Om Gunnar E Sandgren finns mycket att säga. Alltför lite är nämligen sagt.
Det allmänna omdömet är kanske att han sysslade med frikyrkliga ämnen och jakt. Det påståendet är till någon liten del sant. Att han var Sveriges mest intressanta författare av litterära historiska romaner tycks gått de flesta förbi.
Hans Granlid intervjuade författaren i essä eller intervjusamlingen ”Då som nu” i ämnet. Här skall inte skrivas så mycket om personen Gunnar E., men en lathund bestående av diverse ingångar till hans romankonst KOMMER MED TIDEN.
Hans O. G r a n l i d : Då som nu. Historiska romaner i översikt och analys. Sthlm 1964. Se en lite tidstypisk anmälan i Samlaren här:
Så t ex inleder vi med en resumé av den viktiga romanen Görtz. En resumé av inledningen alltså.
Görtz
Torrt, dammigt, hett.
Barbra Weichlot (ljushårig dotter till Reinhold Weichlot, s), gick bryggargården runt. Kände tobaksrök. såg att Johanns Habicht satt på manhusets trappa. Svart hårig.
Barbra fann bakstugan olåst och brunnslocket av. Aline hade glömt.
Åskan hotar. Johanns skrämmer Barbra ytterligare med en berättelse om när åskan slog ner.”Det hände i Siebenbürgen (= Transsylvanien) ,…när min herre och jag skulle möta den svenske kungen.”
Johannes Habicht, egen gård i Sandlofs. (Sandlofs är i dag en stadsdel i Schlitz i mellersta Hessen, inte långt från Frankfurt. Fulda är en flod och stad i n ö Hessen).
Det börjar regna och Johannes såg ”diken fyllas och muntert tömma sej i Fuldas nätverk av så strömmar.” Bryggeri. Krog. Krogvärden Waldo.
Johannes syster (Christine) skall komma på besök ”Och så den där Schleyer som bor bortom Fulda nånstans”.
Johannes och Barbra är inte gifta men har en stundtals intim relation, och när han vill ha henne och sakta går mot sängkammaren tänker han på en vandring med Alor, ”den stridshäst hertigen av Holstein haft en gång i tiden och som levde än, hade de hört…Obice hette platsen, en by i Polen…”
Barbra vill veta om Johannes skjutit med en kanon någon gång. ”Jag tror jag siktat med en falkonett en gång, sa han. Vid Klissow". Barbra påpekar att vad Johannes anbelangar så tycks allting ha med Klissow att göra.
Scheyer tycks ha kommit för att låna pengar till ett projekt för hästavel. Han menar att krig står för dörren och då kan det vara lönsamt att sälja hästar. ”Habicht sa: Jag lånar inte ut pengar till nåt som har med krig att göra.”
Deet är ädla hästar enar Schleyer. ”Det finns en spansk hingst och en från Brabant här i trakten…."
"Var finns den brabanska hingsten, frågade Habicht”. … ”Det är Alor, sa Habicht till Barbra. Jag har inte sagt det till dej förut, men Alor lever än”. Habicht bestämmer sig för att låna ut pengar.
Vagnen med Johannes syster Chrstine hörde hemma på slottet i Schlitz. Hästarna som drog räknade släktskap med Alor såg han. ”Friherrinnan von Eyben undrar om du skulle vilja komma till slottet”. Christine tycks ha en son, Andreas, nu sjutton år. Johannes tänkte på Christines hus för behövande män, men han anklagar henne inte för det som hänt en gång. Istället undrar han vad friherrinnan (Georgina) von Eyben vill. Johannes tycker förstås att hon kunde masat sig till honom i stället för tvärtom.
(Ang von Eyben. En mer sentida var Eliabeth von Eyben (1745-80) enda icke danska hovdamen vid danska hovet, som bl a hjälpte Struense att bli drottningens älskare).
Johannes funderar över vädret. Så känner han av ”det meningslösa”. ”Det meningslösa hade första gågen kommit till honom sommaren 1719, noga räknat i juli månad det året. Det var då han avlämnat sin herres bud hos furstabboten Constantin von Buttlar i Fulda. Och allt sen dess hade samme furstabbot, ända fram till sin död i Eichenzell 13 mars 1726, varit det meningslösas tecken och herre.” ( Georgina von Eyben figurerar i Carl Franz Velde: Tales from the German Play books)
Vägen till Georgina von Eyben i Schlitz var full av minnen. I många år hade han undvikit Schllitz, inte vågat sig dit för minnenas skull. När han såg Georgina tänkte han att hon var ”Min herres dotter…och sökte likheter i hennes ansikte”.
Hon berättade att saker av betydelse hade inträffat. ”Vi har fått brev från kungen av Sverige…” ”Det rentvår min far. Äntligen har sanningen och rätten segrat….Den svenske kungen skriver att han ämnar avtvätta den blodsskuld Sverige har efter mordet på baron Georg Heinrich von Görtz.” Georgina berättar så att hon vill att Johannes skall berätta mer om hennes far, Görtz.
Nu får vi veta ett och annat om Görtz som Christina känner till. Han var enögd och rödhårig. Men vi får också veta mer om Johannes H som kom i Görtz tjänst hösten 89. ”Och jag heter Johannes Habicht efter den gamle bryggaren i Sandlofs…Troligen var han min far och mi mor var byhoran Maria, kallad Stora Maria och som småningom skulle hänga sej i en lada i Fraurombach.” ”Och min syster Christine…såldes till och kränktes av hjälten Georg Ludwig Sittich zu Schlitz, Ers höghets anförvant….Nämnda Christine, sa han, är möjligen, troligen dotter till Johann Vollprecht zu Schlitz. Denne brukade ämligen gå till min mor, horan Stora Maria, under den tid som passar för min halvsysters tillblivelse."