Dalarna en identitetsregion Ett geografiskt område där befolkningen har upplevt en kulturell och identitetsmässig samhörighet. (Götlind s 27-29)
Dalarna har genom den mer än tusenåriga verksamheten vid Stora Kopparberget under århundraden innehaft en central position i Sveriges tekniska och industriella historia.
Genom sin placering i gränslandet mellan två större regioner (Norrlands skogsområden och Mellansveriges slättlandskap) har Dalarna i övrigt kunnat visa upp sett mycket varierat näringsliv: Jordbruk, boskapsskötsel, gruv- och skogsindustri liksom ett rikt landsbygdshantverk.
Karaktäristiskt för landskapet har varit befolkningens stora rörlighet som underlättat innovasionsspridning.
Samtidigt har dalabefolkningen karaktäriserats som konservativ och motsträvig, vilket i sin tur borde ha försvårat anammandet av nymodigheter.
Social struktur. Långt fram i tiden visar Dalarna på en homogen social struktur. Majoriteten har varit självägande småbönder. Avsaknad av adel i det närmaste total. Möjligen undantaget det bergsfrälse som funnits i de södra delarna av landskapet. Utöver Falun har Dalarna också långt fram i tiden saknad större städer. Och Falun är en sen skapelse, 1500-talet.
Näringsgeografiskt är däremot dalarna inte alls en enhetlig region. Handelskontakterna från södra och östra Bergslagsdelarna gick i första hand till Mälarlandskapen, medan befolkningen i de norr och västra delarna av området hade utvecklat kontakter över gränsen mot Norge. Och mitt emellan låg Siljansbygden med sin särpräglade och ålderdomliga kultur.
Bergslagen Bergslagen är ett komplicerat begrepp som avser dels en särskild sammanslutning för bergsbruk, dels ett område präglat av bergsbruk som just i Kopparbergslagen.
Ofta avses området i Västmanland och Dalarna som påverkats av bergsbruket från Noraskogs bergslag i väster till Salberget i öster och Kopparberget i norr. Bergslagen är det skogrika och förhållandevis glest bebyggda och kuperade område som sträcker sig från öst till väst genom södra Dalarna och norra Västmanland. Området består av Kopparbergslagen, Västerbergslagen, Bispergs bergslag, delar av Gästrikeberg och Nedre bergslagen i Dalarna. I Västmanland är det Norbergs bergslag, Salberget, Skinnskattebergs bergslag och delar av Linde bergslag.
Städer I Berglsagen uppstod städer dels som tätorter kring gruvorna som i Falun vid kopparberget, i Norberg och Sala, dels som privilegierade senmedeltida städer som Hedemora som saknade direkt kontakt med bergsbruket. Lindesberg och Nora är exempel på sentida städer i Bergslagen med stadsrätt från 1600-talet. Falun, Norberg och Sala åtnjöt inte stadsprivilegier under medeltiden utan handel och förvaltning reglerades genom bergsbruket.
Dalarnas regioner Det övre eller "egentliga" Dalarna Inte långt från Borlänge delar sig Dalälven i två grenar: Västerdalälven och Österdalälven. Området norr om älvmötet är vad som brukar kallas för det "egentliga" Dalarna. Ett område som sträcker sig norrut och runt Siljan och Orsasjön. Ett område som traditionellt präglas av jordbruk och boskapsdrift med ett omfattande system av fäbodar. Fäbodsystemet uppstod under järnålder och medeltid. Fäbodsystemet bidrog till ett rättvist fördelningssystem med arv av jord för alla familjemedlemmar. (Realarv) Systemet praktiseras forfarande i Siljansbygden och har lett till att i princip alla är markägare!
Flexibiliteten i fäbodsystemet tillät även ett arbetsvandringssystem som är känt från sen tid. Stora grupper av unga människor vandrade från Siljansbygden till Mälaren och Stockholm för arbete på de stora gårdarna och i industrierna. Under medeltiden hade vandringarna från Mora mest gått till Kopparberget för säsongsarbete. Bygden var annars inte påverkad av bergsbruket och den fortlöpande industrialiseringen.
Skogs- och fjällbygder. Norr om Siljan och väster om Västerdalälven tar de stora skogarna och fjälltrakterna vid. Bergsryggarna sträcker sig från Avestatrakten och uppe i Älvdalen är horisonten omgärdad av fjäll. Människor har sporadiskt vistats här ända sedan stenåldern, men i historisk tid har samerna varit den mest märkbara folkgruppen. I hela Dalarna och även ned i Västmanland fanns nomadiserande samer här under 16- och 1700-talen. I dag är Idre Sameby den enda samebyn i Dalarna. Hur länge svedjebrukare från Finland hittat hit vet man inte, men åtminstone fanns de här sedan 1600-talet.
Kontakter med Norge
Dala-Floda i Floda socken i Gagnefs kommun, liksom övriga socknar utefter Västerdalarna är gamla kulturbygder med byar och bygder på ömse sidor om Västerdalälven. Dess stora traditions- och kulturarv med sina rötter sedan tidig medeltid har i mycket stor utsträckning påverkats av både fäbodväsendet och handelsutbyte med Norge.
Handelsutbytet med Norge genom handels- och forkörarfärder från Floda socken genom Västerdalarna till Grundsetmart´n och Elverum i Hedmarks fylke har 400-åriga anor och på olika sätt haft ömsesidig påverkan avseende hantverk, dräktskick, folkmusik- och danstraditioner, kultur m.m. Färderna omfattade och påverkade även byar/bygder utanför direkta Västerdalarna som t.ex. Evertsberg.
På 1900-talet dokumenterade man ofta socknarnas särart inom både dans, musik, sång, dräktskick, traditioner o.s.v.
Få känner till den 400-åriga traditionen med forkörare och hästhandel från Västerdalarna till Grundsetmartn i Elverum, medan många i Dalarna känner till den 150-åriga traditionen med forkörare från Falun och Österdalarna till Röros.
I dessa trakter har vi Skandinaviens mesta inland, som påverkar vårt klimat till att vara Skandinaviens sydligaste utlöpare av taigan, ett område där det tidigt på vintern blir kallt, så man inte kunnat livnära sig på enbart jordbruk, utan måste bedriva handelsutbyte och jakt t.ex.
Dalarna en identitetsregion Ett geografiskt område där befolkningen har upplevt en kulturell och identitetsmässig samhörighet. (Götlind s 27-29)
Dalarna har genom den mer än tusenåriga verksamheten vid Stora Kopparberget under århundraden innehaft en central position i Sveriges tekniska och industriella historia.
Genom sin placering i gränslandet mellan två större regioner (Norrlands skogsområden och Mellansveriges slättlandskap) har Dalarna i övrigt kunnat visa upp sett mycket varierat näringsliv: Jordbruk, boskapsskötsel, gruv- och skogsindustri liksom ett rikt landsbygdshantverk.
Karaktäristiskt för landskapet har varit befolkningens stora rörlighet som underlättat innovasionsspridning.
Samtidigt har dalabefolkningen karaktäriserats som konservativ och motsträvig, vilket i sin tur borde ha försvårat anammandet av nymodigheter.
Social struktur. Långt fram i tiden visar Dalarna på en homogen social struktur. Majoriteten har varit självägande småbönder. Avsaknad av adel i det närmaste total. Möjligen undantaget det bergsfrälse som funnits i de södra delarna av landskapet. Utöver Falun har Dalarna också långt fram i tiden saknad större städer. Och Falun är en sen skapelse, 1500-talet.
Näringsgeografiskt är däremot dalarna inte alls en enhetlig region. Handelskontakterna från södra och östra Bergslagsdelarna gick i första hand till Mälarlandskapen, medan befolkningen i de norr och västra delarna av området hade utvecklat kontakter över gränsen mot Norge. Och mitt emellan låg Siljansbygden med sin särpräglade och ålderdomliga kultur.
Bergslagen Bergslagen är ett komplicerat begrepp som avser dels en särskild sammanslutning för bergsbruk, dels ett område präglat av bergsbruk som just i Kopparbergslagen.
Ofta avses området i Västmanland och Dalarna som påverkats av bergsbruket från Noraskogs bergslag i väster till Salberget i öster och Kopparberget i norr. Bergslagen är det skogrika och förhållandevis glest bebyggda och kuperade område som sträcker sig från öst till väst genom södra Dalarna och norra Västmanland. Området består av Kopparbergslagen, Västerbergslagen, Bispergs bergslag, delar av Gästrikeberg och Nedre bergslagen i Dalarna. I Västmanland är det Norbergs bergslag, Salberget, Skinnskattebergs bergslag och delar av Linde bergslag.
Städer I Berglsagen uppstod städer dels som tätorter kring gruvorna som i Falun vid kopparberget, i Norberg och Sala, dels som privilegierade senmedeltida städer som Hedemora som saknade direkt kontakt med bergsbruket. Lindesberg och Nora är exempel på sentida städer i Bergslagen med stadsrätt från 1600-talet. Falun, Norberg och Sala åtnjöt inte stadsprivilegier under medeltiden utan handel och förvaltning reglerades genom bergsbruket.
Dalarnas regioner Det övre eller "egentliga" Dalarna Inte långt från Borlänge delar sig Dalälven i två grenar: Västerdalälven och Österdalälven. Området norr om älvmötet är vad som brukar kallas för det "egentliga" Dalarna. Ett område som sträcker sig norrut och runt Siljan och Orsasjön. Ett område som traditionellt präglas av jordbruk och boskapsdrift med ett omfattande system av fäbodar. Fäbodsystemet uppstod under järnålder och medeltid. Fäbodsystemet bidrog till ett rättvist fördelningssystem med arv av jord för alla familjemedlemmar. (Realarv) Systemet praktiseras forfarande i Siljansbygden och har lett till att i princip alla är markägare!
Flexibiliteten i fäbodsystemet tillät även ett arbetsvandringssystem som är känt från sen tid. Stora grupper av unga människor vandrade från Siljansbygden till Mälaren och Stockholm för arbete på de stora gårdarna och i industrierna. Under medeltiden hade vandringarna från Mora mest gått till Kopparberget för säsongsarbete. Bygden var annars inte påverkad av bergsbruket och den fortlöpande industrialiseringen.
Skogs- och fjällbygder. Norr om Siljan och väster om Västerdalälven tar de stora skogarna och fjälltrakterna vid. Bergsryggarna sträcker sig från Avestatrakten och uppe i Älvdalen är horisonten omgärdad av fjäll. Människor har sporadiskt vistats här ända sedan stenåldern, men i historisk tid har samerna varit den mest märkbara folkgruppen. I hela Dalarna och även ned i Västmanland fanns nomadiserande samer här under 16- och 1700-talen. I dag är Idre Sameby den enda samebyn i Dalarna. Hur länge svedjebrukare från Finland hittat hit vet man inte, men åtminstone fanns de här sedan 1600-talet.
Kontakter med Norge
Dala-Floda i Floda socken i Gagnefs kommun, liksom övriga socknar utefter Västerdalarna är gamla kulturbygder med byar och bygder på ömse sidor om Västerdalälven. Dess stora traditions- och kulturarv med sina rötter sedan tidig medeltid har i mycket stor utsträckning påverkats av både fäbodväsendet och handelsutbyte med Norge.
Handelsutbytet med Norge genom handels- och forkörarfärder från Floda socken genom Västerdalarna till Grundsetmart´n och Elverum i Hedmarks fylke har 400-åriga anor och på olika sätt haft ömsesidig påverkan avseende hantverk, dräktskick, folkmusik- och danstraditioner, kultur m.m. Färderna omfattade och påverkade även byar/bygder utanför direkta Västerdalarna som t.ex. Evertsberg.
På 1900-talet dokumenterade man ofta socknarnas särart inom både dans, musik, sång, dräktskick, traditioner o.s.v.
Få känner till den 400-åriga traditionen med forkörare och hästhandel från Västerdalarna till Grundsetmartn i Elverum, medan många i Dalarna känner till den 150-åriga traditionen med forkörare från Falun och Österdalarna till Röros.
I dessa trakter har vi Skandinaviens mesta inland, som påverkar vårt klimat till att vara Skandinaviens sydligaste utlöpare av taigan, ett område där det tidigt på vintern blir kallt, så man inte kunnat livnära sig på enbart jordbruk, utan måste bedriva handelsutbyte och jakt t.ex.
.
Författarens namn
Detta är artikelinnehållet. Använd det här utrymmet för att berätta den detaljerade historien i din artikel. Klicka på texten för att ändra den och ersätt den med ditt eget innehåll. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Massa sapien faucibus et molestie ac.
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Massa sapien faucibus et molestie ac. Nulla facilisi morbi tempus iaculis urna id volutpat. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Massa sapien faucibus et molestie ac. Nulla facilisi morbi tempus iaculis urna id volutpat. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.
Detta är ett citat. Använd det här utrymmet för att lägga in citat från andra externa källor. Klicka på texten för att ändra den och ersätt den med ditt eget innehåll. Skriv endera texten direkt eller klistra in kopierad text här.
Massa sapien faucibus et molestie ac. Nulla facilisi morbi tempus iaculis urna id volutpat. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Massa sapien faucibus et molestie ac.
Götlind, Anna. Förbindelser : fem Leksandskvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Monografier / utgivna av Stockholms stad ; 236) Karta och släktträd. Även om Vackra Dalkullan.
En annan typ av arbetsvandring bestod i att folk från Dalarna och Värmland sökte sig till kusten för arbete vid sågverken. Det fanns även sågverk utanför Dalarna. Lustigt nog anförs ofta folk från Gagnef i boken:
Sågverksminnen / Redigerad av Mats Rehnberg. - Stockholm : Nordiska museet, 1948. - 227 s. : ill. - (Svenskt liv och arbete ; 2)
Så t ex kapitlet "Ett liv som säsongsarbetare" (sid 176-181) "Jag är född i Gagnefs socken i Dalarna av fattiga föräldrar med ett litet jordbruk.. Jag är född 1877....Min bror och jag styrde kosan till Skutskärs sågverk som så många andra ifrån socknen. Det var 1888.... Skutskärs sågverk blev anlagt 1868...För vem som helst fanns det ingen lägenhet att få. När några unga par gifte sig, fanns det inga rum att få,och jag var en med dem. Jag byggde mig en stuga i Gagnef och min familj har bott där alla dessa år och varit hem till familjen bra några gånger om året.....En kulla från Gagnef föll omkull över kapklingan så högra armen blev avsågad…. sid 95 i Sågverksminnen.
Kapitlet '"Yttravessare" på Hälsingesågar' (Sid. 182-195) berättas om sågverken vid Ljusnans mynning. Bl a "Ljusne, som då ansågs svara Sveriges största sågverk"... ...Spånskjutningen sköttes vanligen av spånkullor - de kallades så utan att precis vara dalkullor. Vissa år var det mer eller mindre bedagade ungmör som skötte spånskjutningen upp till kolningen, och då var det förstås mycket tissel och tassel och spring av pojkar nere hos kullorna under sågen. Om nätterna fingo kullorna sällan ligga ensamma vid sin måltidsvila, alltid var det någon uppvaktande som sökte komma åt en hemlig ynnest. Ja, så hemligt blev det förstås inte, ty alltid försakade någon villigt nattvilan för nöjet att spionera på kullornas kärleksmöten och om möjlighet att lista ut besökarnas identitet. Sedan gick skvallret som en löpeld över sågen. (s 188). Jfr vad Kristiansson, 1983. säger sid. 33: På andra håll samlades alla byns pojkar och gick från hus till hus där det bodde flickor. Detta "kollektiva" nattfrieri förekom bara i Norrland. Vissa forskare sätter det i samband med fäbodväsendet. Genom sitt ansvarsfulla arbete på fäbodarna hade flickorna större självständighet här än söderut. Man har också framhållit att det fanns oskrivna lagar för nattfrieriet, t ex hur mycket kläder man fick ta av sig. Något mera lössläppt sexuellt umgänge förekom inte, det förhindrades av den sociala kontrollen som såg och hörd allt. Korsnäs utanför Falun. Kapitel "Då arbetarrörelsen kom till Korsnäs" (Sid 120-140) Sid. 126 sägs: Säsongarbetarna kom från grannsocknarna Sundborn och Svärdsjö, en del från Gagnef, samt från moderförsamlingen....Den kvinnliga arbetskraften utgjordes av Gagnefskullor och platsens hemmadöttrar."
MUSIKEN
Oskar Lindberg
Oskar Lindbergs far föddes i Lindans by i Gagnef 11 januari 1851 på Bullergården. Han var son till en i bygden ganska betydande bonde som hette Buller Mats Matsson och sonen kristnades till Per (Matsson). Per visade intresse för att utbilda sig till lärare och sökte in på seminariekurser som hölls vid folkskolan i Ål (Insjön). 1872 sökte Buller Per Matsson in på folkskoleseminariet i Uppsala och blev den förste gagnefskarlen som ägnade sig åt studier, I detta sammanhang bytte han namn och kallade sig Lindberg efter hembyn Lindan. 1875 avlade han folkskollärarexamen och blev strax anställd vid kyrkskolan i Gagnef, en befattning han hade i 34 år. 1878 gifte han sig med en ung flicka från Tjärna, Liss Kerwtin Andersdotter. Hon var född på julaftonen 1859 och hade tillhört Pers elever under småskoleperioden. Liss Kerstin var dotter till postbäraren i byn, Liss Anders. Denne var egentligen född Kruskop, men när han gifte sig till Lissgården tog han sig istället gårdsnamnet Liss. Kerstin var i likhet med sin man mycket musikalisk. I släkten fanns faderns bröder de namnkunniga spelmännen Kruskop Per och Kruskop Mats. Även Per hade musikaliskt påbrå. Hans far Buller Mats lär på sin tid ha komponerat ”populära” visor.
Bland sju andra barn föddes Oskar den 23 februari 1887. Senare efter att familjen flyttat till större hus föddes ytterligare fyra barn.... (Sid. 11 ff)
Sandin, Bo Harry Oskar Lindberg - en Guds spelman : en monografi / Bo Harry Sandin . - Stockholm : Författares bokmaskin, 2000. - 271 s. : ill.
Larsson, Jesper Fäbodväsendet 1550-1920 : ett centralt element i Nordveriges jordbrukssystem / Jesper Larsson. - Österstund : Jamtli, 2009. - 432 s. : ill. Diss.
Larsson, Jesper Fäbodar / Jesper Larsson och Lena Landström. - 14 s. : ill. = Sid. [118]-131 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
FÄBODLIV
Fäbodvandringar efter fäbodstigar i Gagnef
Magnusson, Lars Gagnef fäbodstigar. - 5 s : ill. = Sid. 170-174 i: MAGNUSSON: Vandra i Sverige. - 2000.
Johnson, Anna ”Sången i skogen – skogen i sången” : om fäbodarnas musik. – 37 sid. : Litt. = Sid. 66-103 i: Folkmusikboken / Jan Ling (red.) ... ; Birgit Kjellström ... ; teckningar: Gunnar Ahlbäck . - Stockholm : Prisma, 1980. - 346 s. : ill Fäbodväsende : Musik : Allmänt
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - =Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.
Hästen I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88) (Bild s 99) 91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i: Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Eskeröd, Albert Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt. Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.
----
Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj) utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44) Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55) Erixon, Sigur Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill. = Sid. 37-57 i: Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar
En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är Rönnegård, Sam Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s. = Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i: Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
BYGGNADSKULTUR I DALARNA
Andersson, Roland Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill. = Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167): "Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".
SOCKENDRÄKTER - GAGNEF
Gagnef. - 1 s. = Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito. Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde. Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick. Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".
MAKT OCH MYNDIGHET
Ohörsamhet och uppror Gagnef
I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.
Länsman och länsmans uppgifter.
Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s. ISBN 91-87064-54-5 (inb)
En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i: Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. - Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.
Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.
ALLMÄNT : KRINGLIGGANDE
DRÄKT mm
Forssell, C Leksand. - 14 s. + 4 pl. En hel del om leksandsräkten och fyra planscher i färg. = Sid. 9-22 + pl. 2,3,5,6. i: Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Annan titel: A year in Sweden Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835
OM NAMNSKICKET I DALARNA
Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna. Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION
Kvinnans roll
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Sid 157-158 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget. Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga. ....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap. = Sid. 157-159 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
RELIGION
Sveriges kyrkor. konsthistoriskt inventarium : grundat av Sigurd Curman och Johnny Roosval ; utgivet av Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien. Bd 1. - Dalarne : [Leksands tingslag, Gagnefs tingslag, Falu domsagas norra tingslag, Falu domsagas södra tingslag / [av Gerda Boëthius] - Stockholm, 1932. - 541 s : ill.
TIDSLINJEN
Nödår
Gröt Olof hade missväxtåren omkring 1860-talet i starkt minne. (Följer en beskrivning av hur man gör barkbröd). 1 s. = Sid. 89 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Ålder (Sollerön)
Karl Lärka berättar om den höga ålder särskilt solleröborna uppnådde. Sid 103-106 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Ihk Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Inz Lärka, Karl
Lärka, Karl Karl Lärka berättar / [sam-manställd av] Greta Jakobs-son. - Stock-holm : LT, 1982. - 201 s. : ill. Förstås en del bra foton av personligheter.
Larsson, Lars-Olof, Engelbrekt Engelbrektsson och 1430-talets svenska uppror / ; teckningar av Lena Larsson.- Stock-holm : Norstedt, 1984. - 255 s. : ill.
Åberg, Alf Tragedin på torget : soldaterna Dala-upproret 1743 / Alf Åberg. - Stockholm : NoK, 2002. - 185 s. : ill.
Kc.4 Lagerlöf-Génetay, Birgitta De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671 : bakgrund i övre Dalarna : social och ecklesiastik kontext. - Stockholm : A&W International, 1990. - 328 s. : ill. - ( Stockh- olm studies in compa- rative religion; 29)
Mc Djura
Götlind, Anna. Förbindelser : fem Leksands-kvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind. - Stockholm : Stockholmia, 2013. - 188 s. : ill. - (Mono-grafier / utgivna av Stockholms stad ; 236)
Mc Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Annan titel: A year in Sweden Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835
Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Svenskakulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar Kyrkbåtar.
Mz Dalarnashäxprocesser / Stiftelsen Bonäs bygdegård ; [red.: Andreas Östborn]. - Mora : Stift. Bonäs bygdegård, 200. - 98 s. : ill. - (Kulturdagar i Bonäs bygdegård ; 1999)
Ncaf Lennersand, Marie Livet går vidare : Älvdalen och Rättvik efter de stora häx-processerna 1668-1671 / Marie Lennersand & Linda Oja. - Hedemora : Gidlund, 2006. - 758 s. : ill.
Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes Några anteckningar om allmogens mjölkhushållning i Dalarna : Socknarna söder och väster om Siljan. - =Sid. 19-35 i: Fatburen // 1914:1.
Hästen I Dalarna fann Mandelgren betselstänger av både trä, ben och horn. (s 88) (Bild s 99) 91. Betsel av trä och horn avbildat från sidan och rakt framifrån. I Gagnef socken "brukas Både dylika stänger och selkrokar af Eljben".1868. i: Jacobsson, Bengt, 1946- . Nils Månsson Mandelgren i Dalarna / Bengt Jacobsson ; [utgiven] i samarbete med Folklivsarkivet i Lund och Dalarnas Museum, Falun ; foto: Jan-Inge Larsson. - Stockholm : LT, 1981. - 172 s. : ill. Varianttitel Mandelgren i Dalarna
Eskeröd, Albert Kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - Stockholm : LT, 1973. - 191 s. : ill. ; litt. Sidorna 7-63 om Dalarna. "Siljan. Väster om Siljan. Öster om Siljan. Gagnef sid. 47-51. Övre Västerdalälven. Hedesunda.
----
Det var inte bara på Siljan som man använde stora, gemensamt ägda båtar till kyrkfärderna. Så gott som alla större vatten och vattendrag i Dalarna ha tjänat till liknande färder. Dalälven har i stor utsträckning varit samfärdsled också för kyrkresorna. Gagnefs socken hade sammanlagt 18 kyrkbåtar, i allmänhet 6-åringar rymmande omkring 50 man.(sid 38)....En speciell typ s. k. Soldbåten har här (i Dalarna sj) utbildats, vilken utmärker sig för höga sluttande stammar. Synnerligen bärkraftig är den genom sin breda botten..... (Sid. 44) Soldbåten byggdes ofta på Sollerön, som blev en typisk båtbyggarort, särskilt då man inte hade någon egen kyrka förrän i slutet av 1700-talet och ingen bro till fastlandet förrän långt senare. Utom i socknarna kring Siljan träffar man på "Soldbåtar" även i Älvdalen, Svärdsjö, Enviken, Gagnef och Söderbärke. (sid 44) I Bäsna by i Gagnef ägdes varje båt av en avdelning eller "klase" av den stora byn, som för sin 4-500 invånare hade fyra båtar. Där hölls ingen särskild båtstämma, utan ärenden rörande båtarna avgjordes på de ordinarie bystämmorna. Andelarna ärvdes lilka väl som gårdarna, och man kunde gifta sig in i det ena såväl som det andra. (Sid 47). Årorna förseddes ofta med bomärken, såsom t. ex. i Vejan (Kättbo), Mora (Nusnäs, Garsås, Vattnäs), Gagnef och Leksand, likaså ibland årtullarna ("hånorna"),...ja stundom också själva sittplatserna i båten. Denna placering var sålunda fast och påminner på vist sätt om placeringen i kyrkbänkarna, där det ej heller varit ovanligt att sätt ut bomärken eller gårdsnamn. (sid d47). På vissa håll, där färderna voro mera riskabla, utsågs till styrman den som bäst kände till grund och strömdrag, såsom framför allt i de norrländska älvarna, men även i t. ex. Gagnef. (sid 50) Det synes ha varit regeln, att även kvinnorna deltogo i rodden och från Bäsna i Gagnef, säges att om någon försökte undandraga sig sin skyldighet, sattes han eller hon genast av.....Däremot skulle i Bäsna bys båtar det bakersta årparet ros av starka och jämna roddare, "bakkarlarna". (sid 51) På ett ställe, vid Gårda by i Gagnef, fick man draga eller bära båtarna 2 kilometer över land,.... (sid 55) Erixon, Sigur Båtlag och kyrkbåtar. - 21 s.: ill. = Sid. 37-57 i: Svenska kulturbilder. Bd 2. D. 3/4 / under redaktion av Sigurd Erixon och Sigurd Wallin. - Ny följd. - Stockholm : Skoglund, 1935. - 160 s., S. 161-320 : ill Anmärkning Även utgiven i 12 delar
En intressant berättelse av mer kåserityp men med ett antal etnologiska aspekter är Rönnegård, Sam Om kyrkbåtar och kyrkbåtsfärder. - 25 s. = Sid. [153]-179. (Gagnef s 177) i: Rönnegård, Sam I by och buda : berättelser från Dalarna. - Stockholm : Diakonistyrelsen, 1936. - 205 s.
BYGGNADSKULTUR I DALARNA
Andersson, Roland Dalarnas tättbebyggda byar. - 14 s. : ill. = Sid. [156]-169 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden 2002.
Om den typiskt kringbyggda gården: (s 167): "Typgården...gäller främst för Rättvik, Leksand, Bjursås, Svärdsjö-Enviken, Gagnef och Västerdalarna. I Ovansiljans kommuner, Mora, Orsa och Älvdalen har förhållandena varit annorlunda. Detta var en fattigare skogsbygd med mindre gårdar där morastugan (enkelstugan) var boningshus".
SOCKENDRÄKTER - GAGNEF
Gagnef. - 1 s.
= Pl [7] i: Sockendräkter i Dalarna : --- sammanställning av en färgbildserie som publicerades i Dala-Demokraten under 1973. - Falun, [1973]. - [47] s : ill.
Texten: "I Gagnef levde bruket av sockendräkt även till vardags kvar ända in på 1940-talet. Den dräkt som bärs i dag har sina anor från 1800-talet. Kvinnornas kjol är nu av maskinstickat ylle med vågig nederkant och upptill försedd med linning i rött och grönt gagnefskrus. Rött förkläde med samma bård som i snörlivet, bandet består av rött, grönt och blått gagnefskrus. Den blommiga hättan är av yllemuslin, även en röd, ålderdomlig luva används utomhus tillsammans med gröntröja eller skinndito. Vid begravning och under fastan är svart dominerande färg i kjol, liv, förkläde, hätta och tröja. Samma dräkt används vid konfirmation tillsammans med vitt halskläde. Till högtid används rött snörliv, gult raskförkläde, gammelrosa sidenhätta samt vitt halskläde med svartstick. Männen har blå väst, gula sämskskinnbyxor och knäremmar med tofsar i flera färger. Grön livtröja med svarta ärmar, mörkblå långrock eller "kyrkorock".
MAKT OCH MYNDIGHET
Ohörsamhet och uppror Gagnef
I Gagnef och Stora Tuna tingslag, Dalarna kan däremot två massåtal påvisas: 1770 blev ca 150 Tuna-böncer tingförda för utebliven skattekol och året därpå riktades (nära nog) samma anklagelse mot ca 120 Gagnef-bor. (Sid. 145) i: Linde, Martin. I fädrens spår? : bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet / Martin Linde. - Hedemora : Gidlund, 2009. - 349 s.
Länsman och länsmans uppgifter.
Kronolänsman Mats Ersson Nohrmans dagboksanteckningar / Ersson Nohrman, Mats, 1638-1698. - Släktföreningen Mats Ersson Nohrmans ättlingar : Boda kyrkby : Vincent ; [Mora]. 2005. - 167 s. ISBN 91-87064-54-5 (inb)
En kort redovisning av detta unika dokument från 1671 och framåt där en dalmas själv redogör för sina gödranden och låtanden finns på sidorna 352-353 i: Det svenska jordbrukets historia. Bd 2, Jordbruket under feodalismen 1000-1700 / Janken Myrdal / [utgiven] i samarbete med Nordiska museet och Stiftelsen Lagersberg ; [vetenskaplig huvudredaktör: Janken Myrdal]. - Stockholm : NoK/LT, 1999 (tr. 2000) . - 407 s. : ill.
Bla a sägs att "År 1675 börjar kriget mot danskarna och det föll på Mats lott att låta skriva ut soldater i Mora.... När de utskrivna i februari 1676 skulle delta i ett anfall mot Norge kom de inte iväg. Mars Ersson skriver att det berodde på det stora snöovädret. Hela företaget misslyckades också bland annat beroende på att i Gagnefs kompani söder om Siljan, utbröt myteri.
ALLMÄNT : KRINGLIGGANDE
DRÄKT mm
Forssell, C Leksand. - 14 s. + 4 pl. En hel del om leksandsräkten och fyra planscher i färg. = Sid. 9-22 + pl. 2,3,5,6. i: Forssell, Christian Didrik Ett år i Sverige : taflor af svenska almogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder / tecknade af J. G. Sandberg, beskrifne af A. Grafström och utgifne af C. Forssell = A year in Sweden : pictures of Swedish peasant dress, ways of life and customs / drawn by J. G. Sandberg, described by A. Grafström and edited by C. Forssell. - Stockholm : Rediviva, 1979 Omfång 137 s., 48 pl.-bl. : ill. - (Serie Suecica rediviva ; 80) Annan titel: A year in Sweden Anmärkning Faks. av 1. uppl., Stockholm, 1827-1835
OM NAMNSKICKET I DALARNA
Karl Lärka skildrar sin morfar...om hur denne fått sitt vedernamn eller....smeknamn. Det hörde till vanligheterna att var och en tillfördes mer än ett namn i den gamla samhällsordningen i Övre Dalarna. Olans Mas, som Karls morfar kallades i vanligt och vördsamt tal, stod för namnet Rulljugås Mats Jönsson i kyrkboken. Rulljugås var gårdsnamnet (namnet på den gård där han själv var född och hade arvsrätt), men Olans eller Olhans var "särknamnet". I de fall där mannen flyttade till hustruns gård, antog han det så kallade "särknamnet", d v s hustruns gårdsnamn. (Sedan berättas om hur han fick smeknamnet Mjoksull-Mas efter ett märkligt frieri). Sid 80-83 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
SOCIAL STRUKTUR OCH ORGANISATION
Kvinnans roll
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Sid 157-158 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Kvinnan hade i detta övre Dalarna samhällssystem en unik och stark ställning. Ett av skälen är förut omnämnt, nämligen hennes arvs- och rösträtt. Ett annat viktigt skäl gällde försörjningen, boskapsskötseln. Kvinnan hade där huvudansvadret och på så sätt ansvaret för livsuppehället. Ett påtagligt bevis för hennes självständighet var namnskicket, hon bytte aldrig namn vid giftermål, utan bar livet ut sitt gårds- och släktnamn. Detta att kvinnan förde sitt fars- och ättenamn vidare, var en ren vikingsed. Stugornas målade skåp, sängar, kistor och klockor med årtal och två initialer, mannens och hustruns, talar för hur viktigt man ansåg detta namnskick vara. Sid. 107-108 i: Lärka, Karl: Karl Lärka berättar / [sammanställd av] Greta Jakobsson. - Stockholm : LT, 1982. - 201 s. : ill.
Arvsreglerna i Dalarna innebar att alla syskon ärvde jord och lösöre i fäderneshemmanet enligt likarättsprincipen, alltså även döttrarna, som dock fram till 1845 bara ärvde hälften mot sönerna. Även byggnaderna på gården delades upp mellan syskonen. timmerhus är ett slags byggsats som är lätt att märka ned och återuppföra på annan plats. Ett av syskonen stannade kvar på fädernegården, medan de andra gifte till sig mark och hus eller erhöll mark som hörde till gårdsdomänen intill bykärnan, där en ny gård kunde anläggas. Byklungan växte och tätnade. Alla blev jordjägare och därmed medlemmar i byalaget. Den odlade marken var utspridd på många små ägolotter, en medveten strategi som underlättade fördelningen av gårdens åker och slog vid arvsskiften. Hur viktigt det var att vidmakthålla arvslotten, släktbanden och del i bygemenskapen har omvittnats av mnånga. ....Olika skiftesreformer genomfördes i Sverige från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.... Vid storskifte, som pågick från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet, flyttades inga gårdar ut från bykärnan. 1800-talets laga skifte däremot, medförde att bykärnorna splittrades och gårdarna spriddes ut till den omarronderade marken. Ett glest bebyggt odlingslandskap med långa avstånd mellan grannar växte fram. Det sociala nätverket splittrades, bysammanhållningen förlorade sin betydelse och gamla seder och bruk tynade bort. I Dalarna genomfördes inte laga skifte och därmed den radikala omvandlingen av kutlurlandskapet. ..... Det ålderdomliga kulturlandskapet med täta byklasar bibehölls i Dalarna..... Byalagen lever än idag i en majoritet av byarna, även om den gamla arbsetsgemenskapen som var grunden har bytts sut mot en fritidsgemenskap. = Sid. 157-159 i: Tradition i trä : en resa genom Sverige = Traditions in wood : a journey through Sweden / [redaktionskommitté: Kjell-Åke Aronsson ...] ; [översättning/translation: Anthony och Paul Bristow]. - Stockholm : Byggförlaget, 2002. - 319 s. : ill.
Ang fäbodväsendet i allmänhet: Nyman, Anders Fäbodar / redigerad av Hans Lidman ; utgiven i samarbete med Nordiska museet och Fäbodkommittén inom Samfundet för hembygdsvård. - Stockholm : LT, 1963. - 319 s. : ill.
Dalarna befolkades så snart istidens isar lämnat området för cirka 10.000 år sedan. Mycket talar för att man kom vattenvägen upp till Siljansområdet. Fynd från dessa tidiga bosättare finns vid Orsandbaden (Arkeologisk utredning 2010:1) i Leksand som är daterade dtill 8600-7950 f kr. Fynd från Limsjön som kommit i dagen under 2014 visar på samma tidiga ålder. Se t ex rapport från Dalarnas museum: Pionjärerna vid Limsjön Rapport 2014:14.
Vad som sedan utspelades i dalabygderna är fortfarande i det mesta okänt. Tacitus.nu ger en kort genomgång av när landskapet skymtar i tidig historiskt tid:Tacitus.nu
Ål.Bjursås. - 5 s.Öfre Dalarna förr och nu / utgifvet under medverkan af Gunnar Andersson, E. Arosenius, I. Dalin, Sven Ekman, Carl Forsstrand, H.E. Hamberg, Axel Ihrmark, Arvid Kempe, Lars Lunell, R. Moosberg, Adolf Noreen, G. Retzius, F. Schenström, Emerik Stenberg, K. Trotzig och A.E. Törnebohm ; med talrika illustrationer. - Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1903. - [6], 560 s., kartor : ill.
MAKT OCH STYRE
Dalmasarnas respektlösa inställning till överheten.
Linde, Martin. I Lindes bok tas bland annat upp den respektlösa attityd dalmasarna kunde uppvis gentemot myndigheterna, här mest representerade av prästerskapet. Någon annan högre makt fanns ju som regel inte närvarande. Rent konkret så var det inte alltid någon ordning i kyrkorummet. Man gick ut och rökte när man behagade (s 41). Men i själva verket menar linde (samma sida) att det nog var likadant i hela Sverige under 1700-talet. Man skall dock inte överdriva problemen för då hade det blivit massprocesser vid tinget. (Personligen misstänker undertecknad att det faktum att man betraktade söndagen som helg och ledig dag, nog innebar att somliga var överförfriskade redan vid högmässan. Och uttråkade.) Åhl ifrågasätter prästens höga lön och diverse skatter och pålagor. (sid 44).
Mjölkhushållning
Linnman, Johannes
ARBETSVANDRING
Götlind, Anna.
Även om Vackra Dalkullan. Se släktträda här: (Ur Götlind: Förbindelser)
Adelborg, Ottilia Alfvén, Hugo Ankarcrona, Gustaf Andersson, Dan Avelin, Carl Johan Forsslund, Karl Erik Gustav Vasa Gustav III Hesselius, Karlfeldt, Erik Axel Larsson, Carl Larsson i by, Carl Lindström, Rune Lärka, Karl Mando Diao Nordling, Johan Persson, Hans Per, fotograf Persson, Jones Mats, etnograf Sunesson, StinaBild Zorn, Anders
