Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Kc.4 Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)
Mz Dalarnas häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Ncaf Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill.
Boethius, Gerda Dalarnas allmogekonst Dalarna sönderfaller i fyra i många hänseenden olikartade områden där kulturen, trots många gemensamma drag fått en väsensskild karaktär.
Södra Siljansområdet Från Västmanlandsgränsen i söder och upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från denna genom en levande tradition från medeltidenstimmermanskonst, vilken dröjer sig kvar in på 1700-talet, liksom även genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen har denna konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen. Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt och idyllilsk hemtrevnad. Handafärdighet och dekortiv känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.
Västerdalarna Västerdalarna har liksom södra Dalarna i alla tider stått öppet för sydligt inflytande, men samtidigt även för norskt. De direkta förbindelserna med vårt västra grannland tyckas där ha varit tätare än på andra håll och med dem ha svallvågorna av de norska dalförenas praktfulla allmogekonst gång på gång slagit över fjällen.
Norra Siljansdalen I alla dessa dalars konst och kultur märker man, att de gå ut från en gemensam grund. Någonting uråldrigt, kärnfullt och starkt skymtar fram bakom de röda gårdarnas festliga ståt, en märgfull klang i språket, en direkt anslutning till primitiva former i byggnader, husgeråd och sedvänjor. Det finns en trakt i Dalarna, där allt detta lever kvar; det är i norra Siljansdalen, de nordiska sagornas Järnbäraland.
Svärdström, Svante Rosmålning och kurbits : en studie i det yngre dalmåleriet. - 26 s. : ill. = Sid. 121-146 i: FATABUREN // 1934.
Dalarnas natur och folkliv uppträder i konsten långt senare än de porträtt som gjordes av diverse kända dalafolk under 16- och 1700-talen. Porträtt av t ex Jesper Swedberg, Emanuel Swedenborg m fl, men konstnärerna själva höll sig helst söder om Dalälven. Erik Dahlbergs stadsbilder till Suecia Antigua-verket är förstås intressanta, men har kanhända mest topografiskt värde.
Romantikens folklivskildrare. Det är först med romantiken som det väcks till liv ett konstnärligt intresse för företeelse som vädjade till kulturmänniskans fantasi i form av ett slags exotism med orörd natur, fjärran händelser och folk i tid och rum. Så också väcktes intresse för allmogen och dess musik, diktning och säregna livsformer. 1800-talets (och det sena 1700-talets) konstnärer satt inte året om hemma i sina Stockholmsateljeer. Målare som Elias Martinoch Per Hilleström begav sig ut på vandringar och resor runt om i landet för att söka direkta förbindelser med folkliv och landskap. Hilleström hade redan på Stockholms gator stött samman med Dalarna med de masar och kullor han såg där. Det var bönder som kom ned med skinn och hemslöjd till försäljning, det var säsongsarbetare, som han målade i deras långrockar och pälsar. Hilleström tycks ha gjort ett par eller åtminstone en resa upp till Dalarna, där han gjorde studier som kom att användas till genremåleri och historiska bilder. Elias Martins och hans brors, Johan Fredrik Martin, akvareller och gravyrer från Dalarna omfattar både direkta porträttlandskap, såsom bilderna från Falu gruva och en del bruksgårdar, dels enstaka folktyper och interiörer från stugor. (Men redan före 1820 hade konstnärer som Lars (Lorenz) Svensson Sparrgren, Alexander Lauréus, Carl Johan Fahlcrantz, från Stora Tuna, och Axel Fredrik Cederholm ställt ut motiv från Dalarna och under 1830-talet tillkommer J G Sandberg, Wetterbergh, Pehr Wickenberg och Johan Christoffer Boklund, under 1840-talet Nils Andersson och Joseph Magnus Stäck, Palm, Eskilsson och Bengt Nordenberg och därtill en mängd enklare målare. Vid början av 1850-talet reser även dansken Vilhelm Marstrand, norrmanen Adolph Tidemand och dansken Julius Exner studieresor i just Dalarna). (Se exempel i: Cederblom, Gerda: Svenska folklivsbilder. - 1923. Bild 10 ff.)
Bröderna Martin Bröderna Martin och deras skola inleder den svenska 1800-talsromantikens landskapsmåleri. Deas elever styrde kosan långt ut i det konstnärligt oupptäckta land, som nästan hela Sverige norr om Dalälven den gången utgjorde. Även det historiska och mer allvarligt etnografiska intresse som väcks till liv under Götiska förbundets tid. Johan Gustaf Sandberg ”vår förste historiemålare”, sökte sig på 1820- och 1830-talen upp till Dalarna för att lära känna folklivet och miljön för sina skildringar ur Gustav Vasas historia.
Man kan säga vad man vill om hans kända bilder som ”Gustav Eriksson talar till allmogen i Mora” 1836, men konsthistoriskt sett betyder Sandbergs Dala-målningar att landskapet blir det klassiska motivområdet för den svenska folklivsskildringen. Med C J Fahlcrantz fick Dalarna sin förste inom landskapet födde landskapstolkare. Denne av sin samtid så beundrade målare för född i Stora Tuna 1774. Med sin svärmiska läggning intresserade han sig knappast för naturen i sig, hans ambition var att fånga den romantiska undertonen i landskapsbilden; stämningen. Sakligare är A C wetterlings skisser från en resa 1824 och långt mera artistisk förfinining och nerv äger C J Billmarks blyertstecknngar från 1830. 1853 utförde dansken Wilhelm Marstrand sin berömda målning ”Kyrkbåtar vid Leksand”. Det var första försöket till stor folklivsskildring i Dalarna.
Wilhelm Marstrand: Kyrkbåtar på Siljan 1853.
Düsseldorfskolan. Under 1850- och 60-talen nådde Dala-motiven en popularitet som aldrig förr. Det var Düsseldorfsmåleriets egentliga tid. Den idylliska staden vid Rhen var då säte för en målarskola som ägnade sig åt landskaps- och folklivsskildring. Verksamheten där gick i halvrealismens tecken. Man gjorde i bästa fall studier direkt efter naturen, de användes som kompositioner, vilka utfördes i ateljéerna. Men även på det viset har det åstadkommits ypperlig konst. Vad som blev ett problem var hänsyn till utomkonstnärliga faktorer vilka dikterades av den borgerliga publiksmaken eller av vissa där ryktbara mästare. Den borgerliga publiken, som rest eller föredrog att resa i konsten, ville möta en behaglig natur och folklivet i söndagshumör. Gärna storslaget, bara inte skrämmande. Jönköpingssonen J F Höckert och Kilian Zoll. Av alla målande folklivsskildrare som besökte Dalarna på den tiden är det kanske två som fortfarande lever, Zoll och Höckert. Jönköpingsfödde J F Höckerts bästa bilder anses ofta ge prov på den mest genomförda måleriska stil som vår 1800-talskonst kan uppvisa. Höckert gjorde sin första resa i Dalarna 1858, men var nog den förste som målade med etnografiska intentioner i Lappmarkerna, 1850.
Düsseldorfskolans intresse för dalamotiv upphör mot 1870-talet i takt med att konstnärerna söker sig mot den mer radikala franska realismen. Men andra målare fortsatte traditionen med Dalarna som motiv. Amalia Lindgren, Olof Arborelius, Ernst Josephson och så förstås Zorn och Carl Larsson. Och inte Ottilia Adelborg att förglömma.
Dalarna sönderfaller i fyra i många hänseenden olikartade områden där kulturen, trots många gemensamma drag fått en väsensskild karaktär.
Södra Siljansområdet Från Västmanlandsgränsen i söder och upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från denna genom en levande tradition från medeltidenstimmermanskonst, vilken dröjer sig kvar in på 1700-talet, liksom även genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen har denna konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen. Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt och idyllilsk hemtrevnad. Handafärdighet och dekortiv känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.
Västerdalarna Västerdalarna har liksom södra Dalarna i alla tider stått öppet för sydligt inflytande, men samtidigt även för norskt. De direkta förbindelserna med vårt västra grannland tyckas där ha varit tätare än på andra håll och med dem ha svallvågorna av de norska dalförenas praktfulla allmogekonst gång på gång slagit över fjällen.
Norra Siljansdalen I alla dessa dalars konst och kultur märker man, att de gå ut från en gemensam grund. Någonting uråldrigt, kärnfullt och starkt skymtar fram bakom de röda gårdarnas festliga ståt, en märgfull klang i språket, en direkt anslutning till primitiva former i byggnader, husgeråd och sedvänjor. Det finns en trakt i Dalarna, där allt detta lever kvar; det är i norra Siljansdalen, de nordiska sagornas Järnbäraland.
Svärdström, Svante Rosmålning och kurbits : en studie i det yngre dalmåleriet. - 26 s. : ill. = Sid. 121-146 i: FATABUREN // 1934.
Den mest betydande delen av O. A:s arbeten utgöres av akvareller och teckningar till egna visor och rim och av henne berättade gamla svenska sagor samt ett flertal illustrationer till andras text, särskilt i barnböcker. Hon har även skildrat svenska allmogemotiv i akvareller.
Sedan 1903 bosatt i Gagnef, intresserade sig Ottilia i synnerhet för hemslöjden, särskilt spetsknypplingen, som fick henne att 1903 grunda en knyppelskola i Gagnef. Genom ett på hennes initiativ och under hennes ledning upprättat sockenmuseum i Gagnef har hon gjort en betydande insats i forn- och hembygdsvården.
Adelborg, Ottilia Från Gagne-mäns näs : Skriverier och ritningar / av Ottilia Adelborg. - Stockholm : Bonnier, 1909. - 129 s. : ill. Gräv by nämns ett par gånger i första kapitlet "Landsvägar" (1909). - 21 s. : ill. = Sid. 9 -29. T ex sid 27. Karta sid 11 (Gräf)
Adelborg, Ottilia, 1855-1936 Något om Gagnefs gamla mansdräkt / Ottilia Adelborg 1915. = Sid 246-250 i: Fataburen 1915. - Stockholm : Nordiska museet.
Henrik Ankarcrona 1831-1917, en av 1800-talets många målande officerare, var kanske mest till sin fördel när han målade militära motiv i Afrika. Något av det exotiskt pittoreska han fann där hittade han också i Dalarna hos den festklädda allmogen på kyrkbacke och marknad.
J F Höckert, född i Jönköping, inleder ett nytt skede av Dalarna i konsten. Sommaren 1858 besöker han för första gången landskapet. Bakom sig hade han studieår i Stockholm, München och Paris samt resor i den svenska lappmarken. Höckert kom Dalarnas folk och natur närmare än tidigare målare i genren. D v s han reste och han såg, istället för att sitta i ateljé i Stockholm. Men det är klart att bilden av ”Gustav Vasa och Tomt Margit” är inte precis en gestaltning av en händelse på 1500-talet, utan visar snarare 1800-talets föreställning om en äldre tid och med ett bildspråk som är sin samtids. D v s interiör, fönster och detaljer är 1800-talets Dalarna. Den tidens kritiker hade dock mer synpunkter på Gustav Erikssons mimik än på etnografisk och historisk trohet. Tavlan finns tillsammans med andra gestaltningar av händelser i Dalarna under Gustavs flykt undan danskarna i den minnesbyggnad, Utmelandsmonumentet som restes till 300-årsminnet av den påstådda händelsen då Tomt Margit skall ha gömt Gustav Eriksson undan de danska förförjarna utanför Mora. Höckert var en av de drivande för uppförandet av detta monument, eller lilla minnesbyggnad, uppförd just över hålet där Gustav skall ha gömts. Här inne ser man också Edward Berghs målning av Ornässtugan och Karl XVs målning ”Utsigt över Sälen” som föreställer Oinispagården i Sälen där Gustav blev upphunnen av skidåkarna som sänts av Moraborna för att hämta honom tillbaka till Mora.
De båda tavlorna som visas här kan också beteckna Höckerts ambivalenta inställning till den typ av måleri som skulle skapa honom ett erkännande, det historiska eller folkloristiska måleriet. Det senare var kanske mest populärt i Paris vid den här tiden.
Höckert, J F: Rättvikskulla vid Spiseln. - 1860. Målningen”Rättvikskulla vid spiseln” kallades av Oscar Levertin en juvel utan fläck. (Originalet i Göteborgs konstmuseum)
Höckerts första dalaresa (1858) gick till Mora och Orsa. Färdvägen gick antagligen upp efter östra Siljanstranden, genom Leksand och Rättvik. I Mora stannade han flera månader. Mest höll han till i Färnäs, kanske ditlockad av kronofjärdingsmannen Såsser Anders Erssons dotter Kerstin, som stått modell för ett antal av Höckerts bilder från den här tiden. Man brukar betrakta Höckerts målningar vid den här tiden som ovanligt realistiska framställningar. Så t ex bilden av just Såsser Kerstin Andersdotter. (Nedan).
Ovan: ”Gudmors besök”. - 1866.
En andra dalaresa gjorde han 1865, mest till Delsbo. Höckerts målningar av folkliv blev med tiden av en annan karaktär än i hans tidigare dalabilder. I vissa fall skall det vara en utveckling mot modernitet med t ex en luftigare färgskala och ton, och man har ofta satt Höckerts måleri som en motpol till den idealiserande Düsseldorfskolan. Men i fråga om uppfattningen av motivet finns det nog ett och annat som snarare förenar.
Johan ”Janne” Fredrik Höckert i Jönköping 1826-1840
Hovrättstorget Jönköping 1830-tal
Lördagen 16 september 1866 dog J F Höckert under en resa till Marstrand och Göteborg. Hans hälsotillstånd beskrevs som vacklande under en längre tid och utesluter nog den officiella dödsorsaken. Jordfästningen ägde rum i Göteborgs domkyrka. Den 21 september fördes Höckerts kista genom Jönköping. Sorgetåget bestod var sex vagnar långt och gick längs Storgatan bort mot Östra kyrkogården. Gravstenen som ses på bilden ovan består i en bruten kolonn med hans namn och epitetet ”historiemålare".
Johan Fredrik (Janne) Höckert född i Jönköping 26 augusti 1826 är konstnären bakom några av Sveriges mest kända målningar. Några är kanske mest sedda som illustrationer till ett antal historiska skildringar och hans erkännande dröjde hemma i Sverige. Paris höjde honom däremot till skyarna som konstnär. Hans far var godsägaren (men stadsbon) Gustaf Adolph Höckert, en förmögen man som emellertid dog ung 1835, kanske i sviter efter koleran som härjade Jönköping året innan. Jannes farfarsfar hade varit slottsfogde i staden och tillika rådman. Hans namn var Valentin Höckert. Släkten kom antagligen till Jönköping från Tyskland eller Holland som inkallade hantverkare av Gustav II Adolf till de i Jönköping anlagda gevärs- och vantmakerierna. Fader Gustaf Adolph ägde gårdar såväl i som bortom staden och bodde vid stadens största gata, Storgatan, granne med Hovrättshuset beläget på Hovrättstorget. (Göta hovrätt). Jannes mor var den alltid vänliga och omtänksamma Sophie (död 1878). Till henne hade Janne alltså ett mycket gott förhållande, även om hon var betänksam inför hans yrkesval.
Våren 1838 började Höckert första klassen i Jönköpings Högre Lärdomsskola. Janne tycks inte alls ha trvits med pedagogiken i Jönköping och betygen rasade efter hand. Examen 1839 avlade han emellertid med en närvarande biskop Tegnér i egen hög person. Sommaren därefter tillbringades på Björnebergs gård som var familjens sommarställe. Någon gång under 1838 hade Janne fått ta sina första ritlektioner för konstnären Johan Ringdahl som tycks ha uppehållit sig i staden det året. Ringdahl som såg Jannes kvaliteter sammanfattade sin syn på hom såhär: ”han blir aldrig något annat än artist”. Det kan vara så att Ringdahls undervisning forsatte en tid när Janne sedermera kom till Stockholm. Men han fick ytterligare konstnärlig skolning av Wendela Hebbe som för en tid (1839-41) bodde granne med Höckerts i Jönköping och uppenbarligen bedrev en konstundervisning . Långt senare sade Wendela ”Min elev, professor Höckert”. I skolan hade Janne också blivit god vän med Wendela Hebbes döttrar. (Därav kom sig ju senare att han designade operasångerskan, Wendelas dotter, Signe Hebbe scenkläder). Med hösten 1840 tar Janne Höckerts egentliga Jönköpings tid slut och hans långa studietid i Stockholm och utomlands börjar. Eftersom Jannes vantrivsel med skolan var uppenbar hade mamma Sophie låtit honom byta Läroverket i Jönköping mot den Hillska skolan i Barnängen (Stockholm). Skolan var nämligen en av de första och verksammaste representanterna för den humanare pedagogik som fr o m 1820-talet vann allt mer terräng i vårt land. Men hela livet igenom blir hemmet i Jönköping hans fasta punkt som han ofta återvänder till. (Höckerts viktigaste biografi som ligger till grund för texten här är förstås Borelius: Johan Fredrik Höckert. - 1927. Här de första kapitlet ”I Jönköping” i fulltext.)
Sommaren 1845 följde den åtta år äldre vännen och konstnären Johan Christoffer Boklund med Höckert till Jönköping, eller snarare det Höckersta sommarresidentet Björnebergs gård (ägdes av Höckers åren 1818-1849) beläget ca 5 km nordväst om Jönköping i Järstorps socken. Inte långt därifrån, närmare bestämt i Bankeryd hade ett fruktansvärt giftmord inträffat på Attarps gård. Boklund och Janne Höckert var närvarande vid tinget i Ingaryd när rättegångsförhandlingarna hölls. Boklund tycks ha varit rättegångens officielle illustratör. Även Höckert gjorde teckningar där, t ex ”Färden från tinget”, se nedan. (Attarps gård hade f ö en inspektör Höckert som omtalas bland vittnena. Släkting till JF undrar man?) Höckert och Boklund återvände inte till Akademien utan tillbringade en tid i Jönköping. Hösten 1846 reste Höckert och Boklund till München, där Janne stannade i tre år.
Här nedan: Ett par illustrationer kring Jannes och Boklunds närvaro vid rättegångsförhandlingarna efter Attarpsmorden. Dessutom ett par karikatyrer som ett slags kommentarer till den andra stora koleraepidemien 1851, året då han begav sig till Paris.
Ingaryds gästgivargård där rättegången kring Attarpsmorden hölls (J F Höckert 1845).
Färden från tinget (JF Höckert, 1845)
Överst nedan: "Radikalmedicin mot koleran". Eller som man faktiskt lär skall ha sagt på släpig småländska: koléran. Därunder: Doktor Sköldberg: ”Pseudokoleran och kolerinen”. Teckningarna från 1851.
Janne Höckert i Paris - Luisella 1851-1866
Luisella av JF Höckert
1851 begav sig Höckert till Paris. Han inrättade sig efterhand med eget hushåll och egen modell, den vackra italienskan Luisella. Om denna kvinna som tycks ha spelat en kort men besynnerligt viktig roll i Höckerts liv vet man inte mycket med säkerhet, men hon var känd på sin tid genom den dikt som Scholander 1867 publicerade och som skildrar hennes levnad. (Fredrik Wilhelm Scholander : Luisella : en qvinnomodells öden : skildringar ur konstnärslifvet / af Acharius. - Stockholm : Bonnier, 1867. - 178 s.).
Det är en mycket äventyrlig historia som i nio långa sånger upprullas för läsaren. Det börjar i Velletri där Luisellas far skall ha varit en fattig skomakare och hjältinnan själv sprang på gatorna och tiggde ”så naken som ett barn af Kaffrers stam”. En gammal vignerol (antagligen vinodlare) vid namn Pepe tog hand om flickan, som på hans lantgård uppväxte till en härlig ung dan. Men Pepe var i grunden en lömsk bov, som slutligen hamnade hos rättvisan, och efter detta blev Lusiellas liv dramatiskt växlingsrikt. Efter en mängd vedermödor i Rom, rymmer hon därifrån utklädd till konstnär och med tiden tar hon en båt till Marseille och där träffar hon för första gången Jean (J F Höckert) som gjort besök på Creta….Jean fattar ett livligt intresse för den sköna Lusiella som snart blir hans modell. Stundom, säger Höckerts levnadsskrivare Borelius, visade sig också Jean med sin modell ute på staden och dansade med henne på Mabille. Lusiellas förflutna hinner emellertid ikapp henne, något som trots detta får en nöjsam lösning, men så insjuknar hon plötsligt och dör. (Man gissar på tuberkulos). Det är f ö Luisella som satt modell till bilden av samekvinnan på Höckerts målning som bildar bokomslag till Bertil Gallands biografiska roman. (se ovan t v).
Jean är alltså ett alias för Höckert själv, men vad i berättelsen som baserats på verkliga händelser vet vi ingenting alldels säkert om. Men att Lusiella verkligen existerat har vi ett belägg för hos J G Arsenius som vid ett besök i Paris 1855 träffade henne hos Höckert. ”Någonting nytt i hans ateljé såg jag ej, efter hvad jag kan minnas, men hvad jag minns sär en splendid middag, som Luisella lagat åt oss och där hennes sanspråkslösa och behagliga väsen gjorde ett angenämt intryck.” Höckerts liv tycks ha ha tagit en positiv vändning under Luisellas inflytande och hennes död som enligt ett brev från Adlersparre, skall ha inträffat någon gång på våren 1856 var mer eller mindre en personlig katastrof. Höckert sörjde henne djupt och enligt Adelsparre skall han ha sagt ”Så som jag målade, när Luisella levde, så målar jag aldrig mer”.
Men Bertil Galland, en schweizisk kulturpersonlighet och författare och som de facto är barnbarnsbarn till Janne Höckert menar i sin roman ”Luisella” (på svenska 2010), att Fredrik Scholander som var en nogrann person inte skulle ha fabulerat fritt. Tvärtom, hans entusisastiska lilla skrift var grundad på exakta kunskaper om Italien och om konstvärlden förmådde Galland att identifiera faktiska sociala förhållanden, verkliga platser och kontrollerbara händelser. Han reste till Rom för att jämföra dikt och verklighet. Han fann litteratur som styrkte Scholanders berättelse. Allt stämde.
Det intressanta är alltså att denna gåtfulla Lusiella blivit föremål för minst två romantiserade ”biografier”. Dels då den som skrevs av Höckerts vän, akademiledamoten Fredrik Wilhelm Scholander : Luisella : en qvinnomodells öden : skildringar ur konstnärslifvet / af Acharius. - Stockholm : Bonnier, 1867. - 178 s. Se: Nyblom, C.R. Minne af professorn Fredrik Wilhelm Scholander. - 350 s. = Sid. [57]-308 i: SvenskaAkademiens handlingar ifrån 1886. - Stockholm : Norstedt, 1899. - (Trettonde delen ; 1898)
och nu finns också den elegant berättade: Galland, Bertil Luisella : berättelse / Bertil Galland ; översättning: Ulla Lundquist-Rosenqvist. - Stockholm : Atlantis, 2010. - 378 s. Orig:s titel: Luisella.
Nyblom är f ö bestämd över att verket ursprungligen publicerades 1866: "Första gången han utgav en icke illustrerad dikt var 1866 då han utsände 'Luisella, en qvinnomodells öden’" (sid 252)….'”Luisella” som utkom det stora Nordiska utställningsåret 1866 var tillägnad vännen Johan Fredrik Höckert, som dog 16 september samma år”.
Galland förklarar nog detta också. Scholander skulle just lämna sitt handskrivna manus till tryckning inför Höckerts 40-årsdag, sommaren sextiosex, när denne dog under en resa på den svenska västkusten. Målaren hann erkänna för sin mor som var närvarande att en okänd dotter, Alma fanns till. Flickan hämtades, säger Galland, omedelbart från ett portvaktspar vid Konstkademien som haft hand om henne och fick därefter leva i Jönköping, först uppfostrad av sin farmor, och sedan efter hennes död av sin faster Dika (Fredrika). Dika är kvinnan som granskar ateljén på Rue de Douai och den italienska modellen med nyfiken blick. Bertil Galland är barnbarn till Alma.
Scholander fick ändra sin tillägnan till Höckert. Han skrev:
Åt dig jag minnets kransar band, och började en sång om lif och konst i fjerran land, der vi dem sett en gång.
Men väntan blev Dig alltför lång och trött Du Dig begaf till konstens högsta hem. - Min sång Förklingar på Din graf.
Boken kom så ut först året efter, alltså 1867 som utgivningsåret anges i boken.
Edelfelt planerar inom några dagar att tillsammans med Georg Pauli besöka fru Sophie Höckert för att få se hennes utmärkte son, Janne Höckerts ateljé och skisser; hos farmodern finns en dotter till honom och tante Adelaide Leuhusen har visat den 10-åriga Alma Höckert för Edelfelt.
Scholander, Fredrik Wilhelm Luisella : en qvinnomodells öden : skildringar ur konstnärslifvet / af Acharius. - Stockholm : Bonnier, 1867. - 178 s.Se också: Nyblom, C.R. Minne af professorn Fredrik Wilhelm Scholander. - 350 s.= Sid. [57]-308 i: SvenskaAkademiens handlingar ifrån 1886. - Stockholm : Norstedt, 1899. - (Trettonde delen ; 1898)Textpariet om Lusiella i Svenska Akademins runa över Scholander
Josef Wilhelm Wallander (1821-1888) var en av sin tids mest uppskattade målare hemma i Sverige, där han mellan besöken i Düsseldorf skildrade scener från stad och landsbygd. Framförallt var det det Vingåkerstrakten som intresserade honom, men även från Dalarna hämtade han motiv för sina folklivsbilder. (Se också bokverket ”Svenska folklivsbilder”)
Kilian Zoll (1818-1888) har kallats poeten bland svenska düsseldorfare. Hans bilder, små till formatet, ger måleriska utblickar över natur och folkliv, som uppenbarligen först eftervärlden till fullo uppskattade. (Se också bokverket ”Svenska folklivsbilder”
Larsson, Jesper Fäbodväsendet 1550-1920 : ett centralt element i Nordveriges jordbrukssystem / Jesper Larsson. - Österstund : Jamtli, 2009. - 432 s. : ill. Alt länk till texten Diss.
Larsson, Jesper Fäbodar / Jesper Larsson och Lena Landström. - 14 s. : ill. = Sid. [118]-131 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
Myrdal, Janken Utmarksexpansionen : fäbodar och bodland. - 20 s. = Sid 223-244 i: Kontinuitetens dynamik : agrar ekonomi i 1500-talets Sverige. / av Janken Myrdal och Johan Söderberg. - Stockholm : Almqvist & Wiksell. - 1991. - 576 s.
Magnusson, Lars. Gagnef fäbodstigar. - 5 s : ill. = Sid. 170-174 i: MAGNUSSON: Vandra i Sverige. - 2000.
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - =Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.
Florén,l Sven Fäbodminnen / utgiven i samarbete med Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för hembygdsvård ; redigerad av Hans Lidman och Anders Nyman. - Stockholm : LT, 1965. - 271 s. : ill.
INDUSTRI
Pellas, Johan Clas Ohlson : från fäboden till börsen / av Johan Pellas. - Åsbro : Bild & kultur, cop. 2007. - 185 s. : ill. Sid. 11-25 Insjön - en ort med god mylla ; Barndomen. Två avsnitt med en hel del allmänintressant om Åhl.
Gottlund, Carl Axel Dagbok öfver dess resor på finnskogarne i Dalarne, Helsingland, Vestmanland och Vermland år 1817 / C. A. Gottlund ; [utgiven] i samarbete med Finska litteratursällskapet Helsingfors. - Faks. utg. - Falun : Dalarnas museum., 1984. - 424 s. Annan titel Dagbok över dess resor på finnskogarna i Dalarna, Hälsingland, Västmanland och Värmland år 1817 Faks. av: 1. uppl., Stockholm, 1931.
Tarkiainen, Kari Finnarnas historia i Sverige. / Kari Tarkiainen. - Stockholm : Nordiska museet. 1. - Inflyttarna från Finland under det gemensamma rikets tid. - 1990. - 398 s : ill - (Nordiska museets handlingar ; 109) 2. - Inflyttarna från Finland och de finska minoriteterna under tiden 1809-1944. - 1993. - 445 s : ill
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Håkansson, Sven-Gunnar Siljansbygdens hustimringsteknik. – 13 s. = Sid.145-158 i: Håkansson, Sven-Gunnar: Från stock till stuga / Sven-Gunnar Håkansson ; [fotografier och teckningar av författaren. - 5., omarb. uppl. - Västerås : ICA, 1999. - 337 s. : ill.
Hagander, Sten Gärsgårn’n i vårt landskap : hantverk – historia – handledning / Sten Hagander. – Grödinge : Utbildningsgruppen, 1995. – 201 s. : ill.
Gärdsgårdar Dalarna [Om hägnader bok 15, Älvdalen Backlund, 1929. Landsm. Upps 2228:2]. – 2 s. = Sid 129-130 Handskrift. ”Intet av de här lemnade uppgifterna äro ur tryckt källa. Ord i Älvdalen som betecknade hägnader av olika slag äro: Rogard – vanlig gärdesgård ….
När borgarna brann : svenska uppror forntiden-1499 / Mats Adolfsson. -
Stockholm : NoK, 2007. - 311 s. : ill. – (Svenska uppror)
En liten man leder folkets uppror [Engelbrektsupproret] s. 191-223. Arvet efter Engelbrekt [Bl a Pukefejden 1436-48] s. 225-232 [243]
Adolfsson, Mats.
Fogdemakt och bondevrede : svenska uppror 1500-1718 / Mats Adolfsson.
Stockholm : NoK, 2007. – 315 s. : ill. – (Svenska uppror) Gustav Erikssons uppror 1520-1523 s. 53-62 Sturarnas äventyr i Dalarna s. 75-79 Den mystiske daljunkern 1527 s. 79-84 Klockupproret 1531-1533 s. 96-99. Näftåget 1598 s. 199-200.
Adolfsson, Mats
Bondeuppror och gatustrider : svenska uppror 1719-1932 / Mats Adolfsson.- Stockholm : NoK, 2007. - 311 s. : ill. – (Svenska uppror) ”Vi har ingen överhet” : Upplopp bland dalaknektar ”Lilla daldansen” Dalaupproret ”Stora daldansen” Gruvdrängarnas revolt. - s. 20-59.
S. 34 karta. Dalälvens övergång vid Brunnbäck vid Folkärna utgjorde gränsen mellan Dalarnas och det övriga Sverige sedan urminnes tider. Söder om Avesta /sj/
Lindqvist, Herman
Historien om Sverige. Historien om Gustav Vasa och hans söner och döttrar / Herman Lindqvist. - Stockholm : Norstedt, 1993 . - 500 s. : ill.
Monié Nordin, Jonas.
Det medeltida Dalarna och Västmanland : en arkeologisk guidebok / Jonas M. Nordin. - Lund : Historiska media, 2009. - 255 s. : ill. Bl a Byar och borgar i Dalarna. Trähus, Ornässtugan, Borganäs. Städer och gruvsamhällen i Dalarna. Kyrkor och kloster i Dalarna.
Ståhl, Harry.
Ortnamn i Dalarna / Harry Ståhl. - Stockholm : A&W, 1982. - 107 s. : ill. - (AWE/Gebers landskapsserie om ortnamn)
Magnusson, Lars Vandra i Sverige : en vägvisare till sevärd-heterna längs Sveriges vandringsleder / Lars Magnusson ; [utgiven] i samarbete med Svenska turistföreningen ; [foton: Lars Magnusson]. - Stockholm : Prisma, 2000 . - 312 s. : ill.
Historia
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Dalaupproret
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Häxprocesserna och därefter
Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in comparative religion; 29) Dalarnas häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. :
Knuttimring
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Håkansson, Sven-Gunnar Siljansbygdens hustimringsteknik. – 13 s. = Sid.145-158 i: Håkansson, Sven-Gunnar: Från stock till stuga / Sven-Gunnar Håkansson ; [fotografier och teckningar av författaren. - 5., omarb. uppl. - Västerås : ICA, 1999. - 337 s. : ill.
Sahlstedt, Magnus,1686-1752 Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnes-döme : thet är: utförlig beskrifning och underrettelse om then ort och christeliga församling som har namn af Stora Tuna och är belägen i Öster-Dahls Bergslagen : denna sockenbeskrivning och akademiska avhandling är nytryckt och utgiven för att hugfästa minnet av författaren Magnus Abraham Sahlstedt, prost och kyrkoherde i Stora Tuna 1725-1752. - Falun, 1955 482 s.
Biografi,
Ersdotter, Carin - vackra dalkullan
Gabrielsson, Jan Det sällsamma Dalarna : uppslagsbok för tillresande / Jan Gabrielsson ; utgiven i samarbete med Svenska Turistföreningen. - Stockholm, 1975. - 225 s. : ill. Sid 202-207 Vacker-Kari. Historien om Vackra Dalkullan Pilt Karin Ersdotter från Djura kapellförsamling i Leksand. Hennes far var från byn Gräf i Gagnef och hette Elg Erik Olsson. Han var född 1788 och kom som dräng till Djura. Vid midsommartid gifter han sig med Pilt Karin Ersdotter och den 5 december föds dottern Karin, som alltså är ett kärleksbarn. När Karin är två år dör modern och fadern gifter om sig. Ett par år senare får hon en släkting, Pilt Per Persson till förmyndare. BilderWikipedia tillrättaläggerEng Wiki Stockholmskällan
Läs mer: Dalarnas hembygdsbok 1950. - 1950. - S. 83-110
Petter Elias från Gräv
Öst, Henry När Petter Elias från Gräv blev kråkföda i Hedemora. - 31 s. = Sid. 122-154 i: Öst, Henry Att plichta med kroppen - eller lifvet / Henry Öst.- Gagnef : Bokboden, 1994. - 166 s.
Ekonomi och näringsväsen Fäbodnäringens förutsättningar i Sverige : utvärdering av fäbodbruk, fäboddrift och utmarksbete i Landsbygdsprogrammet 2007-2013 / [foto:] Ann-Catrin Hedén. - Falun : Länsstyrelsen Dalarnas län, 2014. - 122 s. : ill. - ( Rapport / Länsstyrelsen Dalarnas län ; 2014:14) Läs hela texten Fulltext online
Skönlitteratur
Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
E-TEXTER
Forsslund, Karl-Erik 1872-1941: Med Dalälven från källorna till havet. Stockholm : Åhlen & Åkerlund. - ill. Om Forsslund s 195 i BSDJN
Andersson, Roland Dalarns tätbyggda byar. – 13 s.: ill. = Sid 156-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill. Annan titel: Traditions in wood. - Med sammanfattningar på engelska Om den svenska träbyggnadstraditionen från medeltiden till idag. Olika byggnadstyper pres. såsom kyrkor, bostadshus, lador, logar o.s.v. Från fäbodar i norr till korsvirkeshus i söder.
Hagander, Sten Gärsgårn’n i vårt landskap : hantverk – historia – handledning / Sten Hagander. – Grödinge : Utbildningsgruppen, 1995. – 201 s. : ill. Gärdsgårdar Dalarna [Om hägnader bok 15, Älvdalen Backlund, 1929. Landsm. Upps 2228:2]. – 2 s.
= Sid 129-130 Handskrift. ”Intet av de här lemnade uppgifterna äro ur tryckt källa. Ord i Älvdalen som betecknade hägnader av olika slag äro: Rogard – vanlig gärdesgård ….
Håkansson, Sven-Gunnar Siljansbygdens hustimringsteknik. – 13 s. = Sid.145-158 i: Håkansson, Sven-Gunnar: Från stock till stuga / Sven-Gunnar Håkansson ; [fotografier och teckningar av författaren. - 5., omarb. uppl. - Västerås : ICA, 1999. - 337 s. : ill.
Oskar Lindbergs far föddes i Lindans by i Gagnef 11 januari 1851 på Bullergården. Han var son till en i bygden ganska betydande bonde som hette Buller Mats Matsson och sonen kristnades till Per (Matsson). Per visade intresse för att utbilda sig till lärare och sökte in på seminariekurser som hölls vid folkskolan i Ål (Insjön). 1872 sökte Buller Per Matsson in på folkskoleseminariet i Uppsala och blev den förste gagnefskarlen som ägnade sig åt studier, I detta sammanhang bytte han namn och kallade sig Lindberg efter hembyn Lindan. 1875 avlade han folkskollärarexamen och blev strax anställd vid kyrkskolan i Gagnef, en befattning han hade i 34 år. 1878 gifte han sig med en ung flicka från Tjärna, Liss Kerwtin Andersdotter. Hon var född på julaftonen 1859 och hade tillhört Pers elever under småskoleperioden. Liss Kerstin var dotter till postbäraren i byn, Liss Anders. Denne var egentligen född Kruskop, men när han gifte sig till Lissgården tog han sig istället gårdsnamnet Liss. Kerstin var i likhet med sin man mycket musikalisk. I släkten fanns faderns bröder de namnkunniga spelmännen Kruskop Per och Kruskop Mats. Även Per hade musikaliskt påbrå. Hans far Buller Mats lär på sin tid ha komponerat ”populära” visor.
Bland sju andra barn föddes Oskar den 23 februari 1887. Senare efter att familjen flyttat till större hus föddes ytterligare fyra barn.... (Sid. 11 ff)
Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill. Svensk folkmusik
Adelborg, Ottilia Från Gagne-mäns näs : Skriverier och ritningar / av Ottilia Adelborg. - Stockholm : bonnjhier, 1909. - 129 s. : ill. Gräv by nämns ett par gånger i första kapitlet "Landsvägar" (1909). - 21 s. : ill. = Sid. 9 -29. T ex sid 27. Karta sid 11 (Gräf)
Adelborg, Ottilia, 1855-1936 (författare) Något om Gagnefs gamla mansdräkt / Ottilia Adelborg 1915. = Sid 246-250 i: Fataburen 1915. - Stockholm : Nordiska museet
Assint : bävligt nummer om Gagnef / [redaktör: Erik Yvell ; medarbetare: Eva Brag …]. - 2. uppl. - Gagnef : Bokboden, [1995]. - 100 s. : ill.
Barfod, Fredrik 1811-96 En rejse i Dalarne. - Kjöbenhavn : Gyldendalske boghandling, 1862. - 204 s.
Beskrifning öfver provinsen Dalarne. 4:1, Säthers fögderi. Gagnefs socken med Mockfjärds kapell / [red. av Fredrik Reinhold Arosenius]. - Falun : Carl Nordin Tryckt hos F. L. Schmidt, 1862-1868. - 66 s.
Burman, Eva Djurås : Älvmötet och Karl-Erik Forsslund. - 3 s.= Sid. 13-15 ff i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985
Burman, Eva Gagnef: Ottilia Adelborg - Gagnefs goda genius / Byn som försvann. - 12 s. : ill. - = Sid. 16-22 och Sid. 23-28 i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985. Byns som försvann = Grånäs. (Gråns)
Dalarnas häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Dalarnas hembygdsbok 1965. se : Nylen, Anna-Maja
Fataburen 1915: Se Adelborg, Ottilia Fataburen 1929: Se Larsson, H.L. Fataburen1938 se: Svärdström, Svante Fataburen 1944 se: Boethius, Gerda
Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill
Forsslund, Karl-Erik 1872-1941 Med Dalälven från källorna till havet. Stockholm : Åhlen & Åkerlund. - ill. Om Forsslund s 195 i BSDJN
Fäbodnäringens förutsättningar i Sverige : utvärdering av fäbodbruk, fäboddrift och utmarksbete i Landsbygdsprogrammet 2007-2013 / [foto:] Ann-Catrin Hedén. - Falun : Länsstyrelsen Dalarnas län, 2014. - 122 s. : ill. - ( Rapport / Länsstyrelsen Dalarnas län ; 2014:14) Läs hela texten Fulltext online
Gabrielsson, Jan Det sällsamma Dalarna : uppslagsbok för tillresande / Jan Gabrielsson ; utgiven i samarbete med Svenska Turistföreningen. - Stockholm, 1975. - 225 s. : ill.
Håkansson, Sven-Gunnar Från stock till stuga / Sven-Gunnar Håkansson ; [fotografier och teckningar av författaren. - 5., omarb. uppl. - Västerås : ICA, 1999. - 337 s. : ill. Innehåller: Sid.145-158 i:Håkansson, Sven-Gunnar: Siljansbygdens hustimringsteknik. – 13 s.
Isacson, Maths Jordbrukets avfolkning under 1900-talet: ett hushållsperspektiv / Maths Isacson.- 15 s. : ill.= Sid. 117-131 i: Bonden i dikt och verklighet / Red. Bo Larsson. - Stockholm : Nordiska museet, 1993. - 157 s. : ill. - (Skirfter om skogs- och lantbrukshistoria ; 4) Uppsatsen om Gagnef under 1900-talet och joredbrukets avfolkning.
Kulturmiljöer i Gagnefs kommun : Kulturhistorisk miljöanalys / text>: Kjell Sundström och Maria Norell-Lannebro. - Gagnef : Kommunen, 1993. - 133 s. : ill. -(Dalarnas Museums serie av rapporter ; 17) FULLTEXT
Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in comparative religion; 29)
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. :
Magnusson, Lars Vandra i Sverige : en vägvisare till sevärd-heterna längs Sveriges vandringsleder / Lars Magnusson ; [utgiven] i samarbete med Svenska turistföreningen ; [foton: Lars Magnusson]. - Stockholm : Prisma, 2000 . - 312 s. : ill.
Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
Sahlstedt, Magnus,1686-1752 Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnes-döme : thet är: utförlig beskrifning och underrettelse om then ort och christeliga församling som har namn af Stora Tuna och är belägen i Öster-Dahls Bergslagen : denna sockenbeskrivning och akademiska avhandling är nytryckt och utgiven för att hugfästa minnet av författaren Magnus Abraham Sahlstedt, prost och kyrkoherde i Stora Tuna 1725-1752. - Falun, 1955 482 s.
Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill.
Svenska Turistföreningens Årsskrift ; 1926 se Boethius, Gerda
Svärdström, Svante Rosmålning och kurbits : en studie i det yngre dalmåleriet. - 26 s. : ill. = Sid. 121-146 i: FATABUREN // 1934.
Sällsamheter i Siljansbygden, 1985 se: Burman, Eva
Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Öst, Henry Att plichta med kroppen - eller lifvet / Henry Öst.- Gagnef : Bokboden, 1994. - 166 s. Innehåller: Sid. 122-154: Öst, Henry: När Petter Elias från Gräv blev kråkföda i Hedemora. - 31
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Kc.4 Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)
Mz Dalarnas häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Ncaf Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill.
Borelius, Aron Johan Fredrik Höckert : 1826-1866 / Aron J. T. Borelius. - Stockholm : Sveriges allmänna konstförening, 1927. - 337 s. : ill. - (Sveriges allmänna konstförenings publikation ; 35) Diss. Burman, Eva Sällsamheter i Siljansbygden / Eva Burman ; foto: Henry Eriksson ; utgiven i samarbete med Svenska turistföreningen. - Stockholm : R&S, 1985. - 349 s. : ill.
Dalarna / Utgiven and Svenska Turistföreningen. - 4. uppl. - Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1916. - 256 s. : ill. Karta. - ( Svenska turistföreningens resehandböcker ; 12)
Eskeröd, Albert Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt. Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef. Övre Västerdalälven. Hedesunda.
Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell.- Stockholm : Rediviva, 1979. - 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835 Fries, Ingegerd Sångs i Sjugare : en bok om Karlfeldts trädgård / Ingegerd Fries ; utg. i samråd med Karlfeldt-samfundet. - Stockholm : LT, 1970. - 18 s. : ill.
Hofberg, Herman Genom Sveriges bygder : skildringar af vårt land och folk = Sketches of Sweden : narratives of our country and its people / Herman Hofberg. - Stockholm : Rediviva, 1981. - 543 s. : ill. - (Suecica rediviva ; 90) Annan titel Sketches of Sweden. (All text på svenska i boken) Anmärkning Faks. av 3. uppl., Stockholm, 1896 Innehåller bl a: Hofberg, Herman Dalarne. - 25 s. : ill. = Sid. 153-178 i: HOFBERG, 1981/1896.
Fäbodar och fäbodskogar : Biologiskt kulturarv i nordliga skogar. - Riksantivarieämbetet. - (Vårda väl ; Maj 2013) Jacobson, Bengt Nils Månsson Mandelgren i Dalarna. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Karlfeldts Sjugare. - Malung, 1975. - 47 s. : ill. - (Serie Karlfeldt- samfundets skriftserie ; 6) Sångs. Lyrik. Minnen.
Kolm, Rudolf Flottbroar över Dalälven. - 12 s. : ill. = Sid. 30-43 i: FORNVÄNNEN // 1963. Länk Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext / av Birgitta Lagerlöf-Génetay . - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - (Stockholm studies in comparative religion ; 29) Diss. Med sammanfattning på engelska. Spec. Mora, Orsa, Rättvik.
Visor från Dalarna : vallåtar, polskor, gånglåtar, dryckesvisor, vaggvisor, kärleksvisor, andliga visor och psalmer / samlade av Margareta Jonth ; ackordanalyser av Alm Nils Ersson. - Stockholm : Prisma, 1975. - 117 s : ill
Hc Andersson, Gunder. Baskermannen, döden och Joe Walcott : roman från en barndom II 2008 Text 978-91-85379-19-4 Hc Andersson, Gunder. I krusbärshagen fanns ingen asfalt : roman från en barndom III 2012 Text 91-85379-51-4 Hc Andersson, Gunder. Pojken i brunnen : roman från en barndom 2007 Text 91-85379-05-0 Hc Berghagen, Lars. Flakmopedisten 2012 Text 91-642-0393-X Hc Berghagen, Lars. Flakmopedisten 2012 Storstil 978-91-7541-015-9 Hc Blomberg, Stig O. Mord i Dalarna 2012 Text 91-552-5820-4 Hc Bremer, Fredrika, 1801-1865 Nya teckningar utur hvardagslifvet. D. 7, I Dalarna 1845 Text Hc Danielson, Oscar Johannas backe Text 91-46-21337-6 Hc Danielson, Oscar Siljans konditori : (en kärleksroman) Text 91-46-20076-2 Hc Ekberg, Stefan Begagnad skateboard bytes mot livsinnehåll 1991 Text 91-518-2467-1 Hc Forssberger, Annalisa. Brandgatan 1959 Text Hc Forsslund, Karl-Erik Storgården : en bok om ett hem Text 91-7108-309-X Hc Genberg, Kjell E. Männen från Finnmarken : roman 2003 Text 91-973680-7-5 Hc Gummerus, Barbro Eremiten Text 91-526-1621-5 Hc Harding, Gunnar Luffaren Svarta Hästen och det hemska rånmordet i Leksand 1977 Text 91-7448-986-0 Hc Hirdman, Maj Maja i Dalarna : noveller handlande om ungdomen, kärleken, smärtan och döden Text Hc Isaksson, Ulla Dit du icke vill 1956 Text 91-7458-340-9 Hc Kolliander, Kim, Tivoli : en roman 2011 Text 91-7389-401-X Hc Lagerlöf, Selma Skrifter. Jerusalem. 1, I Dalarna 1933 Text 91-0-043604-6 Hc Lillpers, Birgitta Medan de ännu hade hästar 1993 Text 91-46-16391-3 Hc Lotass, Lotta Band II : från Gabbro till Löväng : roman Text 91-0-058037-6 Hc Olofsson, Rune Pär Bergmästaren. D. 2. Hans Philip : krönikeroman 2002 Text 91-89168-21-6 Hc Parling, Nils Präglingen : en ond saga : roman Text 91-7586-315-4 Hc Parling, Nils Torksommar : roman 1990 Text 91-7586-353-7 Hc Perne, Martin Fiendeland 1976 Text Hc Persson, Titti. Skaver 2004 Text 91-46-20362-1 Hc Rådstam, Knut Eliasfolket finner fäste : roman från 1800-talets Dalarna 1954 Text Hc Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna 1936 Text Hc Schröder, Gustaf Pekka Huskoinen : en drivarfinnes liv och jakter i Värmlands och Dalarnas skogar 1913 Text 91-518-1909-0 Hc Schröder, Gustaf Tjugo år i Dalarna : skildringar 1896 Text 91-85014-90-7 Hc Smedberg, Åke Den mörka floden : kriminalroman 2003 Text 91-0-010121-4 Hc Sollerman, Pelle Svarten : berättelsen om kronofjärdingsman Bondpers Anders Olsson från Utanmyra by på Sollerön, som för sitt ondsinta sinnelags skull dräptes vid ett bröllop på Hållgården i Bengtsarvets by i Vårfrutid under vargtimmen måndagsmorgonen den 20 mars 1848 1986 Text 91-550-3214-1 Hc Sollerman, Pelle Svartull : [historisk roman från Dalarna] Text 91-550-3488-8 Hc Strömqvist, Göran Crescent Text 91-631-2076-3 Hc Sundin, Sven Z. Hemma efter Poltava : kapten Alexander vid Dalregementet 1997 Text 91-7054-833-1 Hc Swahn, Jan Henrik Lingonkungen : roman Text 91-0-010122-2 Hc Torabi, Asal. Please, I'm political refugee! : en kamp, om ett liv i frihet 2009 Text 978-91-86207-59-5 Hc Trosell, Aino Om hjärtat ännu slår Text 91-518-3784-6 Hc Trosell, Aino. Hjärtblad 2010 Text 91-1-302721-2 Hc Wallentin, Jan. Strindbergs stjärna : roman 2010 Text 91-0-012451-6
FÄBODVÄSENDET
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - =Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.
Ihk Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Inz Lärka, Karl
Lärka, Karl Karl Lärka berättar / [sam-manställd av] Greta Jakobs-son. - Stock-holm : LT, 1982. - 201 s. : ill. Förstås en del bra foton av personligheter.
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Kc.4 Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)
Mc Djura
Götlind, Anna. Förbindelser : fem Leksands-kvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Mono-grafier / utgivna av Stockholms stad ; 236)
Mc Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Annan titel: A year in Sweden Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835
Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Svenskakulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar Kyrkbåtar.
Mz Dalarnashäxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Ncaf Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill.
Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - =Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.
Ic-c Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Ijz Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill.
Iju Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill
Sahlstedt, Magnus,1686-1752 Stora Tuna i Dahlom och Bergom minnes-döme : thet är: utförlig beskrifning och underrettelse om then ort och christeliga församling som har namn af Stora Tuna och är belägen i Öster-Dahls Bergslagen : denna sockenbeskrivning och akademiska avhandling är nytryckt och utgiven för att hugfästa minnet av författaren Magnus Abraham Sahlstedt, prost och kyrkoherde i Stora Tuna 1725-1752. - Falun, 1955 482 s.
Hc
Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
Magnusson, Lars Vandra i Sverige : en vägvisare till sevärd-heterna längs Sveriges vandringsleder / Lars Magnusson ; [utgiven] i samarbete med Svenska turistföreningen ; [foton: Lars Magnusson]. - Stockholm : Prisma, 2000 . - 312 s. : ill.
Gagnef brukar kallas porten till övre Dalarna. Djurås, Gagnefs kommuns centrum ligger nära sammanflödet mellan Österdalälven och Västerdalälven.
Gagnefs socken bildades genom en utbrytning ur Åls socken, senast 1386. På 1620-talet utbröts Mockfjärds församling inledningsvis som kapellag.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Gagnefs församling och för de borgerliga frågorna till Gagnefs landskommun. Landskommunen uppgick 1971 i Gagnefs kommun.
Beskrifning öfver provinsen Dalarne. 4:1, Säthers fögderi. Gagnefs socken med Mockfjärds kapell / [red. av Fredrik Reinhold Arosenius]. - Falun : Carl Nordin Tryckt hos F. L. Schmidt, 1862-1868. - 66 s.
Sid. [5]Socknen gränsar i norr till Åhl, i öster till Tuna, i söder till Grangärde, och i vester till Floda och Leksand. Gränsen mot Åhl från Österdalselfven norr om Gräfs by till Grafkänrsröset innefattar 1 1/2 mil, mot Tuna Från Grafkärnsröset till Tansväggrör 3 5/8, mot Grangärde från Tansväggrör till Salåskeppsrör 1 1/4, mot Floda från Salåskeppsrör till Svartbäcksrör 2, mot Leksand från Svartbäcksrör till norra ändan af Gräfs by 1 1/3, deraf Österdalselfven upptager 1/2 mil. Sammanlagda rågångarne upptaga således nära 10 mil. Socknen är yngre än Åhls (sid 7)Byarna inom så väl moderförsamlingen, som kapellet, äro till största delen belägna på stränderna af de här framflytande Öster- och Vesterdalselfvarne. Till moderförsamlingen höra följande: norr om Österdalselfven i ordning från Åhlsgränsen till Tuna å, Gräf, Gråda, Gärde, Österfors, Kärna, (med 46 matlag), Moje. r.... (Sid 9) I norra delen af Socknen....märkas följande berg: Gräfs- och Mojebergen ( s 10) Så länge den s. k. Österdalsvägen endast följde norra stranden af elfven, voro gästgifverierna förlagda vid Djur åt Fahlusidan och vid Gräf, men sedermera vid Kärna åt Leksandssidan. ( S. 39)
HISTORIA Dalälvens kontakt med havet efter istidens avsmältning skedde där viken smalnade vid Gagnef.
Militär historia Gagnefs kompani är en del av det gamla Dalregementet och sattes upp 1696. Kompaniets symbol var ett Y symboliserande Väster- och Österdalälven som flyter samman och bildar Dalälven i Gagnef.
Litteratur:
Adelborg, Ottilia Från Gagne-mäns näs : Skriverier och ritningar / av Ottilia Adelborg. - Stockholm : bonnjhier, 1909. - 129 s. : ill. Gräv by nämns ett par gånger i första kapitlet "Landsvägar" (1909). - 21 s. : ill. = Sid. 9 -29. T ex sid 27. Karta sid 11 (Gräf)
Adelborg, Ottilia, 1855-1936 (författare) Något om Gagnefs gamla mansdräkt / Ottilia Adelborg 1915. = Sid 246-250 i: Fataburen 1915. - Stockholm : Nordiska museet.
Burman, Eva Djurås : Älvmötet och Karl-Erik Forsslund. - 3 s. = Sid. 13-15 ff i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985
Burman, Eva Gagnef: Ottilia Adelborg - Gagnefs goda genius / Byn som försvann. - 12 s. : ill. - = Sid. 16-22 och Sid. 23-28 i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985. Byns som försvann = Grånäs. (Gråns)
Isacson, Maths Jordbrukets avfolkning under 1900-talet: ett hushållsperspektiv / Maths Isacson.- 15 s. : ill. = Sid. 117-131 i: Bonden i dikt och verklighet / Red. Bo Larsson. - Stockholm : Nordiska museet, 1993. - 157 s. : ill. - (Skirfter om skogs- och lantbrukshistoria ; 4) Uppsatsen om Gagnef under 1900-talet och joredbrukets avfolkning.
Gabrielsson, Jan Det sällsamma Dalarna : uppslagsbok för tillresande / Jan Gabrielsson ; utgiven i samarbete med Svenska Turistföreningen. - Stockholm, 1975. - 225 s. : ill. Sid 202-207 Vacker-Kari. Historien om Vackra Dalkullan Pilt Karin Ersdotter från Djura kapellförsamling i Leksand. Hennes far var från byn Gräf i Gagnef och hette Elg Erik Olsson. Han var född 1788 och kom som dräng till Djura. Vid midsommartid gifter han sig med Pilt Karin Ersdotter och den 5 december föds dottern Karin, som alltså är ett kärleksbarn. När Karin är två år dör modern och fadern gifter om sig. Ett par år senare får hon en släkting, Pilt Per Persson till förmyndare. BilderWikipedia tillrättaläggerEng Wiki Stockholmskällan
Läs mer: Dalarnas hembygdsbok 1950. - 1950. - S. 83-110
Petter Elias från Gräv
Öst, Henry När Petter Elias från Gräv blev kråkföda i Hedemora. - 31 s. = Sid. 122-154 i: Öst, Henry Att plichta med kroppen - eller lifvet / Henry Öst.- Gagnef : Bokboden, 1994. - 166 s. Pastorer i Gagnef. (Sid 59-60) 18. Mag. Andreas Hesselius. Hade under flera år med utmärkt nit och berömmelse förestått de svenska församlingarne i Amerika, der omvändt många hedningar, skött flera vakanta engelska kyrkor i Pennsylvanien, samt fick anbud på en stor engelsk församling på ön Kent, men återvände till fäderneslandet, der han samtidigt blifvit utnämnd till pastor i Säther, hvilken befattning han dock aldrig tillträdde, förrän han af konungen befordades hit 1725. Prost äfven här. Död 1733.
Götlind, Anna. Förbindelser : fem Leksandskvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Monografier / utgivna av Stockholms stad ; 236) Karta och släktträd. Även om Vackra Dalkullan.
En annan typ av arbetsvandring bestod i att folk från Dalarna och Värmland sökte sig till kusten för arbete vid sågverken. Det fanns även sågverk utanför Dalarna. Lustigt nog anförs ofta folk från Gagnef i boken
Sågverksminnen / Redigerad av Mats Rehnberg. - Stockholm : Nordiska museet, 1948. - 227 s. : ill. - (Svenskt liv och arbete ; 2)
Så t ex kapitlet "Ett liv som säsongsarbetare" (sid 176-181) "Jag är född i Gagnefs socken i Dalarna av fattiga föräldrar med ett litet jordbruk.. Jag är född 1877....Min bror och jag styrde kosan till Skutskärs sågverk som så många andra ifrån socknen. Det var 1888.... Skutskärs sågverk blev anlagt 1868...För vem som helst fanns det ingen lägenhet att få. När några unga par gifte sig, fanns det inga rum att få,och jag var en med dem. Jag byggde mig en stuga i Gagnef och min familj har bott där alla dessa år och varit hem till familjen bra några gånger om året.....En kulla från Gagnef föll omkull över kapklingan så högra armen blev avsågad....
sid 95 i Sågverksminnen.
Kapitlet '"Yttravessare" på Hälsingesågar' (Sid. 182-195) berättas om sågverken vid Ljusnans mynning. Bl a "Ljusne, som då ansågs svara Sveriges största sågverk"... ...Spånskjutningen sköttes vanligen av spånkullor - de kallades så utan att precis vara dalkullor. Vissa år var det mer eller mindre bedagade ungmör som skötte spånskjutningen upp till kolningen, och då var det förstås mycket tissel och tassel och spring av pojkar nere hos kullorna under sågen. Om nätterna fingo kullorna sällan ligga ensamma vid sin måltidsvila, alltid var det någon uppvaktande som sökte komma åt en hemlig ynnest. Ja, så hemligt blev det förstås inte, ty alltid försakade någon villigt nattvilan för nöjet att spionera på kullornas kärleksmöten och om möjlighet att lista ut besökarnas identitet. Sedan gick skvallret som en löpeld över sågen. (s 188). Jfr vad Kristiansson, 1983. säger sid. 33: På andra håll samlades alla byns pojkar och gick från hus till hus där det bodde flickor. Detta "kollektiva" nattfrieri förekom bara i Norrland. Vissa forskare sätter det i samband med fäbodväsendet. Genom sitt ansvarsfulla arbete på fäbodarna hade flickorna större självständighet här än söderut. Man har också framhållit att det fanns oskrivna lagar för nattfrieriet, t ex hur mycket kläder man fick ta av sig. Något mera lössläppt sexuellt umgänge förekom inte, det förhindrades av den sociala kontrollen som såg och hörd allt. Korsnäs utanför Falun. Kapitel "Då arbetarrörelsen kom till Korsnäs" (Sid 120-140) Sid. 126 sägs: Säsongarbetarna kom från grannsocknarna Sundborn och Svärdsjö, en del från Gagnef, samt från moderförsamlingen....Den kvinnliga arbetskraften utgjordes av Gagnefskullor och platsens hemmadöttrar."
MUSIKEN
Oskar Lindberg
Oskar Lindbergs far föddes i Lindans by i Gagnef 11 januari 1851 på Bullergården. Han var son till en i bygden ganska betydande bonde som hette Buller Mats Matsson och sonen kristnades till Per (Matsson). Per visade intresse för att utbilda sig till lärare och sökte in på seminariekurser som hölls vid folkskolan i Ål (Insjön). 1872 sökte Buller Per Matsson in på folkskoleseminariet i Uppsala och blev den förste gagnefskarlen som ägnade sig åt studier, I detta sammanhang bytte han namn och kallade sig Lindberg efter hembyn Lindan. 1875 avlade han folkskollärarexamen och blev strax anställd vid kyrkskolan i Gagnef, en befattning han hade i 34 år. 1878 gifte han sig med en ung flicka från Tjärna, Liss Kerwtin Andersdotter. Hon var född på julaftonen 1859 och hade tillhört Pers elever under småskoleperioden. Liss Kerstin var dotter till postbäraren i byn, Liss Anders. Denne var egentligen född Kruskop, men när han gifte sig till Lissgården tog han sig istället gårdsnamnet Liss. Kerstin var i likhet med sin man mycket musikalisk. I släkten fanns faderns bröder de namnkunniga spelmännen Kruskop Per och Kruskop Mats. Även Per hade musikaliskt påbrå. Hans far Buller Mats lär på sin tid ha komponerat ”populära” visor.
Bland sju andra barn föddes Oskar den 23 februari 1887. Senare efter att familjen flyttat till större hus föddes ytterligare fyra barn.... (Sid. 11 ff)
Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill. Fäbodsmusik
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
FÄBODLIV
Fäbodvandringar efter fäbodstigar i Gagnef
Magnusson, Lars Gagnef fäbodstigar. - 5 s : ill. = Sid. 170-174 i: MAGNUSSON: Vandra i Sverige. - 2000.
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
Fäbodnäringens förutsättningar i Sverige : utvärdering av fäbodbruk, fäboddrift och utmarksbete i Landsbygdsprogrammet 2007-2013 / [foto:] Ann-Catrin Hedén. - Falun : Länsstyrelsen Dalarnas län, 2014. - 122 s. : ill. - ( Rapport / Länsstyrelsen Dalarnas län ; 2014:14) Läs hela texten Fulltext online
Larsson, Jesper Fäbodar / Jesper Larsson och Lena Landström. - 14 s. : ill. = Sid. [118]-131 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Hästen I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88) (Bild s 99) 91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i: Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Eskeröd, Albert Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt. Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.
----
Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj) utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44) Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55) Erixon, Sigur Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill. = Sid. 37-57 i: Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar
En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är Rönnegård, Sam Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s. = Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i: Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
BYGGNADSKULTUR I DALARNA
Andersson, Roland Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill. = Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167): "Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".
SOCKENDRÄKTER - GAGNEF
Gagnef. - 1 s. = Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito. Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde. Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick. Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".
MAKT OCH MYNDIGHET
Ohörsamhet och uppror Gagnef
I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.
Länsman och länsmans uppgifter.
Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s. ISBN 91-87064-54-5 (inb)
En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i: Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. - Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.
Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.
OM NAMNSKICKET I DALARNA
Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna. Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION
Kvinnans roll
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Sid 157-158 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget. Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga. ....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap. = Sid. 157-159 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
RELIGION
Sveriges kyrkor. konsthistoriskt inventarium : grundat av Sigurd Curman och Johnny Roosval ; utgivet av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien. Bd 1. - Dalarne : [Leksands tingslag, Gagnefs tingslag, Falu domsagas norra tingslag, Falu domsagas södra tingslag / [av Gerda Boëthius] - Stockholm, 1932. - 541 s : ill.
TIDSLINJEN
Nödår
Gröt Olof hade missväxtåren omkring 1860-talet i starkt minne. (Följer en beskrivning av hur man gör barkbröd). 1 s. = Sid. 89 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Ålder (Sollerön)
Karl Lärka berättar om den höga ålder särskilt solleröborna uppnådde. Sid 103-106 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Hästen I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88) (Bild s 99) 91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i: Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Eskeröd, Albert Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt. Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.
----
Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj) utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44) Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55) Erixon, Sigur Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill. = Sid. 37-57 i: Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar
En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är Rönnegård, Sam Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s. = Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i: Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
BYGGNADSKULTUR I DALARNA
Andersson, Roland Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill. = Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167): "Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".
SOCKENDRÄKTER - GAGNEF
Gagnef. - 1 s. = Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito. Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde. Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick. Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".
MAKT OCH MYNDIGHET
Ohörsamhet och uppror Gagnef
I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.
Länsman och länsmans uppgifter.
Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s. ISBN 91-87064-54-5 (inb)
En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i: Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. - Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.
Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.
ALLMÄNT : KRINGLIGGANDE
OM NAMNSKICKET I DALARNA
Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna. Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION
Kvinnans roll
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Sid 157-158 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget. Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga. ....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap. = Sid. 157-159 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
RELIGION
Sveriges kyrkor. konsthistoriskt inventarium : grundat av Sigurd Curman och Johnny Roosval ; utgivet av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien.
Gröt Olof hade missväxtåren omkring 1860-talet i starkt minne. (Följer en beskrivning av hur man gör barkbröd). 1 s.: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Ålder (Sollerön)
Karl Lärka berättar om den höga ålder särskilt solleröborna uppnådde.Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Denna text är skriven av Maria Norell och Kjell Sundström 1981 och hämtad ur Dalarnas museums serie av rapporter: 17 Kulturmiljöer i Gagnef kommun
Forntid Förmodligen var de första människorna i bygden kringströvande jägare och fiskare på tillfälligt besök. En del fynd från stenåldern har också hittats i trakten. Så småningom visade sig landet även ha andra rikedomar än pälsbärande djur. Myrjärnet kanske utgjorde orsaken för den första bosättningen i bygden. Rikedomen på lämningar av primitiv järnframställning i Floda är påfallande. Ett kolprov från en järnframställningsplats vid dikmyran i Floda har analyserats och visade sig komma från 875 e Kr (+-100år).
Medeltid På 1300 talet träder Gagnefbygden fram i de skrivna historiska källorna. Gagnef var då en egen socken med kyrka från och med ungefär de gränser som gäller idag. Fram till 1613 hörde dock även Åls och Bjursås församlingar hit. Floda hörde till Nås socken. Dess kyrka är från 1221. Gagnef socken var indelad i fjärdingar av vilka vi känner till tre: Östtjärna, Gröntuv och Ljurbygge fjärdingar. Bygden längs älven är etablerad. Ekonomin präglas av jordbruk och boskapsskötsel. Laxfisket i älven var också av stor vikt. 1386 nämns Mockfjärd som ägare till laxfisket vid södra sidan av den mer än 19 meter höga stopforsen (Ännu 1905 fångades lax i älven, även om större mängder inte fångats efter 1880) Utmarkerna har en stor betydelse genom jakt, fiske, slåtter och fäboddrift. De byar som nämns i dokument från 1300-talet är: ”Gagaeff” (Gagnefsbyn) 1325. ”Grönetuwo” (Gröntuv) 1325. ”Lioor” (Djur). ”Gradhones” (Grånäs) 1381. ”Baesna” (Bäsna) 1382. ”Nyasälie” (Nysäl) 1384. ”DEghesterna” (Östtjärna) 1386. Mockfjärd 1384. ”Moo” (Moje) 1387. ”Graefwi” (Gräv) 1387. ”Forssa” (Västerfors) 1387. På 1400-talet nämns ”Gradho” (Grådö) 1444. ”Hagha” (Hagen) 1458. Björbo 1479. ”Bro” (Holsåker) 1479. och Kyrkbyn 1479. Genom Pollenanalys kan man belägga en tillbakagång av odlingslandskapet under denna tid. Landet tyngs av skatter och pålagor, klimatförsämring försvårar jordbruket. Digerdöden 1350 minskar befolkningen kraftigt. När farsoten efter några år ebbade ut hade Sverige mist mer än hälften av sin befolkning. Det skulle dröja omkring 150 år innan befolkningen åter nådde upp till siffran 1349.
1500-Talet Efter nedgångsperioden efter digerdöden och de ekonomiska svårigheterna under 1300- och 1400-talen kan 1500-talet betraktas som en tillväxtperiod med nyodlingar, befolkningsökningen och ett förhållandevis högt välstånd. Förvisso med stora förändringar mellan olika år och mellan bönderna i byarna. För första gången kan man också få en helhetsbild av bebyggelsens utbredning genom Gustav Wasas skatteläggande från år 1539. Efter bynamnet har här angetts antalet skattebetalande: Gräf 2, Gråda 2, Moje 3, Gröntuv 8, Djurås 4, Djurmo 3, Ytterbacka 2, Utby 1, Sifferbo 1, Bodarna 2, Björka 4, By 2, Nysäl 1, Säl 1, Brötjärna 5, ”Mycklefierrde” 7, Normycklefierrd 4, Rista 2, Lindan 1, Djur 6, Bomsarvet 2, Västtjärna 1, Östtjärna 6, Gruvan 3, Nordåker 5, Nordbäck 2, Västerfors 5. Dessutom fanns i ”Gangnö” 3, ”Gårdom” 1, ”Offuanmon” 1, ”Södra sanda” 2, ”Norsanda” 2, ”Hedeby” 1, ”Stensar” 1 och ”Grånäs” 7. I Floda socken fanns Björbo 9. Sälje 2, Sunnanbyn 5, Hagen 2, ”Floda” (Kyrkbyn) 2, ”Bro” (Holsåker) 2, och Mossel 5. Som man ser fanns de flesta byarna i Gagnefs socken redan då. Bäsna och Arvslindan hörde till Stora Tuna. I Floda socken fanns ca hälften av dagens byar. Det totala antalet skattande var 103 i gagnef och 26 i Floda. De angivna antalen får ej utläsas som antal gårdar eller hushåll, utan omfattar enbart de hushåll som hade råd att betala skatt. I samband med ”Älvsborgs lösen” 1571 förtecknades all egendom i landet. Då fanns i Gagnefs socken 693 kor. 337 ungnöt, 689 får och 890 getter. För Floda var motsvarande siffror 179 kor, 89 ungnöt, 174 får och 216 getter. Antalet skattande hade ökat till 174 i Gagnef och 42 i Floda.
1600-Talet Från 1614 blir Floda en egen socken. För en uppfattning om bebyggelsens utsträckning under 1600-talet finns två förnäma källor; en förteckning över fäbodar m m från 1663-64 och kartor från 1668 över Gagnefs socken och 1675 över Floda socken. 1644 var antalet hemman 238 i Gagnef och 47 i Floda. 1600-talets slut var en orolig tid. Under åren 1668-76 hade häxprocesserna rasat. I Gagnef avrättades dock ingen. Endast en gagnefskvinna tycks ha varit drabbad och hon dömdes att sitta i stocken två söndagar med ris i handen. Under 1600-talet kom så svåra missväxtår, som skördade flera människoliv än de efterföljande krigen. De största oåren var 1685 och 1697. Så dog 1697 196 personer av sjukdomar och svält i Gagnefs socken(av totalt ca 900) och året efter nästan lika många.
1700-Talet 1700-talets början innebar befolkningstillväxt och långa perioder av relativt välstånd. Hemmansklyvningen i byarna ökar märkbart och härigenom minskar marginalerna för överlevnad med större känslighet för missväxt. En nödårsperiod inträffade 1740-43 och då minskade Floda sockens befolkning från 1385 till 1256, d v s nästan var tionde i Floda dog. Dessa missväxtår var också en av orsakerna till stora dalaupproret 1743, Andra missväxtperioder var 1763-65 och 1772-73. 1773 florerade sjukdomar och 96 personer dog av rödsot i Floda socken. För att klara sig drygar man ut inkomsterna från jordbruket med bisysselsättningar. Arbetsvandringarna ökar märkbart vid 1700-talets mitt, framförallt i Gagnefs socken. Man kolade också och gjorde körningar åt bergsbruken vintertid. 1766 bodde 1462 personer i Floda socken. 1760 var antalet boende i Gagnefs socken 4050.
1800-Talet En påtaglig befolkningsökning under 1800-talet ledde till en genomsnittligt sänkt standard. Man utkade åkerarealen vid fäbodarna när tillväxtmöjligheterna var uttömda vid byn. Man höll en så stor kreatursstock som det överhuvudtaget gick på gården för att främst hålla uppe produktionen av gödsel. Detta var också anledningen till att man vintertid svältfödde kreaturen istället för att slakta dem. Montelius har sammanfattat förhållandet sålunda; ” Utan kreatur ingen gödsel utan gödsel ingen spannmålsskörd och utan spannmål inga försörjningsmöjligheter Gödselhögarna var den tidens taxeringskalendrar som exakt registrerade gårdarnas valör”. Gagnef var ingalunda en ensartad småbondebygd. Skillnaden mellan rik och fattig var stor. Den oändliga hemmansklyvningen vid arvsfördelningen innebar att jorden blev starkt söndersplittrad. Alla barn på en gård ärvde varsin jordlott ingen blev ”lottlös”. Därför delades marken upp i mindre och mindre delar. En markägare kunde ha småtegar på 50 eller 100 ställen utspridda inom ett mycket stort område. Uppsplittringen försvårade naturligtvis odlingen och skötseln gjorde att bönderna fick allt svårare att klara sig. För att förbättra situationen förordnade staten 1804 om ett storskifte skulle genomföras. Det påbörjades 1806 i Floda och 1811 i Gagnef och fastställdes 1812 respektive 1817. Det innebar att den splittrade åkerjorden skulle slås samman till i regel två skiften. Det ena skiftet lades så nära byn som möjligt och det andra skiftet längre bort. Ingen flyttades ut från byn. Storskifteskartorna, som förvaras på lantmäteriet i Falun, är ett ovärderligt källmaterial då det gäller byarnas och fäbodarnas utseende i början av 1800-talet. För första gången finns här vid en viss tidpunkt angivet exakt hur byarna med alla byggnader såg ut, vilka partier som var uppodlade eller användes som ängs- och betesmark, byvägar och benämningar på åkerskiften m m. Det hävdvunna äldre jordbruket upplever sin höjdpunkt under 1800-talets senare hälft. Under denna tid är många jordbruksbyar som störst med månghussystemet väl utvecklat. Fäbodväsendet når sin största omfattning. 1860 fanns 53 skvaltkvarnar i Gagnefs församling, 18 i Mockfjärd och 11 i Floda. I Floda fanns också 2 vadmalsstampar och 9 husbehovssågar. Hushållningssällskapet propagerar för ett effektivare jordbruk. I detta ar4bete sågs fäbodsväsendet som en styggelse och en hämsko på en nödvändig utveckling. Man menade att det uppmuntrade till svältfödning av kreaturen och att den värdefulla gödslen lämnades på skogen. Försöksvis börjar handgödsel användas på 1870-80 talet. Man propagerade också för täckdikning av åkermarken. Grässådd på åkern får sitt första genombrott vid denna tid. Stora kopparbergs bergslag hade redan på 1600-talet varit Floda-böndernas främsta arbetsgivare. Det gällde skogshuggning, kolning, flottning och olika körningar. Genom inköp äger STORA idag ca en fjärdedel av socknens hela areal. Ångsågarnas behov av timmer drev fram ett modernare skogsbruk under 1800-talets senare del. Genom skogsdrivningar eller bortarrenderingar av skogen för avverkning fick bönderna pengar som dom kunde använda till modernare maskiner och redskap eller till handelsgödsel och utsäde. En ny tid randades. Det moderna jordbruket fick sitt avgörande genombrott i Gagnef vid sekelskiftet. Att detta hade stor inverkan på livet i byarna. Vi närmar oss en modern tid med större förändringar på det gamla byggnadsbeståndet. Befolkningen ökade i Floda från 1804 år 1925 till 2421 år 1900. I Gagnef ökade befolkningen från 5331 år 1830 till 7461 år 1867. Befolkningsökningen innebar ett ökat tryck på försöjningen och många fann sig tvungna att emigrera till Amerika. Ännu 1904 flyttade 200 personer enbart från Gagnefs socken. 1868-1930 flyttade 25 personer bara från Gärde.
1900-Talet Jordbruken är ännu på 1910-talet synnerligen många och små, blott 2,5 hektar i medeltal. Den ekonomiska utvecklingen fick en kraftig knuff framåt av järnvägarnas byggande. 1909 byggs ett snickeri och 1915 ett sågverk i Björbo. Vad gäller byarna har 1900-talet varit omvälvande. Från ett utpräglat jordbruksland har Sverige snabbt utvecklats till en modern industristat med allt vad det innebär av befolkningsflyttningar och ändrade yrkesval.
Andreas Hesselius var präst i Nya Sverige. Han kom från Gagnefstrakterna (Folkärna). Historien om tobakspipan han fick av Susquehannockerna är spännande. Läs här!
Adelborg, Ottilia Från Gagne-mäns näs : Skriverier och ritningar / av Ottilia Adelborg. - Stockholm : Bonnier, 1909. - 129 s. : ill. Gräv by nämns ett par gånger i första kapitlet "Landsvägar" (1909). - 21 s. : ill. = Sid. 9 -29. T ex sid 27. Karta sid 11 (Gräf)
Adelborg, Ottilia, 1855-1936 Något om Gagnefs gamla mansdräkt / Ottilia Adelborg 1915. = Sid 246-250 i: Fataburen 1915. - Stockholm : Nordiska museet.
Beskrifning öfver provinsen Dalarne. 4:1, Säthers fögderi. med Mockfjärds kapell / [red. av Fredrik Reinhold Arosenius]. - Falun : Carl Nordin Tryckt hos F. L. Schmidt, 1862-1868. - 66 s. Gagnefs socken Sid. [5]Gräfs by till Grafkänrsröset innefattar 1 1/2 mil, mot Tuna Från Grafkärnsröset till Tansväggrör 3 5/8, mot Grangärde från Tansväggrör till Salåskeppsrör 1 1/4, mot Floda från Salåskeppsrör till Svartbäcksrör 2, mot Leksand från Svartbäcksrör till norra ändan af Gräfs byy 1 1/3, deraf Österdalselfven upptager 1/2 mil. Sammanlagda rågångarne upptaga således nära 10 mil.Gräf, Gråda, Gärde, Österfors, Kärna, (med 46 matlag), Moje. r.... (Sid 9)Gräfs- och Mojebergen ( s 10)
Burman, Eva Gagnef: Ottilia Adelborg - Gagnefs goda genius / Byn som försvann. - 12 s. : ill. - = Sid. 16-22 och Sid. 23-28 i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985. Byns som försvann = Grånäs. (Gråns)
Gabrielsson, Jan Det sällsamma Dalarna : uppslagsbok för tillresande / Jan Gabrielsson ; utgiven i samarbete med Svenska Turistföreningen. - Stockholm, 1975. - 225 s. : ill. Sid 202-207 Vacker-Kari. Historien om Vackra Dalkullan Pilt Karin Ersdotter från Djura kapellförsamling i Leksand. Hennes far var från byn Gräf i Gagnef och hette Elg Erik Olsson. Han var född 1788 och kom som dräng till Djura. Vid midsommartid gifter han sig med Pilt Karin Ersdotter och den 5 december föds dottern Karin, som alltså är ett kärleksbarn. När Karin är två år dör modern och fadern gifter om sig. Ett par år senare får hon en släkting, Pilt Per Persson till förmyndare. BilderWikipedia tillrättaläggerEng Wiki Stockholmskällan
Läs mer: Dalarnas hembygdsbok 1950. - 1950. - S. 83-110
Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill.
Petter Elias från Gräv
Öst, Henry När Petter Elias från Gräv blev kråkföda i Hedemora. - 31 s. = Sid. 122-154 i: Öst, Henry Att plichta med kroppen - eller lifvet / Henry Öst.- Gagnef : Bokboden, 1994. - 166 s.
Om namnet Elfgren. Laurentius Johanni Lilllhärensis - Lars Johansson från Lillhärad var komminister i Gagnef-Mockfjärd under tiden 1659-1682, sedan han från 1655 varit hjälppräst härstädes. Flera av hans barn bosatte sig inom socknen. Dottern Margareta gifte sig med kapten Philp (uttalas Filp) och hon nämnes ofta jämte mannen i skilda sammanhang. Sönerna tog sig namnet Elfgren och de ha ännu efterkommande på orten. ”En gammal prästbibel” med talrika anteckningar i marginalerna har ända till sluktet av föregående århundrade bevarats i en gagnefsfamilj som minne av stamfadern. Gagnef och Mockfjärd : en hembygsbok. - 1952. sid 154.
Smeden Grabb Jan Olsson i Gräf. Foto sid 236. I Sifferbo gjorde under samma tid (slutet av 1700-talet) Göras Per Olsson plogar liksom Näs Anders Olsson i By och Jan Olsson i Gräf. Gagnef och Mockfjärd : en hembygsbok. - 1952. sid 235.
Ang. Olof Ersson 1644-1706 LänsmanGörsgårdarna, Djurås. ”Det finnes omnämnt 1643 att ”feriekarlen i Gagnef hade att taga upp feriekarsmål”. På ett gulnat papper, som man senare hittat i sakristian heter det: ”Bemyndigades dthen välaktade Cronobefallningsmannen Olof Ersson i Gagnef att jämte sin länsmansbefattning ock vara färklar vid Djurås elfbro och härför åtnjuta de rättigheter som bebrevade äro." Gagnef och Mockfjärd : en hembygsbok. - 1952. sid 262.
Sid 263: ”Länsman Olof Ersson i Ljurås besvärade sig högeligen över den stora gästning, som han haver av officerare och andra, vilka passa på, så att de på sina resor om kvällarna komma till gårds. Vill han då lägga om dem, så kan han inte få dem ur gården, och måste han dessutom skaffa dem ridhästar, varigenom han klagar sig bliva utarmad och fördenskull flitigt anhäll att bliva länsmanssysslan kvitt, på det han måtte undslippa sådana storda gästningar, för vilka han icke hade en penning och således få akta sitt eget så väl som en annan sockenbo. Detta hans ansökande hemställes högvälborne herr landshövdingen för utlåtande”.
VÄGAR OCH BROAR Ur Vägar och broar av Erik Lindholm = Sid 251 ff i Gagnef och Mockfjärd : en hembygsbok. - 1952. Gagnef och Mockfjärd ligger så till, att folket från såväl Siljansdalen och Västerdalarna måste fara härigenom på väg söderut. Detta faktum påskyndade skapandet av någorlunda framkomliga vägar. Vägarna mot Öster- och Västerdalarna torde ha mycket gamla anor. Det fanns tidigt lag om kyrkväg, kvarnväg, tingsväg och allmänningsväg. Väg nr 1 på kartan: Huvudvägen från söder till norr, alltså från Stora Tuna rå på Sifferboheden till gränsen mot Ål. Denna väg har av ålder gått fram genom byarna Djurmo-Kiltäppan-Skogen-Gröntuf-Kyrkbyn och vidare genom Tjärna och Gräf. I skogen norr om Gräf mötte vägen från Ål. (Sid 251. kartan s 252)
Väg nr 2 Vägen mot Västerdalarna. Denna väg gick ut från förra vägen vid Kiltäppan, gick vid Färjbacken över älven och till Komtilllmåtta-Kilen-Rista-Färmsnäs-Nordanholm-Floda rå.
Väg nr 3. Från huvudvägen nr 1 gick en allmän väg ut från Kyrkbyn ner genom långgropen och över älven till Nordbäck och vidare över Berggårdsberget till Rista, där den stötte samman med vägen till Västerdalarna. Man tog sig över älven med färja och senare flottbro.
Adelborg, Ottilia Från Gagne-mäns näs : Skriverier och ritningar / av Ottilia Adelborg. - Stockholm : bonnjhier, 1909. - 129 s. : ill. Gräv by nämns ett par gånger i första kapitlet "Landsvägar" (1909). - 21 s. : ill. = Sid. 9 -29. T ex sid 27. Karta sid 11 (Gräf)
Adelborg, Ottilia, 1855-1936 (författare) Något om Gagnefs gamla mansdräkt / Ottilia Adelborg 1915. = Sid 246-250 i: Fataburen 1915. - Stockholm : Nordiska museet.
Assint : bävligt nummer om Gagnef / [redaktör: Erik Yvell ; medarbetare: Eva Brag …]. - 2. uppl. - Gagnef : Bokboden, [1995]. - 100 s. : ill.
Beskrifning öfver provinsen Dalarne. 4:1, Säthers fögderi. Gagnefs socken med Mockfjärds kapell / [red. av Fredrik Reinhold Arosenius]. - Falun : Carl Nordin Tryckt hos F. L. Schmidt, 1862-1868. - 66 s.
Burman, Eva Djurås : Älvmötet och Karl-Erik Forsslund. - 3 s. = Sid. 13-15 ff i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985
Burman, Eva Gagnef: Ottilia Adelborg - Gagnefs goda genius / Byn som försvann. - 12 s. : ill. - = Sid. 16-22 och Sid. 23-28 i: Sällsamheter i Siljansbygden, 1985. Byn som försvann = Grånäs. (Gråns)
Gabrielsson, Jan Det sällsamma Dalarna : uppslagsbok för tillresande / Jan Gabrielsson ; utgiven i samarbete med Svenska Turistföreningen. - Stockholm, 1975. - 225 s. : ill.
Gagnef och Mockfjärd : en hembygdsbok : Kortfattad vägledning till vidgad kännedom om vår sockens natur och historia. - [Gagnef] : [kommunal-fullmäktige], 1952. - 398 s. : ill. Länk till texten
Isacson, Maths Jordbrukets avfolkning under 1900-talet: ett hushållsperspektiv / Maths Isacson.- 15 s. : ill. = Sid. 117-131 i: Bonden i dikt och verklighet / Red. Bo Larsson. - Stockholm : Nordiska museet, 1993. - 157 s. : ill. - (Skirfter om skogs- och lantbrukshistoria ; 4) Uppsatsen om Gagnef under 1900-talet och joredbrukets avfolkning.
Kulturmiljöer i Gagnefs kommun : Kulturhistorisk miljöanalys / text>: Kjell Sundström och Maria Norell-Lannebro. - Gagnef : Kommunen, 1993. - 133 s. : ill. -(Dalarnas Museums serie av rapporter ; 17) FULLTEXT
Mohlin, O F.: Skolväsendet i Gagnef och Mockfjärd. - 1944. Mohlin, O F: Skola och skolhus = Sid 97 ff i : Gagnef och Mockfjärd : en hembygsbok. - 1952
Ursprungligen har man till en del sin härkomst från Gräv i Gagnef Dalarna. HÄR NEDAN EN ANNORLUNDA SLÄKTRÄKNING (bara för att undersöka kopplingen till Olaus Laurentius).
Undertecknad är Jan Staffan Jansson. (Som alltid undrat varför och omkring namnet) Som lika gärna kunde ta sig namnet Grabb Jan Jansson, antar jag.
Min far var Rune Jansson ( g m Käthie, som var ganska så styv på svamp (se Mimmi nedan), men framför allt expert på kanelbullar, bondkakor, grytor typ dillkött, pepparrotskött etc. Säkert en av de dugligaste i gebitet. Hon var född i Länna, men med rötter i Ångermanälvens dalgång. (Resele, Långsele)
Farmor var MIMMI Wihelmina Engström (Jansson) född i Borlänge, men släkten har mest bott i någon mil norröver i Gräv och Moje i Gagnef, Dalarna. Mimmi var en djävel på trädgård, svampplockning, lutfisk och allt sådant. Hade gått hushållsskola i Borlänge. Inbiten rojalist och lika hängiven socialdemokrat. Tyckte det var skönt att hamna i stan (Uppsala) och få det bekvämt. Farfar var Ivar Jansson, med sin far och farfar från bondetrakterna längs Husby-långhundraleden i Uppland / Stockholm. Farfar var målarmästare (liksom farfarsfar Erik August, som var den som flyttade till Uppsala). Farfar Ivar var med och målade köpmannaföreningens hus i Uppsala och deltog väl en del i renoveringen av Uppsala slott. Dessutom var han biografvaktmästre i Slottsbiografen vid den tiden då Ingmar Bergman såg sina första filmer där. Bergman bodde på Trädgårdsgatan inte långt från farfars lägenhet på St Larsgatan i Uppsala.
Farmor Mimmis (Wilhelminas) far var JOHAN ENGSTRÖM (1873-1952) som lämnade Gräv för en kortare tid i Ljusne som sågsverksarbetare. Han flyttade emellertid snart till Borlänge och Kvarnsveden, med adresser på vägen som Nedre Heden, Ål, och i Borlänge: Övermora och Amsberg.
Alltnog det synnerligen vanliga namnet Jan Jansson i Gagnef kombinerades sålunda med ett likartat från Uppland. En glidning från det tidigare vanligare Johan i Uppland blev Jan, som i fallet med farfarsfars far Johan Andersson, som med tiden kallades Jan Andersson.
Hans far var: GRABB OLOF JANSSON (Engström) 1849-1910 Född 18491121 - död 1910100. Han bodde mest i Gräf, Gagnef, men flyttade till Ljusne för en tid, men flyttade väl tillbaka till Gagnef (Tjärna) och nosade väl också han på Borlänge. Utdrag ur 1910 års Död och begravningsbok för Stora Tuna, Kopparbergs stift. Arb. Olof Engström från Gagnef:Tjärna.Hsfh: 1868-1877 A1:28A sid 32. Gm Anna Janssdotter 18440430.
Hans far: GRABB JAN JANSSON 1815-1897 Född 18150418 Gagnef:Gräv Gift 1840 m Brita Olsdotter 18150719- Barnen Jan 18460917 Olof 18491121 Kerstin 18520701 Brita 18570901
Larurentius Johanni Lillhärensis - Lars Johansson från Lillhärad - var kokmminister i Gagnef-Mockfjärd under tiden 1659-1682, sedan han från 1655 varit hjälppräst härstädes. Flera av hans barn bosatte sig inom socknen. Dottern Margaret gifte sig med kapten PHILPS (uttalas Filp) och hon nämnes ofta jämte mannen i skilda sammanhang. Sönerna tog sig namnet ELFGREN och de ha ännu efterkommande på orten. "En gammal prästbibel” med talrika anteckningar i marginalerna har ända till slutet av föregående århundrade bevartas i en gagneffamilj som minne av stamfadern. Sid 154 i Gagnef och Mockfjärd : en hembygdsbok. - 1952.
Anders Philp (d. 1706 18/2 i vinterförläggningen i Orla, Polen) dog med stor sannolikhet av de i förläggningen grasserande sjukdomar och ej i strid. Han var första ggn gift med Catarina Huss, dotter av en kyrkoherde Huss, och hade med henne barnen Catarina (d. ogift), och Anders (d. 1787). Han var andra ggn gift 1696 29/2 i Gagnef sn med Margareta Larsdotter Elfgren (1673-1713), och hade med henne barnen Karl (1697-1751) och William (1698-1774). Margareta var dotter till Laurentius Joannis Lillhaerensis (d. 1682), komminister i Gagnef-Mockfjärd mellan 1659-1682, och Regina Göransdotter Dybeck (1638-1705). Regina var dotter till hammarsmeden vid Bernshammars bruk i Hed sn Göran Dybecken, vilken var son till Simon Dybecken som 1597 deltog vid riksdagen i Arboga. (Källor: R. Boll, Dalregementets personhistoria (1984) bd I, s 490; G. Ekström, Västerås stifts herdaminne (1971) bd II:1, s 589.)
Anders Philp d. 1706-02-18 i Polen var gift med Catharina Huss. Enl. Elgenstierna, del 5,s. 703 var hennes far kyrkoherde Huss. http://www.olauslaurentius.se/gote/ps26/ps26_481.htm
ur SCOTTISH ARMS - A Collection of Armorial Arms - A.D. 1370-1678" av R.R. Stodart (tryckt i Edinburgh 1881) ur del II sid 82
Olof Eriksson i Gräv f 1872 död ogift 1939. Han var tidigast anläggningsarbetare i Kvarnsveden, där han senare blev anställd som pappersarbetare. Olof var arbetsglad, skötsam och sparsam. (Hans far var Fjärdsmans Erik Jansson född 1831 död 1890.) Se mer sid 113 i: Montelius, Olof: Moje. - 1965.
Johan Engström 1873-1952. I folkräkningen 1900 finns han med familjen i Öfre Mora i Amsberg. När hustrun Johanna Lovisa dog 1937-07-28 var adressen Tjärnaheden i Stora Tuna och 1952-05-29 när Johan själv dog, bodde han vid Pappersbruket. Därifrån flyttade de till Stora Kopparbergs landsförsamling 1901-09-28. 1904-12-22 kom de flyttande till Kvarnsveden Tydligen bodde de i alla fall i Kvarnsveden åtminstone från 1904 till 1931.
I Moje - Delar av Grabbsläkten kommer till Moje ifrån Gräv. Lassas Per Jansson hade döttrarna Brita och Kerstin. Brita, född 1817 och död 1894, blev gift med Grabb Jan Olsson i Gräv, född 1812 och död 1890, som efter giftermålet flyttade till Moje och där på hustruns ägor byggde den gård, Grabbgården, som senare blev känd som Fjärdsmans Erkes gård. Makarna var barnlösa. Montelius, Olof: Moje. - 1965 s. 112-113.
Gagnef var i gångna tider en typisk soldat-socken. Många soldatnamn ”stannade kvar” sm gårdsnamn, såsom Dragons, Ryttar, Resar, Kruskop, granat och Tönres i Moje. Montelius, Olof: Moje. - 1965. Sid 53.
Jesper Danielis Swedberg 1653-1735 man till 2:a gammelfaster till hustru till 8:e gammelfarförälders kusin
Vars son Jesper Swedenborg i nio år vistades i Amerika - en tid som skollärare i Racoon - berättade mycket för sin far om sina iakttagelser. Det rikhaltiga materialet Swedberg på detta sätt samlat, har han sammanfärt i en stor, ännu otryckt bok ”Svecia Nova seu America Illuminata, thet är Nyja Swerige eller America af Gud then Alrahögste med Evangelii lius nådeligen upplyst : Beskrifwen och utgifwen af Thess och Skara Stifts Biskop Dr. Jesper Swedberg åhr 1727.” Även de av Swedberg utskickade prästerna från Sverige till det gamla Nya Sverige bidrog med rapporter.
gammelfarbror till hustru till 8:e gammelfarförälders kusin Sv. biog lexikon
Författare till ”Mag:r Andreae Hesselii, Probsten i Gagnef Amnmärckningar öfwer några besynnerliga Occurencer, som honom bemött under hans Resa till America, under hans weistdande thär och under hans hemresa til Sverige, Ifrån åhr 1711 til åhr 1724, inclusive". - Avskrift av dagbok 1751. Se äv. Västerås herdaminne.
NAMNET ENGSTRÖM tar man för att vara modern? Gäller också Elfgren kanhända. När Johan Engström f 1873 föds heter han Grabb Johan Jansson Engström. Redan hans far hade uppenbarligen börjat kalla sig Engström, när han flyttade till Ljusne för att jobba inom industrin. Det kan förstås vara så som med soldatnamnen. Man behövde kunna skilja anställda åt. Alla kunde ju inte heta Jan Jansson. Johans far hette alltså vid födelsen Grabb Olof Jansson f 1849, men kom att kallas Engström Hans far i sin tur hette bara Grabb Jan Jansson. Men hans far i sin tur hade ytterligare epitet. Han hette också Elfgrens. Grabb Elfgrens Jan Jansson f. 1786. Vad Elfgrens anbelanger så vet vi vad det kommer ifrån. Se här:
GÅRDSNAMNET GRABB Grabb torde vara gårdsnamnet. Men uppenbarligen kan det ha funnits flera Grabb-gårdar. Se här om Grabbgården i Moje: "Lassas Per Jansson hade döttrarna Brita och Kerstin. Brita, född 1817 och död 1894, blev gift med Grabb Jan Olsson i Gräv, född 1812 och död 1890, som efter giftermålet flyttade till Moje och där på hustruns ägor byggde den gård, Grabbgården, som senare blev känd som Fjärdsmans Erkes gård. Makarna var barnlösa". Montelius, Olof: Moje. - 1965 s. 112-113.
GRÄV Gräv är ju en liten småort mellan älven och riksväg 70. Än i dag måste man hitta en liten skylt där det står Gräv och sedan är det bara en liten bit asfalterad väg med hus runt omkring.
Så man kan alltså bo i Gräv, i en släktgård som heter Grabb.
MOJE är en annan liten ort på andra sidan landsvägen, sydöstvart om Gräv. Den är belägen runt en sjö. Det var där en ny Grabbgård byggdes.
Många gårdsnamn kom ursprungligen från soldatnamn. Se här:
SMÅORTER ELLER BYAR Bland de allra äldsta namn på byar, vi möter i gamla handlingar, är Grånäs och Djur. Djur skrevs ursprungligen Ljur. I en urkund från 1384 hittar vi namnen Bäsna och Nysäl. Bäsna hörde ursprungligen till Stora Tuna (ungefär stadsdel i Borlänge nuförtiden) men tillerkändes Gagnef på Bäsnabornas egen begäran år 1600. Från 1500-talet hittar vi i Gagnef många andra gamla byanamn som Forssum (=Västerfors), Gerdhum, Gräfwi (Gräv), Moo (Moje), Uteby, Stensbjörnsarfwet, Ristom, Liinda, Biörka, Bodom, Liuråås, Liurmo, Seffareboda (Sifferbo) och Arvedzlinda (Arvslindan). (Se mer i Gagnef och Mockfjärd : en hembygdsbok. - 1952. (sid 33ff).
Byarna har flyttat. Många byar låg nere på slätten i närheten av älvarna. Under 16- och 1700-talen flyttade t ex Västerfors från älvbrinken upp mot bergssluttningen, likaså Nordbäck, Gagnefsbyn och Nordåker, den senare har sitt ursprung i Pellesgårdarna. Allteftersom byn växte ut, tog den bort för mycket av den dyrbara åkerjorden nere på slätten. flyttningen motiverades dels av detta, dels av att det vid berget fanns källvatten samt närhet till skog och bete för kreaturen.
BORLÄNGE Många gånger kommer släktforskaren att stöta på platsnamn som kanske fanns en gång som egna byar, men nu är stadsdelar i borlänge. Även begrepp som STORA TUNA stöter man på.
Åhls socken Åhl kan ha varit ett pastorat på 1300-1400-talet. Aal finns nämnt första gången 1325. Den första kyrkan är troligen från 1200-talet och en av de äldsta i Dalarna.
Under 1500-talets första hälft tillhörde Åhl Leksand.
1562 blev Åhl egen jordebokssocken men kom då att tillhöra Gagnef.
Åhl blev slutligen ett eget pastorat från 1613. Sockenstämman beslutade över både kyrkliga och borgerliga frågor. De frågor som avhandlades var t ex kyrkan, dryckenskap, skolan, sjukdom, vägar, brandskydd, fattigvård, militära frågor, post, näringsverksamhet, skjutshållning..
Åhls kommun 1862 delades enligt lag borgerliga och kyrkliga frågor upp. Kommunalfullmäktige, som då inrättades, blev beslutande organ för borgerliga frågor. Kyrkostämman beslutande om kyrkliga frågor och skolfrågor. Så fortsatte verksamheten i Åhls kommun under resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Ännu på 1960-talet sköttes kommunens alla uppgifter av två personer!.
Kommundel Från 1974 ingår Åhl i Leksands kommun.
1974 slogs Leksand, Siljansnäs och Åhl samman till det som idag är Leksands kommun.
- Under vendeltiden (550-800 e.Kr.) kom järnutvinning ur myrmalm igång i Leksandstrakten. Flera forskare tror att upplänningarna anlade "järnstationer" i Leksandbygden dit järnet fördes från de smältugnar som byggts upp vid sjöar och vattendrag. Under vintern transporterades sedan järnet vidare till Mälardalen för att förädlas till bland annat vapen som gav järnålderns hövdingar stora inkomster. En sådan järnstation låg troligen vid Tunsta i nuvarande Insjön där vikingagravar påträffats. Kyrkbåtarna knyter samman dagens samhälle med vikingatiden.
- Vikingatid Under vikingatiden började människorna bli bofasta längs Österdalälven och Siljans stränder där det fanns bra jordbruksmark. Men även öster om Siljan, i skogsbygderna, finns flera mindre byar och gårdar som kan ha anlagts under tidig medeltid.
- Medeltiden I slutet av 1200-talet uppfördes en stenkyrka på en udde vid Noret (centrala Leksand) som då var en liten bondby. En skattelängd från 1500-talet visar att det då fanns tre skattepliktiga gårdar. Först under 1700-talet växte Noret till en betydande ort.
- Dalauppror
Engelbrektsupproret - 1434-talet I Bergslagen fanns en bra grogrund för att bekämpa de danska unionskungarna. Folk från Siljansbygden deltog i striderna redan under Engelbrekts och Sturarnas uppror. Bönder och bergsmän kämpade tillsammans mot de styrande danska fogdarna från Västerås.
Gustav Vasa - 1500-talet Gustav Vasas befrielsekrig 1521 Klockupproret År 1531 reagerade Leksandsfolket mot Gustav Vasas inskränkningar i friheten då han införde ökade skatter och beslagtog kyrkornas silver och klockor. När fogden Lasse Eriksson kom med sina knektar för att utkräva klockskatten blev de överfallna och misshandlade, vilket var början till "Klockupproret" som spred sig över stora delar av Dalarna.
1700-talet - Stora Daldansen "Stora daldansen" var det sista stora dalaupproret. Det var en protest mot att handeln med Norge förbjöds. I juni 1743 tågade nästan 5 000 man mot huvudstaden. Upproret slogs ner och hundratals bönder stupade. Efter räfst och rättarting föll många dödsdomar mot dem som varit ledare i daldansen.
Trolldom och häxor På Kärringberget i Leksand genomfördes häxprocesser med halshuggning och bränning på bål som straff. År 1671 brändes åtta trollkärringar.
Sveriges sista trolldomsprocess ägde rum i Åhl i Insjön år 1757. Efter fem år frikändes dock de anklagande kvinnorna av Hovrätten.
Trots att häxprocesser sedan 1677 var avlysta i Sverige uppstod nya blåkullavågor i Dalarna under 1700- och 1800talen, främst iEmelie von Walterstorff Leksandsbygden. På 1750-talet fanns i Ål en skomakare, Per Olofsson, som i hög grad trodde på "trollpackor" och den skadegörelse de kunde åstadkomma. Han ansåg sig också veta att man med olika "verktyg" kunde förmå dem att avslöja sig. En av hans lärlingar, Erik Johansson 20 år, tog så starka intryck att han böljade iscensätta försök till sådana avslöjanden och mycket snart, 1757, resulterade alltsammans i en rättegång där tretton kvinnor och fem män befann sig på de anklagades bänk. Det är blåkullaresor kvinnorna anklagas för men det finns också i denna process ett starkt inslag av den "gamla" sortens trolldom, skadegörelse, kanske starkare än i de stora processerna nittio år tidigare. Det rättsliga handhavandet fick ett utdraget och komplicerat förlopp, där inte minst kyrklig prestige bidrog till långvarigheten. Innan alltsammans var utagerat - 1763 - hade det hunnit bli en riksdagsfråga. 1700-talets trolldomsväsende i Leksandstrakten är beskrivet i två varandra kompletterande 1800-tals arbeten författade av H. Malmquist och Ellen Fries. Med fog kom det rättegångsarbete som bedrevs i böljan att betraktas som något av ett rättshaveri. De tortyrmetoder som användes av länsmannen Karl Tillberg - ev på order av den vikarierande domaren häradshövding Per Eckman - förefaller ha varit brutalare än vad man tycker sig utläsa från processerna 1668-1671. Även om denna häxprocess slutade med frigivande av kvinnnorna och kännbara straff för de ansvariga männen - särskilt Eckman och Tillberg - innebar den svåra lidanden och sannolikt åtskilliga livslånga fysiska och psykiska men för de värst utsatta. (Lagerlöf Genetay s 173)
Grannar - Häxprocesser i Norge
De norska trolldomsprocesserna har utforskats i två större arbeten under de sista decennierna. 1971 utkom Bente Gullveig Alver med Heksetro og Trolddom, till en del en specialstudie av sex utvalda processer mellan 1590 och 1730.15 1982 publicerade Hans Eyvind Naess sitt omfattande översiktsarbete av allt norskt processmaterial, Trolldomsprosessene i Norge på 1500-1600-tallet.16 I Norge är trolldomsprocesserna till övervägande delen av "gamla" sorten. Men förutom undantaget med processer av blåkullatyp i allra nordligaste Norge som omnämnts ovan förekommer ytterligare några nedslag av sådana. I det här sammanhanget blir de diabolistiska processer som ägde rum i Rendal i Hedmark 1671-1673 intressantast. Hedmark ligger i östra Norge nära gränsen till Sverige i höjd med Ovansiljan. Det är svårt att här tänka bort ett inflytande från Övre Dalarnas trolldomsväsende.
Dalafolkets betydelse Efter Gustav Vasa fortsatte kungar att söka sig till Dalarna vid tidpunkter när de behövde folkligt stöd. Det gjorde Karl IX medan han ännu var hertig. Den 23 mars 1598 kom han till Mora för att göra sigh försäkrad om thenne LandzEnders Bijstånd emoot then troolöse Konungen Sigismundum.
1624, vid S. Paulidagen, var Gustav II Adolf där. Dessa upplysningar lämnar kyrkoherden i Mora Anders Nohr Moraeus i den predikan han höll för Karl XI i Mora kyrka i januari 1673.
Den siste svenske kung som utnyttjade dalkarlarnas traditionella lätthet att entusiasmeras till krigiska insatser var Gustav III, som 1788 - upprest till Mora och Leksand, klädd i de respektive socknarnas dräkter - vädjade till deras fosterlandskänsla. Utan större tveksamhet efterkom de hans begäran och satte upp en här på 3 000 man (som dock aldrig behövde tas i anspråk)
KONSTEN
Boethius, Gerda Dalarnas allmogekonst Dalarna sönderfaller i fyra i många hänseenden olikartade områden där kulturen, trots många gemensamma drag fått en väsensskild karaktär.
Södra Siljansområdet Från Västmanlandsgränsen i söder och upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från denna genom en levande tradition från medeltidenstimmermanskonst, vilken dröjer sig kvar in på 1700-talet, liksom även genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen har denna konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen. Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt och idyllilsk hemtrevnad. Handafärdighet och dekortiv känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.
Västerdalarna Västerdalarna har liksom södra Dalarna i alla tider stått öppet för sydligt inflytande, men samtidigt även för norskt. De direkta förbindelserna med vårt västra grannland tyckas där ha varit tätare än på andra håll och med dem ha svallvågorna av de norska dalförenas praktfulla allmogekonst gång på gång slagit över fjällen.
Norra Siljansdalen I alla dessa dalars konst och kultur märker man, att de gå ut från en gemensam grund. Någonting uråldrigt, kärnfullt och starkt skymtar fram bakom de röda gårdarnas festliga ståt, en märgfull klang i språket, en direkt anslutning till primitiva former i byggnader, husgeråd och sedvänjor. Det finns en trakt i Dalarna, där allt detta lever kvar; det är i norra Siljansdalen, de nordiska sagornas Järnbäraland.
DRÄKT
Forssell, C Leksand. - 14 s. + 4 pl. En hel del om leksandsräkten och fyra planscher i färg. = Sid. 9-22 + pl. 2,3,5,6. i: Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Annan titel: A year in Sweden Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835
FÄBODSVÄSENDE
Florén,l Sven Fäbodminnen / utgiven i samarbete med Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för hembygdsvård ; redigerad av Hans Lidman och Anders Nyman. - Stockholm : LT, 1965. - 271 s. : ill.
INDUSTRI
Pellas, Johan
DJURA Djura församling ligger i Leksands socken, nära Gagnef. Mitt i samhället ligger Djura kyrka. På Djuramål kallas byn Jirbin, dvs. Djurabyn, för att skilja byn från församlingen.
Djura hör till Leksandstraktens äldsta byar. Bynamnet, med ursprunglig stavning Ljura kommer från det fornsvenska ordet ”Den ljusa”. Det finns teorier om att Dalävens tidigare namn var Ljuren, och att flera av Ljur-namnen efter älvens lopp (Djurås, Djurmo med flera) kan kopplas till densamma, men frågan är omtvistad.
1539 upptas 4 gårdar i Djura. Dessutom fanns en boden i ‘Hardzarff’ (Håssarvet), en försvunnen by som skall ha legat vid Djuråns utlopp nedanför Grådaforsen. I Älvsborgs lösen 1571 upptas 10 skattskyldiga bönder i Djura. Vägen till kyrkan i Leksand var lång, och många Djurabor bevistade hellre gudstjänsten i Gagnef eller Ål. Leksands kyrka var annars på väg att nå sin kapacitesgräns, och 1648 uppfördes Djura kyrka.
Mantalslängden 1668 redovisar 19 hushåll, medan Holstensons karta endast redovisar 8 gårdsmarkeringar i byn och 5 i ‘Väster diur’. Under 1700-talet tillkommer bydelen Heden. Djura hade en kraftig befolkningsökning under 1800-talet. 1830 fanns 45 hushåll i byn, 1856 56 hushåll och 1896 80 hushåll. Byn fick också viss infrastruktur 1863 tillkom en handelsbod, 1870 en prästgård, 1872 postkontor och 1878 ett missionshus.
Även industrimässigt tillkom en rad anläggningar. 1854-1858 fick byn en tullkvarn som ersatte en tidigare skvaltkvarn. Det uppfördes även 1880 en smedja. Vid mitten av 1800-talet hade byn även ett tegelbruk, kallat ”Guckubruket”, utöver tegel tillverkades även lergökar. En spiksmedja och vadmalsstamp fanns också i byn. 1894 uppfördes även ett limkokeri, i drift fram till 1914, då det ersattes av en såg, som nedlades på 1950-talet.
Litt:
Ål.Bjursås. - 5 s.Öfre Dalarna förr och nu / utgifvet under medverkan af Gunnar Andersson, E. Arosenius, I. Dalin, Sven Ekman, Carl Forsstrand, H.E. Hamberg, Axel Ihrmark, Arvid Kempe, Lars Lunell, R. Moosberg, Adolf Noreen, G. Retzius, F. Schenström, Emerik Stenberg, K. Trotzig och A.E. Törnebohm ; med talrika illustrationer. - Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1903. - [6], 560 s., kartor : ill.
MAKT OCH STYRE
Dalmasarnas respektlösa inställning till överheten.
Linde, Martin. I Lindes bok tas bland annat upp den respektlösa attityd dalmasarna kunde uppvis gentemot myndigheterna, här mest representerade av prästerskapet. Någon annan högre makt fanns ju som regel inte närvarande. Rent konkret så var det inte alltid någon ordning i kyrkorummet. Man gick ut och rökte när man behagade (s 41). Men i själva verket menar linde (samma sida) att det nog var likadant i hela Sverige under 1700-talet. Man skall dock inte överdriva problemen för då hade det blivit massprocesser vid tinget. (Personligen misstänker undertecknad att det faktum att man betraktade söndagen som helg och ledig dag, nog innebar att somliga var överförfriskade redan vid högmässan. Och uttråkade.)
Åhl ifrågasätter prästens höga lön och diverse skatter och pålagor. (sid 44).
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes
ARBETSVANDRING
Götlind, Anna.
Även om Vackra Dalkullan. Se släktträda här: (Ur Götlind: Förbindelser)
FÄBODSVÄSENDE
Florén,l Sven Fäbodminnen / utgiven i samarbete med Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för hembygdsvård ; redigerad av Hans Lidman och Anders Nyman. - Stockholm : LT, 1965. - 271 s. : ill.
Åhls socken Åhl kan ha varit ett pastorat på 1300-1400-talet. Aal finns nämnt första gången 1325. Den första kyrkan är troligen från 1200-talet och en av de äldsta i Dalarna.
Under 1500-talets första hälft tillhörde Åhl Leksand.
1562 blev Åhl egen jordebokssocken men kom då att tillhöra Gagnef.
Åhl blev slutligen ett eget pastorat från 1613. Sockenstämman beslutade över både kyrkliga och borgerliga frågor. De frågor som avhandlades var t ex kyrkan, dryckenskap, skolan, sjukdom, vägar, brandskydd, fattigvård, militära frågor, post, näringsverksamhet, skjutshållning..
Åhls kommun 1862 delades enligt lag borgerliga och kyrkliga frågor upp. Kommunalfullmäktige, som då inrättades, blev beslutande organ för borgerliga frågor. Kyrkostämman beslutande om kyrkliga frågor och skolfrågor. Så fortsatte verksamheten i Åhls kommun under resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Ännu på 1960-talet sköttes kommunens alla uppgifter av två personer!.
Kommundel Från 1974 ingår Åhl i Leksands kommun.
1974 slogs Leksand, Siljansnäs och Åhl samman till det som idag är Leksands kommun.
Trolldom och häxor På Kärringberget i Leksand genomfördes häxprocesser med halshuggning och bränning på bål som straff. År 1671 brändes åtta trollkärringar.
Sveriges sista trolldomsprocess ägde rum i Åhl i Insjön år 1757. Efter fem år frikändes dock de anklagande kvinnorna av Hovrätten.
Trots att häxprocesser sedan 1677 var avlysta i Sverige uppstod nya blåkullavågor i Dalarna under 1700- och 1800talen, främst iEmelie von Walterstorff Leksandsbygden. På 1750-talet fanns i Ål en skomakare, Per Olofsson, som i hög grad trodde på "trollpackor" och den skadegörelse de kunde åstadkomma. Han ansåg sig också veta att man med olika "verktyg" kunde förmå dem att avslöja sig. En av hans lärlingar, Erik Johansson 20 år, tog så starka intryck att han böljade iscensätta försök till sådana avslöjanden och mycket snart, 1757, resulterade alltsammans i en rättegång där tretton kvinnor och fem män befann sig på de anklagades bänk. Det är blåkullaresor kvinnorna anklagas för men det finns också i denna process ett starkt inslag av den "gamla" sortens trolldom, skadegörelse, kanske starkare än i de stora processerna nittio år tidigare. Det rättsliga handhavandet fick ett utdraget och komplicerat förlopp, där inte minst kyrklig prestige bidrog till långvarigheten. Innan alltsammans var utagerat - 1763 - hade det hunnit bli en riksdagsfråga. 1700-talets trolldomsväsende i Leksandstrakten är beskrivet i två varandra kompletterande 1800-tals arbeten författade av H. Malmquist och Ellen Fries. Med fog kom det rättegångsarbete som bedrevs i böljan att betraktas som något av ett rättshaveri. De tortyrmetoder som användes av länsmannen Karl Tillberg - ev på order av den vikarierande domaren häradshövding Per Eckman - förefaller ha varit brutalare än vad man tycker sig utläsa från processerna 1668-1671. Även om denna häxprocess slutade med frigivande av kvinnnorna och kännbara straff för de ansvariga männen - särskilt Eckman och Tillberg - innebar den svåra lidanden och sannolikt åtskilliga livslånga fysiska och psykiska men för de värst utsatta. (Lagerlöf Genetay s 173)
Grannar - Häxprocesser i Norge
De norska trolldomsprocesserna har utforskats i två större arbeten under de sista decennierna. 1971 utkom Bente Gullveig Alver med Heksetro og Trolddom, till en del en specialstudie av sex utvalda processer mellan 1590 och 1730.15 1982 publicerade Hans Eyvind Naess sitt omfattande översiktsarbete av allt norskt processmaterial, Trolldomsprosessene i Norge på 1500-1600-tallet.16 I Norge är trolldomsprocesserna till övervägande delen av "gamla" sorten. Men förutom undantaget med processer av blåkullatyp i allra nordligaste Norge som omnämnts ovan förekommer ytterligare några nedslag av sådana. I det här sammanhanget blir de diabolistiska processer som ägde rum i Rendal i Hedmark 1671-1673 intressantast. Hedmark ligger i östra Norge nära gränsen till Sverige i höjd med Ovansiljan. Det är svårt att här tänka bort ett inflytande från Övre Dalarnas trolldomsväsende.
KONSTEN
Boethius, Gerda Dalarnas allmogekonst Dalarna sönderfaller i fyra i många hänseenden olikartade områden där kulturen, trots många gemensamma drag fått en väsensskild karaktär.
Södra Siljansområdet Från Västmanlandsgränsen i söder och upp till Stora Tuna och Ludvika i norr utgöres allmogebebyggelsen av rika storbondegårdar med eller utan tillhörande bergsbruk. Den är snarast att betrakta som en fortsättning av Västmanlands bondekultur, men skiljer sig från denna genom en levande tradition från medeltidenstimmermanskonst, vilken dröjer sig kvar in på 1700-talet, liksom även genom sitt starkt dekorativa kynne. I södra Siljansdalen har denna konst uppstått, vilken trängt in i det allmänna medvetandet som blomman av landskapets konstflit. Leksand och Rättvik äro de ledande socknarna med Ål, Gagnef och Mockfjärd som övergångsområde till Bergslagen. Därifrån stamma de bästa dalmålarna, där har den rödmålade gården fått en särskild charm, en karaktär av festlig ståt och idyllilsk hemtrevnad. Handafärdighet och dekortiv känsla prägla alla slöjdade alster, smiden och husgeråd likaväl som textiliernas prunkande färgmosaik.
Åhls socken
Åhls socken Åhl kan ha varit ett pastorat på 1300-1400-talet. Aal finns nämnt första gången 1325. Den första kyrkan är troligen från 1200-talet och en av de äldsta i Dalarna.
Under 1500-talets första hälft tillhörde Åhl Leksand.
1562 blev Åhl egen jordebokssocken men kom då att tillhöra Gagnef.
Åhl blev slutligen ett eget pastorat från 1613. Sockenstämman beslutade över både kyrkliga och borgerliga frågor. De frågor som avhandlades var t ex kyrkan, dryckenskap, skolan, sjukdom, vägar, brandskydd, fattigvård, militära frågor, post, näringsverksamhet, skjutshållning..
Åhls kommun 1862 delades enligt lag borgerliga och kyrkliga frågor upp. Kommunalfullmäktige, som då inrättades, blev beslutande organ för borgerliga frågor. Kyrkostämman beslutande om kyrkliga frågor och skolfrågor. Så fortsatte verksamheten i Åhls kommun under resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Ännu på 1960-talet sköttes kommunens alla uppgifter av två personer!.
Kommundel Från 1974 ingår Åhl i Leksands kommun.
Litteratur : historia
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Kc.4 Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)
Mz Dalarnas häxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Ncaf Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill.
Åhls socken
Åhls socken Åhl kan ha varit ett pastorat på 1300-1400-talet. Aal finns nämnt första gången 1325. Den första kyrkan är troligen från 1200-talet och en av de äldsta i Dalarna.
Under 1500-talets första hälft tillhörde Åhl Leksand.
1562 blev Åhl egen jordebokssocken men kom då att tillhöra Gagnef.
Åhl blev slutligen ett eget pastorat från 1613. Sockenstämman beslutade över både kyrkliga och borgerliga frågor. De frågor som avhandlades var t ex kyrkan, dryckenskap, skolan, sjukdom, vägar, brandskydd, fattigvård, militära frågor, post, näringsverksamhet, skjutshållning..
Åhls kommun 1862 delades enligt lag borgerliga och kyrkliga frågor upp. Kommunalfullmäktige, som då inrättades, blev beslutande organ för borgerliga frågor. Kyrkostämman beslutande om kyrkliga frågor och skolfrågor. Så fortsatte verksamheten i Åhls kommun under resten av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Ännu på 1960-talet sköttes kommunens alla uppgifter av två personer!.
Bild från Ljusne sågverk sid 95 i:Marmaverken är en tätort i Söderhamns kommun http://sv.wikipedia.org/wiki/Marmaverken. (Söderala) http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6derala.
Nedanför Ljusnan och Marmen flöt inte bara Marma bolags timmerflottar utan tusentals timmer flottades nedför sjön för att släppas vidare till sågverken vi kusten: bl a Ljusne, som då ansågs vara Sveriges största sågverk. Pojkar fick börja arbeta vid sågen då de var 12 år, men då bara dagarbete. Hade de också skolgång att sköta arbetade de skollediga dagar och gick i skolan två tre övriga vardagar. När man var 14 år och slutat skolgången fick man jobba om nätterna också. Omkring sekelskiftet fick pojkar arbeta hela skift som de vuxna, men just vid den tiden kom en ny lag som föreskrev att pojkar under 16 år inte fick arbeta mer än 8 timmar i sträck, då det gällde nattarbete. Nu infördes den ordningen, att pojkarna fick skiftarbete av 8 timmars längd, men så ordnat att de faktiskt aldrig fick sova ut ordentligt ändå.
Sågverksminnen
/ [redigerad av Mats Rehnberg]. - Stockholm : Nordiska museet, 1948. - 227 s. : ill.
Askesta var ett annat sågverk i Söderhamn. Här en bild från jobbare där s. 191 i:
Söderhamn hade grundats 1620 då Söderhamns gevärsfaktori startade sin verksamhet, och är därigenom en av de många städer som anlades på 1620-talet.Vapensmedsyrket fortfor länge att vara Söderhamns huvudnäring. Det bedrevs för statens räkning till 1757, var därefter utarrenderat samt nedlades 1813.Staden började i mitten av 1800-talet som ett led med det då inträffade uppsvinget inom sågverksindustrin att snabbt växa, till vilket sedermera även i sin mån förbättrade kommunikationer bidrog.Sågverkindustrin blomstrar och 1880 fanns elva ångsågar i drift på sträckan Söderhamn-Ljusne. Under 1930-talet medförde krisen inom trävarubranschen att en rad sågverk i Söderhamnstrakten upphörde. Detta medförde att arbetslösheten i staden steg dramatiskt med betydande utflyttning.
År 1879, alltså samma år som Sundsvallsstrejken utbröt, tjänade en sågare 3 kr och 12 öre per dag. en lastare 3:19 per dag. En dagsverkare 13 öre per timme. De minst avlönade arbetarna vid sågverken under denna tid hade inte mer än 300 kr eller högst 335 i årlig inkomst.
Marmaverken är en tätort i Söderhamns kommun http://sv.wikipedia.org/wiki/Marmaverken. (Söderala) http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6derala.
Nedanför Ljusnan och Marmen flöt inte bara Marma bolags timmerflottar utan tusentals timmer flottades nedför sjön för att släppas vidare till sågverken vi kusten: bl a Ljusne, som då ansågs vara Sveriges största sågverk. Bild från Ljusne sågverk sid 95 i: Sågverksminnen / [redigerad av Mats Rehnberg]. -
Askesta var ett annat sågverk i Söderhamn.
Söderhamn hade grundats 1620 då Söderhamns gevärsfaktori startade sin verksamhet, och är därigenom en av de många städer som anlades på 1620-talet.Vapensmedsyrket fortfor länge att vara Söderhamns huvudnäring. Det bedrevs för statens räkning till 1757, var därefter utarrenderat samt nedlades 1813.Staden började i mitten av 1800-talet som ett led med det då inträffade uppsvinget inom sågverksindustrin att snabbt växa, till vilket sedermera även i sin mån förbättrade kommunikationer bidrog.Sågverkindustrin blomstrar och 1880 fanns elva ångsågar i drift på sträckan Söderhamn-Ljusne. Under 1930-talet medförde krisen inom trävarubranschen att en rad sågverk i Söderhamnstrakten upphörde. Detta medförde att arbetslösheten i staden steg dramatiskt med betydande utflyttning.
År 1879, alltså samma år som Sundsvallsstrejken utbröt, tjänade en sågare 3 kr och 12 öre per dag. en lastare 3:19 per dag. En dagsverkare 13 öre per timme. De minst avlönade arbetarna vid sågverken under denna tid hade inte mer än 300 kr eller högst 335 i årlig inkomst.
