Grekland
Detta är havet, ungdomskällan, Venus’ vagga och Sapfos grav. Spegelblankare såg du sällan Medelhavet, havens hav.
Lyft som en lyra mot arkipelagen skimrar Poseidontemplets ruin. Pelarraden, solskenstvagen, spelar den eviga havsmelodin.
"Seglande gäst på förbifärden, lyssna till marmorlyrans musik! Full av ruiner finner du världen. Ingen i skönhet är denna lik".
Gullberg.
Förhistorisk tid
Greklands forntid kan med fördel delas in i sten, brons och järnålder.
Stenåldern. Timeline.
7000-3000 f kr
Den yngre stenåldern från omkring 7000 utmärks av begynnande åkerbruk och boskapsskötsel.
Mellan sten- och bronsåldern ligger ett övergångsskede (stenkopparåldern), den chalkolitiska perioden, då vapen och verktyg började tillverkas av metall men fortfarande dominerade stenen som råmaterial.
Bronsåldern 3600-1050 f kr. Bronsåldern är den rikaste förhistoriska perioden i området. Den Aegeiska kulturen utvecklades ganska olika på det grekiska fastlandet (helladisk kultur , på Kykladerna (cykladisk kultur) och på Kreta (minoisk kultur).
Befolkningsökning, nya bosättningar; oliver och vindruvor används.
Tidig bronsålder.
2700
Sjötransporter, metallbearbetning.
Bronsåldern är tidigast skönjbar på Cykladern så tidigt som kring 3500 fkr, omkring 3000 på Kreta, men först kring 2600 på fastlandet. Ett visst mått av välstånd utvecklas under den tidiga bronsålderns mellersta del.
2000 f kr Indoeuropeisk invandring - Mykene
Ner mot 2000 f kr förstörs flera av de välmående orter som växt fram på fastlandet. Det kan ha skett i samband med den första vågen av indoeuropeiska invandrare (”greker”) från norr. Bland de första var akajerna, som snart följdes av bl a joner, och eoler (aioler). Dessa greker skapade den mykenska kulturen som hade sin blomstring på 1500-talet f kr.
1900-1700 Mellersta bronsåldern - Kreta och Knossos
Den mellersta bronsåldern är mycket olika på fastlandet och på Kreta. På fastlandet finner man en enkel bondekultur av indoeuropeiska invandrare. På Kreta däremot börjar nu en verklig högkultur karaktäriserad av stora palatsbyggen, först i Knossos och därefter i Faistos och Mallia.
Sena bronsåldern.
SkriftenSkriften har varit känd i det egeiska området. Linear A-skriften har använts för enkla dokument av bildkaraktär . Ur denna utvecklades linear-A som år 1952 tolkades av Michael Ventris.
Mykensk expansion.
Kreta var inte det enda målet för den mykenska expansionen. Krigståg (t ex avspeglat i Trojanska kriget ca 1200 f kr) och koloniseringsföreetag på Rhodos och Cypern, samt handelsförbindelser med Mellanitalien i väster och nuv Jordanien i öster gjorde den mykenska kulturen till en viktig faktor i medelhavsvärlden.
Bronsålderns slut.På fastlandet stod den mykenska kulturen i full blomstring ännu under 1200-talet.
För fastlandet förvandlades världen till en krigisk mykensk erövringkultur. Detta skapar väldiga rikedomar i Mykene, Tiryns och andra orter i Argolis, Pylos i Messenien, Thebe och Orchomeronos i Boiotien m m. Rikast var Mykene som sannolikt var huvudort för hela Argolis. Till en början hade man handelsförbindelser med Kreta, men i mitten av 1400-talet eller 1100-talen tycks ön ha utsatts för ett formligt erövringståg: alla palatsen brändes ned och endast Knossos-palatset ryggdes upp igen.Man har satt detta i samband med med en ny indoeuropeisk invandring; dorerna, den sista och mest stridbara av de grekiska stammarna bosatte sig i de östra och södra delarna av Peloponessos. Nu verkar turbulensen i och med deras invandring bli att en del eoler bosatte sig på Mindre Asiens norra västkust (nuv Turkiet alltså), mellersta kusten befolkades av joner och den sydligaste blev dorernas. Man har kallat denna grekiska bosättning i Mindre Asien (Anatolien) vid övergången från bronsålder till järnålder för ”den första grekiska kolonisationen”.
Den geometriska tiden 900-700 f kr.
Mykensk kultur hade nått sin höga nivå genom inflytanden från högkulturerna i Främre Orienten, bl a via Kreta. Med dorernas invandring isolerades Hellas, det centrala grekiska området och världen blir för grekerna atomiserad. Även internt upphörde mycket av handel och kontakter. Varje och varje dal levde sitt eget liv. Den mykenska keramiken hade sett ungefär likadan ut överallt. Den geometriska stilen på keramik som gett perioden dess namn varierar från dal till dal, från ö till ö.
Stadsstaternas uppkomst.Under den geometriska tiden uppstår bland de nyanlända grekerna på Anatoliens västkust stadsstater, hos grekerna ”polis”, sannolikt under inflytande från Främre Orienten. Snart är handelsutbytet i gång igen i östra Medelhavet. Penningbegär, folkökningar samverkar till en ny våg av kolonisationsfärder omring 750-550. Nu börjar Greklands Arkaiska tid.
Den Arkaiska tiden 700-talet - ca 480
Arkaisk tid Wiki Eng
Ca 750-480
Den andra kolonisationen förde grekerna mycket längre än den första gjorde.
I Syditalien ”Magna Graecia”, (Storgrekland) och på Sicilien, vid Svarta havet, i Egypten och längre västerut på Nordafrikas kust, i Spanien och Sydfrankrike slog de sig ner. Athen har en förgrundsställning. Den geometriska stilen uppkom där och hade en ojämförlig kvalitet. På 600-talet tycks Korinth ha övertagit den ledande ställningen vilket troligen har med kontakter med orienten att göra.
Oligarki
Handel och hantverk gav ekonomiskt välståd åt en ny borgarklass som konkurrerade med den jordägande adelsklassen som hade jordegendomar och krigisk makt.
Sparta
Underkuvade folk i Lakonien och Messenien, heloterna, som saknade alla medborgerliga rättigheter skötte som statsslavar jorden åt spartianerna. Till omkring 600 uteslöt spartansk livsstil kulturellt utbyte med övriga grekland. Senare övervakades heloterna strängt, sederna blev enkla; konst och litteratur i det närmaste bannlystes.
Från tyranndöme till demokrati
I det stora flertalet grekiska stater rådde emellertid unde 600- och 500-talen helt andra förhållanden. Ekonomisk framgång framkallade ”tyrranner” (härskare) som med sitt förärskande egoistiska sätt av olika skäl framkallade kravet på demokrati.
Solon
Peisistratos och han söner
Kleisthenes reformer - Den atenska demokratin.
Det joiska upproret
Militiades och Marathon
Athens flottbygge
Thermopyle
Salamis
Plataiai
Greklands klassiska tid
Alkibiades (Jean-Baptiste Regnaultin 1791).
Deliska förbundet
Kimon
Perikles
Athen mellan Sparta och Persien
Atens rike - Aten på Perikles tid
Peloponnessiska kriget
Peloponessiska krigets förhistoria
Deliska förbundet (Attiska förbundet)
Krigen under Deliska / Attiska förbundet
Thasiska upproret
Perikles krigsplan
Pesten
Krigets gång
Nikiasfreden
Alkibiades (Alkibiades : grekiskt drama av Christian Lanciai. - 2000).
Expeditionen till Sicilien eng
Det dekeleiska kriget
De trettio tyrannerna eng
Spartaner och perser - Thermopyle
Spartas sista storhetstid - Fred med Persien
Thebes hegemoni - Spartan hegemony
Makedonien
Makedonisk expansion
Hotet mot Athen
Slutet för Greklands frihet
Det makedonisk-grekiska förbundet
Den Hellenistiska tiden
Alexander den store
Alexander i Mindre Asien
Från Issos till Egypten
Asiens konung
Till Indus och åter
Alexanders verk
Diadocherna
Alexanderväldets delning
Ptolemaius I (Soter), Seleukos och Kungariket Pergamon (Attaliderna)
Egypten och det selukidiska riket
Makedonien och Grekland
I skuggan av Rom
Pergamon
Den döende gallern
Pergamon altaret
Attalus I
Grekisk mytologi och sagolitteratur
Myter, sagor och berättelser
HjälteeposenTrojanska kriget
Trojanska kriget
GUDARNA ÄR INTE SPELETS HERRAR!
Det är inte lätt att vara människa. Det trojanska kriget är en berättelse om hur svårt det är att göra rätt inför ödet, men framförallt inför ett gäng nyckfulla gudar.
Det är gudarna som startar kriget mellan akajer och trojaner. Det är gudarna som skapar alla svårigheter akajerna har för att ens komma till Troja. Och inte vill de dit, men de har ju lovat Tyndareus. Lika svårt är det att komma hem. För visst, de har gjort som Athena sade, förstört Troja, men på fel sätt. Att ta sig hem igen är precis lika omöjligt som ditfärd och kamp.
Men säger Sylvain Tesson ”inte heller gudarna undslipper ödets befallningar. De är underkastade ödet stränghet.
Man gör ett misstag om man blandar ihop ödesbestämmelsen och det gudomliga i det mytologiska tänkandet. Gudarna är inte spelets herrar!
Ödet är inte någon gud. Ödet symboliserar den kosmiska och immanenta plan som ligger till grund för det som framträder i världen och gömmer sig i bakgrunderna….
När människornaa bryter ordningen kränker de livet och måste betala för sin måttlöshet. Det kostade Odysseus tjugo ås lidanden att ha släppt loss sitt raseri vid Troja. Det kostade Achilleus ett slut som spöke i helvetet.
Men gudarna? Är de också underkastde ödets påbud? Är de hlet igenom herrar över sina mål och avsikter? … Även de grekiska gudarna får se sina planer korsade av handlingens skutt och språng."
TROJANSKA KRIGET hade en central betydelse för grekernas uppfattning om deras historiska förflutna och Homeros epos Iliaden är det litterära verk som framför andra definierade deras begrepp om hjältar och det gudomliga. Iliaden handlar emellertid bara om det sista av de tio år som kriget utspelades under och Odyssén handlar bara om en av återvändarna från kriget. Båda eposen måste luta sig mot äldre muntliga traditioner och poeter som verkade efter Homeros valde gärna motiv från kriget för sin poesi, men skrev gärna om saker som hände under andra år än det Homeros skildrar och om andra återvädare än just Odysseus. Tillsammans bildar de en episk cykel, även om bara spridda delar av de icke-Homeriska verken finns kvar.
Frånsett de litterära uttryck som belyser kriget så måste många av de historier som ingår i denna episka cykel ha varit ett allmänt känt kulturellt arvegods under den arkaiska och klassiska tiden. Historier om andra hjältar och berättelser med detaljer som kommer i konflikt med andra kunde existera sida vid sida. Men det var ju inte bara i litterära fragment och muntlig tradition som berättelserna manifesterats, även i bildkonsten ser vi ju hur kriget och händelserna däromkring gestaltas. Det är vore knappast korrekt att anta att de konstnärer som berättar historien på vasmålningar eller i skulpturer och bronsarbeten skulle luta sig mot ett skrivet material. Snarare berättade de en historia som var välkänd för de flesta, det var den hen kände till och som hen gav uttryck åt i bild.
ÖDET ELLER GUDOMLIG VILJA
Som prolog till händelserna som leder fram till Trojanska kriget måste en kort genealogi och kort historieskrivning ges. Det är inte många släktled fram till Iliadens hjältar nämligen.
Zeus och Poseidon var båda förtjusta i havsnymfen Thetis (om henne nedan). Antingen så sker allt som händer människorna (och kanske gudarna) genom ödets försorg, eller så är det gudarnas nycker som avgör skeenden. När Prometheus får höra att Zeus står efter Thetis så varnar han honom. En son med Thetis kommer att utsätta Zeus för det han fruktar mest, och det han själv utsatte sin far för. Kampen mellan generationerna skulle då för alltid komma in i gudarnas värld och för all framtid. Både Zeus och Poseidon avstår då att äkta Thetis och lastar så över på människorna den ödesbestämdhet som gör att man måste lämna plats åt de unga när tiden är inne.
PELEUS OCH THETIS
En resumé av det Trojanska kriget måste börja med Peleus och Thetis giftermål.
Peleus (far till Akilles) och hans bror Telamon (som blev far till Aias, näst efter Akilles den störste kämpen vid Troja) landsförvisades av sin far Aiakos, därför att bröderna slagit ihjäl sin halvbror Fokos. Mest känd är han därför att han gifte sig med havsnymfen (nereiden) Thetis. Hon kunde förvandla sig till olika djur eller till eld. Peleus kämpade med henne och vann striden och hennes hand
Rödfigurig attisk kylix, målad ca. 490 f kr. Peleus kämpar
med havsnymfen Thetis . Cabinet des MÈdailles.
Till deras bröllop kom alla gudarna utom Eris, tvedräktens gudinna. Hon var inte bjuden för säkerhets skull, s a s. Peleus levde i Fthia, där folket stundom kallades myrmidoner, ett uttryck som förknippas med Akilles i Iliaden.
Thetis doppar Akilles i floden Styx för att han
skall bli osårbar. Målning av RubensSom sagt, deras son var Akilles.
Akilleshälen. Eftersom Akilles förutspåddes dö ung tog Thetis honom till floden Styx där hon sänkte ned honom i vattnet som skulle skapa ett skydd för livet. Hans häl, som hon höll honom i, var det enda som därför inte var osårbart hos Akilles. Det finns varianter på hur hans osårbarhet åstadkoms.
ORSAKER TILL TROJANSKA KRIGET
En del säger att Zeus ville begränsa antalet människor, andra att han utlöser kriget för Heras höga nöjes skull: hon vill krossa trojanerna för att ta revansch för den förödmjukelse som Paris utsatte henne för när denne herde förklarade att den vackraste gudinnan var Afrodite. Sedan kryssar Zeus av och an under hela kriget.Vad Iliaden inte berättar...
Vad Iliaden inte berättar om det Trojanska kriget, och det är en hel del, visar på att även i vår tid alllmänkunskaper om Trojanska kriget är större än antalet läsare av Iliaden någonsin är eller varit.
Om vi antar att Homeros faktiskt bara nedtecknade Ilialden och inte ens Odyssen, så är det inte särskilt mycket han känner till om det som blivit cykeln Trojanska akriget.
VÄRLDENS SKAPELSE
UPPRINNELSEN TILL TROJANSKA KRIGET
LÖFTET ATT BISTÅ DEN SOM HELENA VÄLJER
AGAMEMNONS OFFRANDE AV IFIGENIA
TROJANSKA KRIGET
TRÄHÄSTEN
MORDET PÅ AGAMEMNON
(ODYSSEUS ÄVENTYR, AENEAS ÄVENTYR)
ORESTESMYTEN
Bland dem som gillar att brodra ut myten om Trojanska kriget finns dramatikern Euripides. Han i sin tur tar intryck även av skriftliga källor som t ex geografen Herodotos. Man kan se hur Euripides själv modifierar berättelserna. Så är hans syn på Helena hela tiden stadd i omformning. (Se Bettany Hughes s 291)
EPISODEN MED SKÖNHETSTVISTEN - PARIS OCH DE TRE GUDINNORNA -
Orsaken till Trojanska kriget nämns nästan inte alls av Homeros!!!
Troja härjades av grekerna därför att Paris rövat bort Helena. Paris rävade bordt Helena därför att osämjans gudinna Eris en gång gett gudahovet ett äpple som skulle ges till den skönaste av gudinnorna. Hera, Atena och Afrodite ställde upp i denna den första av skönhetstävlingar och domaren skulle av någon anledning vara den bildsköne trojanen Paris, som levde som herde på berget Idas sluttningar vid Troja. Alla tre gudinnorna försökte med moderna medel muta Paris med diverse löften. Afrodite lovade Paris (den redan med Menelaos gifta) skönaste kvinnan i världen Helena. Nu hade ju egentligen Zeus och sedan Hera bestämt att Troja skulle förgöras och att grekerna skulle förlora mycket folk, därför hade ju Paris en gång satts ut vid földelsen därför att han blivit spådd av Kassandra att vålla Trojas undergång. Man kan skylla mycket på människorna, men gudarna låg trots allt bakom allt som hände.
Om detta läser man bl a i Ifigenias aria ur ”Ifigenia i Aulis” (hos Baeckström 1965, sid 69)
IFIGENIA
För att över huvud taget kunna segla mot troja är Agamemnon tvunge att offra sin dotter Ifigenia. Gudarna har nämligen berordrat stiljtje och skeppen kommer ingen vart. I en senare version räddas Ifigenia och en hjort offras istället. Annars hade det inte blivit någon medverkan i Orestesmyten, nämligen.
Homeros tar inte upp berättelsen om offret av Ifigenia. Han levde på 700-talet.
På 400-talet skriver Euripides sina dramer där mycket av kringhistorierna finns. Uppenbarligen har Euripides (utöver vad han känt till genom muntlig och annan tradition) läst sin Herodotos. Såväl episoden om Helena i Egypten, så är den om Ifigenia delvis inspirerad av Herotodos. Han berättar angående skyterna vid Svarta havet att de dyrkade en gudinna som han också säger identifierades med Agamemnons dotter Ifigenia (Baeckström, 1965 s. 7). Den notisen gav antagligen Euripides uppslaget till handlingen i ”Ifigenia i Taurien”.
Orsaken till att Ifigenia
Källorna till Trojanska kriget
KÄLLORNA TILL TROJANSKA KRIGET OCH DERAS ÅLDER
HOMEROS - 700-talet
Vissa grundläggande element i Trojacykeln tycks finnas belagda i verk samtida med Homeros, även om han i stort sett negligerade dem. Sen kan man ju undra om dessa rader är tillagda till Hesidos skrifter lite senare?
Men föreställningen om Helenas färd till Troja verkar ju bekräftas ganska tidigt också av Sappfo. Se nedan.
HESIODOS - omkring 700-600 f kr Theogonin ca 700 f kr. Verk och dagar. Det är inte mycket som pekar fram mot Trojasagan i Hesiodos böcker, men ett par passager stöter vi på. I övrigt är det ju skapelsen och det grekiska panteon och skapelsen av detta Hesiodos grundar alla senare mytologiska variantberättelser med. I slutet av Theogoinin antyds Achillevs födelse. (Rad 1003 ff
"Sedan Psamathe - en hög gudinna och dotter till Nerevs, åldringen nere i havets djup - av den gyllene Kypris lockats till älskog med Aiakos satte hon Folkos till världen. Thetis, den silverfotade, födde åt Pelevs Achillevs, hjälten med lejonmod som genombröt fiendens leder. Av Afrodite, den skönt bekransade, föddes Aeneas sedan hon famnat ömt i kärlek hjälten Anchises uppe på Idas berg med dess många blåsiga klyftor. Efter att Kirke, Hyperions barbarn och Helios’ dotter delat kärlekens bädd med den oförvägne Odyssevs födde hon Agrios, …Två barn, Nausithoos, sedan Nausinoos, födde Kalypso som hade famnat Odyssevs lidelsefullt på sitt läger.
Se där är namnen på dem som aldrig dödr men har älskat dödliga män och fått barn som liknar saliga gudar.
Döttrar atill aigisbäraren Zeus, olympiska muser, sjung med er klangfulla stämma nu om ryktbar kvinnor….."
Så slutar Theogonin.
I Verk och dagar. Rad 156:När även detta släkte dött ut och gömts under mullen skapade Kronos’son på den bördiga jorden ett fjärde, av mera ädelt och råttrådigt slag, heroernas släkte, sprunget ur gudars stam. Som halvgudar brukar de räknas och det var de som föregick oss på den ändlösa jorden. Men i förödande krig och grymt tumult gick de under, somliga medan de slogs i Kadmos’ land under Thebes sjuportstadens mäktiga mur om Oidipus’ hjordar; andra som farit med skepp över havets gapande avgrund när för en skönlockig kvinnas skull de belägrade Troja - där höljdes många in i dödens slutliga mörker.
Hesiodos och musan, målning av Gustave Moreau
SAPPFO - (c. 630 – c. 570 BC) Sapfo 16 är ett fragment av en kärleksdikt som uppenbarligen visar att berättelsen om Helena och Troja var väl känd.
Sappfo fragment 16 om Trojanska kriget
Somliga säger en här till häst och
somliga en här till fots, andra säger att
en flotta är vackrast av allt på den
svarta jorden.
Jag säger att vackrast är det som vi älskar.
För var och en är detta lätt att förstå.
Ty hon som vida överträffar alla
andra i skönhet,
Helena, övergav sin man, den bäste,
och seglade till Troja, utan att bry sig
om sitt barn eller om sina kära
föräldrar. Hon blev Grekisk mytologi
Myter, sagor och berättelser
HjälteeposenTrojanska kriget
Trojanska kriget
GUDARNA ÄR INTE SPELETS HERRAR!
Det är inte lätt att. vara människa. Det trojanska kriget är en berättelse om hur svårt det är att göra rätt inför ödet, men framförallt inför ett gäng nyckfulla gudar.
Det är gudarna som startar kriget mellan akajer och trojaner. Det är gudarna som skapar alla svårigheter akajerna har för att ens komma till Troja. Och inte vill de dit, men de har ju lovat Tyndareus. Lika svårt är det att komma hem. För visst, de har gjort som Athena sade, förstört Troja, men på fel sätt. Att ta sig hem igen är precis lika omöjligt som ditfärd och kamp.
Men säger Sylvain Tesson ”inte heller gudarna undslipper ödets befallningar. De är underkastade ödet stränghet.
Man gör ett misstag om man blandar ihop ödesbestämmelsen och det gudomliga i det mytologiska tänkandet. Gudarna är inte spelets herrar!
Ödet är inte någon gud. Ödet symboliserar den kosmiska och immanenta plan som ligger till grund för det som framträder i världen och gömmer sig i bakgrunderna….
När människorna bryter ordningen kränker de livet och måste betala för sin måttlöshet. Det kostade Odysseus tjugo ås lidanden att ha släppt loss sitt raseri vid Troja. Det kostade Achilleus ett slut som spöke i helvetet.
Men gudarna? Är de också underkastde ödets påbud? Är de hlet igenom herrar över sina mål och avsikter? … Även de grekiska gudarna får se sina planer korsade av handlingens skutt och språng."
TROJANSKA KRIGET hade en central betydelse för grekernas uppfattning om deras historiska förflutna och Homeros epos Iliaden är det litterära verk som framför andra definierade deras begrepp om hjältar och det gudomliga. Iliaden handlar emellertid bara om det sista av de tio år som kriget utspelades under och Odyssén handlar bara om en av återvändarna från kriget. Båda eposen måste luta sig mot äldre muntliga traditioner och poeter som verkade efter Homeros valde gärna motiv från kriget för sin poesi, men skrev gärna om saker som hände under andra år än det Homeros skildrar och om andra återvädare än just Odysseus. Tillsammans bildar de en episk cykel, även om bara spridda delar av de icke-Homeriska verken finns kvar.
Frånsett de litterära uttryck som belyser kriget så måste många av de historier som ingår i denna episka cykel ha varit ett allmänt känt kulturellt arvegods under den arkaiska och klassiska tiden. Historier om andra hjältar och berättelser med detaljer som kommer i konflikt med andra kunde existera sida vid sida. Men det var ju inte bara i litterära fragment och muntlig tradition som berättelserna manifesterats, även i bildkonsten ser vi ju hur kriget och händelserna däromkring gestaltas. Det är vore knappast korrekt att anta att de konstnärer som berättar historien på vasmålningar eller i skulpturer och bronsarbeten skulle luta sig mot ett skrivet material. Snarare berättade de en historia som var välkänd för de flesta, det var den hen kände till och som hen gav uttryck åt i bild.
ÖDET ELLER GUDOMLIG VILJA
Som prolog till händelserna som leder fram till Trojanska kriget måste en kort genealogi och kort historieskrivning ges. Det är inte många släktled fram till Iliadens hjältar nämligen. Zeus och Poseidon var båda förtjusta i havsnymfen Thetis (om henne nedan). Antingen så sker allt som händer människorna (och kanske gudarna) genom ödets försorg, eller så är det gudarnas nycker som avgör skeenden. När Prometheus får höra att Zeus står efter Thetis så varnar han honom. En son med Thetis kommer att utsätta Zeus för det han fruktar mest, och det han själv utsatte sin far för. Kampen mellan generationerna skulle då för alltid komma in i gudarnas värld och för all framtid. Både Zeus och Poseidon avstår då att äkta Thetis och lastar så över på människorna den ödesbestämdhet som gör att man måste lämna plats åt de unga när tiden är inne.
PELEUS OCH THETIS
En resumé av det Trojanska kriget måste börja med Peleus och Thetis giftermål.
Peleus (far till Akilles) och hans bror Telamon (som blev far till Aias, näst efter Akilles den störste kämpen vid Troja) landsförvisades av sin far Aiakos, därför att bröderna slagit ihjäl sin halvbror Fokos. Mest känd är han därför att han gifte sig med havsnymfen (nereiden) Thetis. Hon kunde förvandla sig till olika djur eller till eld. Peleus kämpade med henne och vann striden och hennes hand
Rödfigurig attisk kylix, målad ca. 490 f kr. Peleus kämpar
med havsnymfen Thetis . Cabinet des MÈdailles.
Till deras bröllop kom alla gudarna utom Eris, tvedräktens gudinna. Hon var inte bjuden för säkerhets skull, s a s. Peleus levde i Fthia, där folket stundom kallades myrmidoner, ett uttryck som förknippas med Akilles i Iliaden.
Thetis doppar Akilles i floden Styx för att han
skall bli osårbar. Målning av RubensSom sagt, deras son var Akilles.
Akilleshälen. Eftersom Akilles förutspåddes dö ung tog Thetis honom till floden Styx där hon sänkte ned honom i vattnet som skulle skapa ett skydd för livet. Hans häl, som hon höll honom i, var det enda som därför inte var osårbart hos Akilles. Det finns varianter på hur hans osårbarhet åstadkoms.
ORSAKER TILL TROJANSKA KRIGET
En del säger att Zeus ville begränsa antalet människor, andra att han utlöser kriget för Heras höga nöjes skull: hon vill krossa trojanerna för att ta revansch för den förödmjukelse som Paris utsatte henne för när denne herde förklarade att den vackraste gudinnan var Afrodite. Sedan kryssar Zeus av och an under hela kriget.Vad Iliaden inte berättar...
Vad Iliaden inte berättar om det Trojanska kriget, och det är en hel del, visar på att även i vår tid alllmänkunskaper om Trojanska kriget är större än antalet läsare av Iliaden någonsin är eller varit.
Om vi antar att Homeros faktiskt bara nedtecknade Ilialden och inte heller Odyssen, så är det inte särskilt mycket han känner till om det som blivit cykeln Trojanska akriget.
VÄRLDENS SKAPELSE
UPPRINNELSEN TILL TROJANSKA KRIGET
LÖFTET ATT BISTÅ DEN SOM HELENA VÄLJER
AGAMEMNONS OFFRANDE AV IFIGENIA
TROJANSKA KRIGET
TRÄHÄSTEN
MORDET PÅ AGAMEMNON
(ODYSSEUS ÄVENTYR, AENEAS ÄVENTYR)
ORESTESMYTEN
Bland dem som gillar att brodera ut myten om Trojanska kriget finns dramatikern Euripides. Han i sin tur tar intryck även av skriftliga källor som t ex geografen Herodotos. Man kan se hur Euripides själv modifierar berättelserna. Så är hans syn på Helena hela tiden stadd i omformning. (Se Bettany Hughes s 291)
EPISODEN MED SKÖNHETSTVISTEN - PARIS OCH DE TRE GUDINNORNA -
Orsaken till Trojanska kriget nämns nästan inte alls av Homeros!!!
Troja härjades av grekerna därför att Paris rövat bort Helena. Paris rävade bordt Helena därför att osämjans gudinna Eris en gång gett gudahovet ett äpple som skulle ges till den skönaste av gudinnorna. Hera, Atena och Afrodite ställde upp i denna den första av skönhetstävlingar och domaren skulle av någon anledning vara den bildsköne trojanen Paris, som levde som herde på berget Idas sluttningar vid Troja. Alla tre gudinnorna försökte med moderna medel muta Paris med diverse löften. Afrodite lovade Paris (den redan med Menelaos gifta) skönaste kvinnan i världen Helena. Nu hade ju egentligen Zeus och sedan Hera bestämt att Troja skulle förgöras och att grekerna skulle förlora mycket folk, därför hade ju Paris en gång satts ut vid földelsen därför att han blivit spådd av Kassandra att vålla Trojas undergång. Man kan skylla mycket på människorna, men gudarna låg trots allt bakom allt som hände.
Om detta läser man bl a i Ifigenias aria ur ”Ifigenia i Aulis” (hos Baeckström 1965, sid 69)
IFIGENIA
För att över huvud taget kunna segla mot troja är Agamemnon tvungen att offra sin dotter Ifigenia. Gudarna har nämligen berordrat stiljtje och skeppen kommer ingen vart. I en senare version räddas Ifigenia och en hjort offras istället. Annars hade det inte blivit någon medverkan i Orestesmyten, nämligen.
Homeros tar inte upp berättelsen om offret av Ifigenia. Han levde på 700-talet.
På 400-talet skriver Euripides sina dramer där mycket av kringhistorierna finns. Uppenbarligen har Euripides (utöver vad han känt till genom muntlig och annan tradition) läst sin Herodotos. Såväl episoden om Helena i Egypten, så är den om Ifigenia delvis inspirerad av Herotodos. Han berättar angående skyterna vid Svarta havet att de dyrkade en gudinna som han också säger identifierades med Agamemnons dotter Ifigenia (Baeckström, 1965 s. 7). Den notisen gav antagligen Euripides uppslaget till handlingen i ”Ifigenia i Taurien”.
Orsaken till att Ifigenia
Källorna till Trojanska kriget
KÄLLORNA TILL TROJANSKA KRIGET OCH DERAS ÅLDER
HOMEROS - 700-talet
Vissa grundläggande element i Trojacykeln tycks finnas belagda i verk samtida med Homeros, även om han i stort sett negligerade dem. Sen kan man ju undra om dessa rader är tillagda till Hesidos skrifter lite senare?
Men föreställningen om Helenas färd till Troja verkar ju bekräftas ganska tidigt också av Sappfo. Se nedan.
HESIODOS - omkring 700-600 f kr Theogonin ca 700 f kr. Verk och dagar. Det är inte mycket som pekar fram mot Trojasagan i Hesiodos böcker, men ett par passager stöter vi på. I övrigt är det ju skapelsen och det grekiska panteon och skapelsen av detta Hesiodos grundar alla senare mytologiska variantberättelser med. I slutet av Theogoinin antyds Achillevs födelse. (Rad 1003 ff
"Sedan Psamathe - en hög gudinna och dotter till Nerevs, åldringen nere i havets djup - av den gyllene Kypris lockats till älskog med Aiakos satte hon Folkos till världen. Thetis, den silverfotade, födde åt Pelevs Achillevs, hjälten med lejonmod som genombröt fiendens leder. Av Afrodite, den skönt bekransade, föddes Aeneas sedan hon famnat ömt i kärlek hjälten Anchises uppe på Idas berg med dess många blåsiga klyftor. Efter att Kirke, Hyperions barbarn och Helios’ dotter delat kärlekens bädd med den oförvägne Odyssevs födde hon Agrios, …Två barn, Nausithoos, sedan Nausinoos, födde Kalypso som hade famnat Odyssevs lidelsefullt på sitt läger.
Se där är namnen på dem som aldrig dödr men har älskat dödliga män och fått barn som liknar saliga gudar.
Döttrar atill aigisbäraren Zeus, olympiska muser, sjung med er klangfulla stämma nu om ryktbar kvinnor….."
Så slutar Theogonin.
I Verk och dagar. Rad 156:När även detta släkte dött ut och gömts under mullen skapade Kronos’son på den bördiga jorden ett fjärde, av mera ädelt och råttrådigt slag, heroernas släkte, sprunget ur gudars stam. Som halvgudar brukar de räknas och det var de som föregick oss på den ändlösa jorden. Men i förödande krig och grymt tumult gick de under, somliga medan de slogs i Kadmos’ land under Thebes sjuportstadens mäktiga mur om Oidipus’ hjordar; andra som farit med skepp över havets gapande avgrund när för en skönlockig kvinnas skull de belägrade Troja - där höljdes många in i dödens slutliga mörker.
Hesiodos och musan, målning av Gustave Moreau
SAPPFO - (c. 630 – c. 570 BC) Sapfo 16 är ett fragment av en kärleksdikt som uppenbarligen visar att berättelsen om Helena och Troja var väl känd.
Sappfo fragment 16 om Trojanska kriget
Somliga säger en här till häst och
somliga en här till fots, andra säger att
en flotta är vackrast av allt på den
svarta jorden.
Jag säger att vackrast är det som vi älskar.
För var och en är detta lätt att förstå.
Ty hon som vida överträffar alla
andra i skönhet,
Helena, övergav sin man, den bäste,
och seglade till Troja, utan att bry sig
om sitt barn eller om sina kära
föräldrar. Hon blev
vilseledd.
Nu minns jag Anaktoria
som inte är här.
Hellre skulle jag se hennes ljuvliga
gång och ansiktets strålande klarhet
än lydiska stridsvagnar och soldater
till fots med vapen
UNDER 400-TALET BRODERAS BERÄTTELSERNA VERLIGEN UT
och då verkar Trojasagans olika element vara mer eller mindra självklara. Alltså även de som inte finns hos Homeros. Här sker emellertid en tilldiktning. Variantepisoder uppstår. Så t ex den lite märkliga uppgiften hos Herodotos som senare ligger till grund för dramat ”Helena” av Euripides, att Helena visst inte kom till Troja, utan det var bara en fantom. Själv väntade hon egentligen ut kriget i Egypten, dit Menelaos till slut kom för att föra henne hem!!
HERODOTUS 484-425 f kr Herodotos Historia ca 440 f kr.
Nämner Helena i Egypten. Talar om Ifigenia.
Lästes av dramatikerna:
Euripides 480-406
Sofokles 497-406
Apollodorus från Rhodos 300-talet. Argonautika.
Vad Homeros egentligen berättar i Iliaden
SKEPPSKATALOGEN Homeros berömda ”skeppskatalog” berättar att 29 flottkontingenter seglar ut från Aulis i Boiotien i norra Grekland. Av alla de 178 namn som Homeros nämner är inte ett enda påhittat säger Bettany Hughes, och så gott som alla platserna har fått rätt geografiskt läge. Och det är inte Homeros järnålder som skymtar här, snarare äkta Iliadisk bronsåldersgeografi.
Grekisk mytologi
Grekisk mytologi (Mytologi.nu)
Summaries of the Trojan Cycle
Epic cycle (Trojanska kriget)
Cypria
Kvinnan i Trojaberättelserna
Det hävdas ständigt som en kvalificerad killgissning att kvinnans position i det gamla grekiska samhället var svag och inskränkt. Vad den uppfattningen kommer ifrån kan man undra. Från något uttalande av Aristotelels kanske? Vi vet emellertid att vad gäller Sparta så var kvinnans ställning mycket stark och det speglar säkert en kultur som blomstrat före den indioeuropeiska invandringen, som karaktäriserats av ett matrilinjärt samhälle med jordbruk ägt av kvinnor och bosättningar dominerade av kvinnor.
Frånsett det, så torde en blind se att i litteraturen, epos, dramer, poesi så dominerar kvinnan och om hon inte dominerar Olympens gudaskara så inte är hon särskilt underrepresenterad där heller.
Orsaken till Trojanska kriget sägs ju vara Zeus önskan att människosläktet skulle decimeras, av någon anledning. Men som motor använder han en gudinna för att uppnå detta, nämligen Afrodite. Det var naturligt för henne att stå på trojanernas sida, bl a därför att det var hon som förlett Paris att röva bort Helena från Menelaos i Sparta, vilket ju blev den egentliga orsaken till kriget.
Medan Paris var herde, valdes han av gudarna att avgöra afem som skulle få skönhetspriset, Hera, Athena eller Afrodite. Hera lovade honom att bli kung i ett mäktigt rike om han valde henne. Athena lovade att han alltid skulle vara segerrik i strider, men Afrodite utlovade jordens skönaste kvinna, Helena. Men hon var ju redan gift med kung Menelaos i Sparta. Egentligen var allt Eris fel, tvedräktens gudinna. Se mer om henne nedan.
I själva verket var det en slump att Agamemnon och Menelaos kom att leda grekerna i striden mot Troja, då orsaken till detta var att Odysseus fått alla de greker som stod på kö för att fria till världens vackraste kvinna Helena, att svära på att stödja den man som Helena (själv) valt till sin äkta make. Det råkade bli Menelaos. Det var genom giftermål med en kvinna med makt som mannen erhöll sin position i samhället nämligen. Helena valde Menelaos och samtliga greker hade ju svurit på att hjälpa honom i tider av bekymmer. Alltså ställde man mangrant upp när striden mot Troja aviserades. Somliga försökte smita undan. T e x Odysseus själv. Andra uttryckte avsky och ånger inför uppgiften. Särskilt då Agamemnon som tvingats av gudinnan Artemis att offra sin egen och Klytaimnestras dotter Ifigenia för att hon inte skulle hålla kvar grekernas flotta i Aulis genom att ständigt ge dem ogynnsamma vindar.
Kvinnor med anknytning till berättelserna om Trojas fall.
1. Akajerna (Grekerna):
Helena, gift med Menelaos. Helena blir orsaken (även om förutbestämd av Zeus) till Trojanska kriget.
Hermione, dotter till Helena och Menelaos. Under Trojanska kriget lovar Menelaos bort henne till Akilles son, Neoptolemus.
Klytaimnestra, gift med Agamemon. Hade sonen Orestes samt döttrarna:
Ifigenia, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra.
Elektra, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra.
Chrysothemis, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra. I motsats till syster Elektra tar hon inte hämnd på modern för att denna har en affär med Aegisthus eller mördar deras far. Hon förekommer i Sofokles ”Elektra”.
Hera, överguden Zeus maka. Hon står i en klass för sig. Hera är en av de mest inflytelserika och kraftfulla kvinnorna i den grekiska litteraturen. Hon märks ofta när åsikter bryts och krig utspelas. I Iliaden står hon på grekernas sida, framförallt då Paris retat henne genom hon inte blir vald till den skönaste när tävlingen med prisäpplet gick av stapeln. Hon är ”gudinnan med de snövita armarna" Iliaden 1:55.
Chryseis, Varför Chryses, som hörde hemma i Chryse, befann sig i Thebe när staden intogs (Iliaden 1:366) får vi inte veta. Thebe är ju en stad i Troas, sydost om berget Ida, där Eetion, Andromaches fader härskade.
Briseis, är en dödlig kvinna som inte gör så mycket väsen av sig i Iliaden. Hennes roll är som krigsbyte åt Akilles. Akilles vrede i Iliadens inledning bottnar i att Agamenon som blivit fråntagen sin slavinna, en flicka vid namn Chryseis, istället tvingar till sig Akilles dito Briseis. Senare försöker Agamemnon använda sig av Brieis och fler dyrbarheter därtill för att köpa Akilles lust att fortsätta striden mot trojanerna. Men han bryr sig inte längre. Iliaden 1:184
Thetis, Achillevs mor, nämnd som ”sin mor” Iliaden 1:350
2. Trojanerna.
Kassandra, dotter till kung Priamos och Hekabe. Apollon gav henne siargåva om hon föll för hans kärlek. Hon berövades samma förmåga då hon nekade. Hon förutsade emellertid att Paris skulle bli orsaken till trojanska kriget och varnade för trähästen. Kassandra blev Agamemnons krigsbyte och fördes till Mykene som slavinna. Där mördades hon tillsammanss med Agamemnon av Klytaimnestra.
Hekabe, (Hecuba) gift med Priamos.
Andromake, gift med Hektor, Priamos son. De har sonen Skamandrios, ofdtstd kallas Astyanax, ”Stadens herre”.
Penthesileia, Amazon som stred på Trojas sida amot grekerna.
Gudaskaran i Iliaden och Trojasagan:
Afrodite, kärlekens gudinna. (Mor till Aeneas, fadern är Anchises; mor till Eros. Afrodite blev ju Zeus verktyg i kriget. Det var hon som lovat den trojanske prinsen Paris jordens skönaste kvinna (Helena) till maka.
Artemis, jaktens gudinna. Apollons tvillingsyster.
Athena, (Pallas Athena) stridens och hantverkets gudinna. Står i likhet med Hera och Poseidon på grekernas sida. Iliaden 1:195
Thetis, havsnymf, mor till Akilles. Gifte med Peleus. (Därav Peliden Akilles)
Eos, morgonrodnadens gudinna, i Iliaden kallad ”den rosenfingrade”.
Eos son med Tithonoms är Memnon, kung över ethiopierna som stupade
för Akilles i tojanska kriget. Iliaden 1:477.
Eris, tvedräktens eller osämjans gudinna. Eris blev aldrig bjuden till Thetis och Peleus bröllop. Som hämnd kastade hon in ett äppole bland gästerna med påskriften ”Till den skönaste”. Detta ledde i sinom tid att Paris fick avgöra tvisten. Därmed kan ju lugnt sägas att ytterligare en kvinna var ansvarig för det Trojanska kriget.
Leto, gudinna, mor till Apollon (tillsammans med Zeus). Iliaden1:9
Muserna, hos Homeros anropas en eller flera muser utan namn och sägs vara Zeus döttrar. Iliaden 1:1 ”Vreden gudinna…” (= Anonym sångmö)- Musernas ledare är emellertid Apollon.
Ett antal dramer med titlar och/eller handling om grekiska kvinnor:
Aischylos: De skyddssökande. (Om Danaos och hans femtio döttrar)
: Orestien = Trilogin Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna
Euripides:
Se även:
Farron, S: They portrayal of women in the Iliad.
”Manliga” gudar och hjältar i Iliaden
« Kvinnan i Trojaberättelserna Trojanska kriget Berättelser om Helena »
För kvinnliga gudar och hjältar se:
GUDAR OCH HJÄLTAR I ILIADEN
Hänvisningar "Iliaden x:x” betyder när de första gången nämns i Iliaden. Kapitel och rad.
Achillevs, peliden (= av Peleus släkt, son till Peleus, hans mor är Thetis), benämns också som övriga greker ”achaien” och hans folk myrmidonerna (som kom från hans hemstad Fthia) Han kallas också Aiakiden efter sin farfar Iliaden. 1:1
Agamemnon var i grekisk mytologi son till kung Atreus och drottning Aërope av Mykene och hade en bror som hette Menelaos. Han var gift med prinsessan Klytaimnestra av Spartaoch de hade tre barn, Orestes, Elektra och Ifigenia.
(Atreus son Iliaden 1:7) Iliaden 1:24.
Aias (Ajax) Télamons son och kung på Salamis. Han var Achillevs kusin, eftersom Télamon och Pelevs båda var söner till Aiakos. Iliaden 1:138
Akajer En av de grekiska folkstammarna, men hos Homeros betecknar det greker i största allmänhet. Homeros använder på samma sätt orden Argiver och Danaer. Iliaden 1:2, 1:17.
Apollon, ljuset och konsternas gud. Son till Zeus och Leto. Iliaden 1:9, 1:14.
Också benämnd Foibos, ljusets gud. Iliaden 1:21. Hans tvililngsyster är jaktgudinnan Artemis.
Argiver, se Akajer. Egentligen invånare i landskapet Argolis.
Aargos, Argolis
Atreus, Atreus son = Agamemnon, men förstås också Menelaos. (Atriderna) Iliaden 1:6
Briareios, I den ursprungliga sagan är han en av hekatoncheirerna, hundrahänta med femtio huvuden, söner till Gaia och Ouranos. Men somliga vill tyda ”Aigaion” som ”Son till Agaios” ett epitet till Poseidon och Briareos skulle då vara ett slags havsvidunder. Iliaden 1:403.
Chalcas se Kalchas
Chryses, Apollonpräst i Troja. Far till Chryseis, som blivit Agamemnons krigsbyte. Bror till Briseus (fadern till Brisis, som blivit Achillevs krigsbyte) Iliaden 1:11.
Danaer, se Akajer. Egentligen undersåtar till Danaos, kung i Argos.
Dryas, se Peirithoos.
Eos, den rosenfingrade.
Eurybates, Agamemnons andre härold. Iliaden 1:321.
Exadios, Peirithoos
Foibos, se Apollon.
Hektor, den främste bland Trojaner. Son till Trojas kung Priamos. Iliaden 1:243
Idomeneus, från Kreta. Ledde styrkor frå Kreta i kriget. Iliaden 1:145.
Kainevs, se Peirithoos.
Kalchas, siaren, bland fågelskådare ypperst. Thestors son. Iliaden 1:68.
Kronion, = Zeus, (son till Kronos) Iliaden 1:128
Menelaos, son till kung Atreus och drottning Aërope av Mykene. Gift med Helena, vilket ju orsakade kriget är Paris enleverade henne. Iliaden 1:159
Menoitios son, = Patroklos, Achillevs bäste vän och vapenbroder. Iliaden 1:306.
Myrmidoner, Achillevs kämpar från Fthia. Iliaden 1:180
Nestor. Pylos store talare Iliaden 1:248
Odysseus, kung över Ithaka. Iliaden 1:138.
Okeanos, en av titanerna, son till Ouranos och Gaia. Han personifierar den väldiga världsströmmen som omsluter och begränsar jorden. Iliaden 1:423.
Patroklos, Achillevs bäste vän och vapenbroder. Iliaden 1:337
Peirithoos . Kung över lapitherna i Thessalien. Dryas, Kainevs, Exadios och Polyfemos var alla laphitiska hövdingar som deltog i striden mot de berusade kentaurerna vid Peirithoos och Hippodameias bröllop. Iliaden 1:263-65
Polyfemos, (Inte cyklopen!) se Peirithoos.
Priamos, Trojas kung. Far till Hektor. Iliaden, 1:255.
Sminthevs, ett tillnamn till Apollon med okänd etymologi. Iliaden 1:39.
Sonen till Leto och Zeus Iliaden 1:9 = Apollon.
Talthybios, Agamemnons härold. Hans som hämtade Briseis åt Agamemnon. Iliaden 1:320
Theseus, förmodligen ett posthomeriskt tillägg. Iliaden 1:265.
Troer = Trojaner
Zeus, gudarnas högste, Olympens härskare. Iliaden 1:9 (Aigisbäraren Iliaden 1:222).
PERSONIFIERADE FÖRETEELSER
Hades, dödens gud. Samma namn har förstås dödsriket. Iliaden 1:3
Morfeus
Personfikation av drömmen, drömmarnas och sömnens gud, son till Hypnos. Iliaden 2:16 ”Drömmen bröt hastigt upp när han hört Kroníons (Zeus) befallning….”
Okeanos, en av titanerna, son till Ouranos och Gaia. Han personifierar den väldiga världsströmmen som omsluter och begränsar jorden. Iliaden 1:423.
Berättelser om Helena
« ”Manliga” gudar och hjältar i Iliaden Trojanska kriget Homeros »
HELENA VAR DROTTNING AV SPARTA
Iliadens Helena var ju faktiskt drottning av Sparta. Hennes man Menelaus var då egentligen ”bara” prinsgemål. Arvet av kung gick alltså på kvinnolinjen här i Sparta, ja kvinnans roll i Sparta tycks vara helt annorlunda än i t ex Athen. Allt detta tyder på reminicenser av en matrilinjär tidigare bronsålderskultur, där kvinnors ägande av jorden och jordbruket, och där kvinnans släkt dominerade bosättningarna hade givit dem makt. När de invandrande mer patriarkala herdarna indoeuropeerna vandrade in i Grekland förändrades detta med tiden.
Matrilinjära samhällen är inte detsamma som matriarkat. (Rena matriarkat har naturligtvis aldrig existerat. Det är beklämmande att höra och läsa historiker och arkeologers killgissningar i ämnet, när analoga samhällen finns att studera. T ex Irokes och Algonkinindierna i Nodamerika). Matrilinjära samhällen, där släktskapet räknas på moderssidan, som man kan iaktta dem bland historiska folk är mer detsamma som att kvinnans släkt har större inflytande på familjelivet och så också på samhällslivet än än i mer renodlat patriarkala samhällen. Detta har vanligtvis med ekonomiska faktorer att göra. T ex att kvinnan äger bostaden och åkrarna. Med matrilinjär släkträkning kombineras vanligen matrilokallitet, d v s vid giftermål flyttar mannen till kvinnan, därmed till kvinnans storfamilj, där t ex hennes bröder snarast härskade, utom förstås där matronorna skötte hemmet och hemmets väl och ve, inklusive det viktiga jordbruket. Hos irokesindianerna var inflytelserika kvinnor tillika de som tillsatte och avsatte diverse hövdingar.
I ett långhus där kvinnans släkt huserade blev maken snarast en trevlig besökare och en fortplantare. Hans inflytande utövade han i det egna långhuset, bland sina släktingar på morssidan, där det till och från syntes de ingifta männen. Att indianska män låg och latade sig när kvinnorna slet med jordbruket är en vanligt vulgäruppfattning. I själva verket såg kvinnorna noga till att de inte lade sig i. Framförallt var jordbruket förknippat med kvinnans frukbarhet och därmed var hus hem och åkerbruk exklusivt kvinnan och hennes släkt. Och hennes position i äktenskapet blev förstås stark. Var hennes man dum, slängde hennes bröder bara ut honom. Om kvinnan nu behövde hjälp förstås. Som politiker och språkrör var emellertid männen de som syntes och hördes och naturligtvis som krigare och jägare. Det var deras domäner även om som ovan sagts kvinnor hade makt att avsätta ledare. Förmodligen är det i ett sådant perspektiv vi skall se orsaken till kvinnorna i Spartas makt och frihet.
DET SOM BERÄTTAS OM HELENA I HOMEROS ILIAD ÄR INTE MYCKET….
Vi får söka oss till andra källor än själva Iliaden för att förstå bakgrundshistorierna som ligger till grund för förståelsen av den kronologiskt korta berättelsen kallad Iliaden. Av krigets tio år handlar den ju bara om den sista korta tiden. För åhörare av recitationer och bardsång av Homeros texter var emellertid sammanhangen och bakgrundshistorien självklar. Ty Helena nämns bara 17 gånger i Iliaden, men hälften av gångerna påpekas att hon liknade en skatt eller dyrbar ägodel. (Hughes s 108)
HUR MAN BLEV GREKISK KUNG (inte bara i Sparta).
Vi kan börja med att spinna vidare på vad som sagts ovan. En av de viktiga figurerna i det Trojanska kriget och Iliaden är ju Menelaos. Hans betraktas som kung av Sparta. Men i likhet med andra ”kungar” så blev han det genom en drottnings val av partner. Vi kan gå till dramatikern Euripides för att se exempel på detta. I dramat ”Ifigenia i Aulis” säger Agamemnon följande: (rad 49 ff)
”Tre flickor födde Leda, Thestios dotter:
Foibe och Klytaimestra, hon som blev min hustru;
och så Helena. Allt vad Hellas hade av rika ynglingar var ute efter henne.
De hotade varann tll livet, var och en
beredd att mörda resten för att vinna flickan.
Tyndareos, hennes far, var halvt ifrån sina sinnen:
tilll vem skulle han ge sin dotter för att säkrast
dra fördel av det här? Då fick han en idé.
Han kalla samman friarna och lät dem svära
en helig ed och sen bekärfta den med offer
som hälldes över elden: de förband sig alla
att samfällt ställa upp för den som fick Helena."
Nå, nu låter det ju som om Helenas far lockade in dottern i ett tvångsäktenskap.
Men så illa var det inte. Euripides fortsätter: (med för fortsättningen riktigt viktiga rader)
"Skulle nån niding röva abort henne från hemmet
och kränka makens ensamrätt till hennes säng,
då skulle alllihop dra ut i krig och skövla
med vapen skurkens stad, hellensk eller barbarisk:"
och så kommer det:
"Så snärjde guben slugt varenda friare,
och när de alla hade bundits vid sin ed
lät han sin dotter välja den ibland dem
som Afrodites vindar förde henne mot.
Hon valde - om han aldrig hade vunnit henne! - hon valde Menelaos."
Det var allså p g a Helenas eget val som Menelaos och kanske även Agamemnon blir bland de huvudagerande i händelserna kring Trojas förstörelse. Märk att Helena valde den yngre av sönerna i Atreushuset (släkten).
Euripides kan ju inte låta bli att låta Agamemnon fortsätta berätta om vad som hände när Paris dök upp:
"Sen kom frygiern,
den där som sägs ha dömt emellan tre gudinnor:
till Sparta kom han, prunkande och purpurskrudad,
helt skimrande av guld, lyx, rik barbarisk prakt.
Hon tände hans begär, han hennes, och så tog han
Helena ed sig hem till oxhusen på på Ida
när hennes man var bortrest. Rasande av åtrå
for Menelaos som en galning runt i Hellas
och påminde om eden alla hade svurit
inför Tyndareos, att bistå den som kränkts.”
…
"Som bror till Menelaos blev jag vald
till högste ledare för hären. Å, om ändå
nån annan hade fått den posten, inte jag.”
(Översättning Göran O Eriksson och Jan Stolpe)
Detta att kvinnan fritt väljer make går igen i många historier och inte alls bara från Sparta. Mest berömd är ju hur Odysseus hustru, som man tror är änka, förväntas välja en make bland alla friare som försöker göra sig märkvärdiga.
Här våldförs inte på kvinnor / blivande hustrur. Här ägs ingen makt av män, utan man gifter sig till den.
I övrigt kan ju anföras att eftersom Helena var drottning av Sparta, så var ju ovanligt nog otrohet snudd på tillåtet.
Paul Cartledge funderar kring kvinnans särställning i Sparta. Han tangerar vad vi sagt om egendom ovan: ”För det första”, säger han, ”hade de (kvinnorna) rätt att själva äga och förvalta egendom…. Arvtagerskor - det vill säga döttrar utan bröder som var legitima barn till deras egen far - kallades i Sparta patrouchoi, som betykder ”innehavare av fädernesarvt”….. Sådana arvtagerskor var starkt eftertraktade av ogift spartanska amän, för de kunde gifta sig med vilken man som helst, inte bara med den näraste manlige släktingen på faderns sida.”
(Sid 184 i: Cartledge, Paul: Sparta. - 2012). Han fortsätter (s 185). ”…alla hustrur till spartiater slapp slitet med hushållssysslorna, eftersom dessa sköttes av heloter.” (slavar) ”Spartiaternas fruar behövde inte laga mat, sy kläder eller sköta andra hushållgöromål, eftersom helotiska kvinnor tog hand om allt sådant. Det är möjigt att de inte ens ammade sina barn… spartanska kvinnor ägde jord och annan egendom, att de tycktes ha frihet att ha sexuellt umgänge med andra. män än sina makar.
Bettany Hughes bekräftar: (sid 106 i: Hughes, Bettany: Sköna Helena. - 2006.)
”Vi hör gång på gång i litteraturen och myterna att kvinnor är kungamakare, att rätten till kungamaktaen inte går från far till son utan från mor till dotter. Männen måste vinna kronan genom att vinna en hustru. Helenas halvsyster Klytaimestra gör sin älskare Aigisthos till kung medan hennes make Agamemnon är i Troja och krigar. Pelops…blir kung av Elis genom gifte med Hipoodameia. Oidipus kröns till kung av Thebe när han äktar drottning Jokaste. Också den trogna Penelope, som Odysseus lämnar hemma, tycks ha rätt att välja ve som skall bli hennes nästa kung. Och Menelaos blir kung av Sparta när han tar Helena till hustru.”
Bettany Hughes påpekar att Helenas halvbröder aldrig är tänkta att bli kungar (Kastor och Polydeukes. Vi hör av Pausanius säger hon som tänker på uppgifter i Odysséen 4:10-12 att ingen av Menelaos söner, inte ensa hans ”älsklingsson” blir kung av Sparta. I stället är deet barnen till Helenas dotter Hermione som ärvr tronen. Och det är först när Orestes äktdar Hermione som han i sin tur blir den nye härskaren över Sparta och dess områden. (sid 107).
Med andra ord så bestod det tidiga Grekland av stadsstater (egentligen släkter, närmast storfamiljer) som leddes av en ingift man och där ”kunga-” (läs:) släktledarmakten ärvdes av den kvinnliga släkten. Bettany Hughes myser: ”Eftersom männen inte hade någn successionsrätt kunde man undvika käbbel mellan söner om arvet”. Vi ser det framför oss: Menelaos från Atreussläkten i Sparta har en bror Agamemnon i Mykene. Adrastos från Sikyons hus håller kontakt med sin svärson Diomedes i Argos o s v.
HELENA OCH THESEUS
Two Athenians, Theseus and Pirithous, thought that since they were sons of gods, they should have divine wives; they thus pledged to help each other abduct two daughters of Zeus. Theseus chose Helen, and Pirithous vowed to marry Persephone, the wife of Hades. Theseus took Helen and left her with his mother Aethra or his associate Aphidnus at Aphidnae or Athens. Theseus and Pirithous then traveled to the underworld, the domain of Hades, to kidnap Persephone. Hades pretended to offer them hospitality and set a feast, but, as soon as the pair sat down, snakes coiled around their feet and held them there. Helen's abduction caused an invasion of Athens by Castor and Pollux, who captured Aethra in revenge, and returned their sister to Sparta.[27] In Goethe's "Faust," Centaur Chiron is said to have aided the Dioscuri brothers in returning Helen home.
In most accounts of this event, Helen was quite young; Hellanicus of Lesbos said she was seven years old and Diodorus makes her ten years old.[28] On the other hand, Stesichorus said that Iphigenia was the daughter of Theseus and Helen, which obviously implies that Helen was of childbearing age.[29] In most sources, Iphigenia is the daughter of Agamemnon and Clytemnestra, but Duris of Samos and other writers followed Stesichorus' account.[30]
Ovid's Heroides give us an idea of how ancient and, in particular, Roman authors imagined Helen in her youth: she is presented as a young princess wrestling naked in the palaestra, alluding to a part of girls' physical education in classical (not Mycenaean) Sparta. Sextus Propertius imagines Helen as a girl who practices arms and hunts with her brothers:[31]
Iphigenia, the daughter of *Agamemnon and *Clytemnestra (or, according to the less common version, of *Theseus and *Helen (cf. e.g. Duris, FGrH 76 F 92; Stesichorus fr. 191 Davies, PMGF; Nicander in Ant. Lib. 27)). *Artemis demanded her sacrifice as the price for sending a fair wind to the Greeks waiting at *Aulis to sail for Troy. In some versions (cf. Cypria, argumentum Bernabé, PEG p. 41; Kinkel, EGF p. 19) Artemis was angry because Agamemnon had killed a deer—and boasted that he was a better hunter than Artemis. In another version he had killed a sacred goat kept in Artemis' grove and made the same boast (Cypria fr. 23 Bernabé, PEG; cf. Soph. El.566–9). In a less common version it is the non-fulfilment of a vow that caused Artemis' wrath; in *Apollodorus(6) (Epit. 3. 21) it was caused both by Agamemnon's boasting and by the fact that *Atreus had not sacrificed the golden lamb to her, though he had vowed to sacrifice to her the most beautiful animal in his flocks (Epit.Less
Källor:
Euripides: Helena
Euripides: Ifigenia i Aulis
Herodotos
Homeros
« Berättelser om Helena Trojanska kriget Det trojanska kriget : Litt »
Svenska Akademien Homeros
Lagerlöfs Homeros
Iliaden
Lagerlöfs Homeros
Odyssen / Med förord av Jesper Svenbro
Det trojanska kriget : Litt
Vinci, FeliceSkandinaviskt ursprung för Homeros dikter : utspelade sig Iliadens och Odysséens äventyr i Östersjön och Nordatlanten? : Iliaden och Odysséen och hur en myt vandrar : en omtolkning av ett 2.500 år gammalt epos / Felice Vinci ; översättning: Lennart Kankaanranta. - Henenäset : Lumio, 2009. - 368 s.
Orig:s titel: Omero nel Baltico
Iordanoglou, DimitriosIliaden - en cover / Dimitrios Iordanoglou. - Stockholm : Ruin, 2010. - 174 s.
Hjälteeposen
Myter, sagor och berättelser Tebanska sagokretsen »
Det gyllene skinnet - Jason och argonauterna
Det gyllene skinnet - Jason och argonauternaHistorien om Det gyllene skinnet, Jason och argonauterna.
Aeson, far till Jason skulle ha ärvt kungadömet Iolcus, men makten var också något hans halvbror Pelias strävade efter. Pelias hade blivit varnad för en man med bara en sandal, och när Jason (som varit på hemlig ort under barn och ungdom, men utbildad av den vise Chiron) dök upp vid hovet med en fot bar så anade Pelias oråd. För att bli av med den okände, men kanske farlige ynglingen, så skickade Pelias Jason på uppdrag att hämta det gyllene skinnet.
Det gyllene skinnet fanns väl bevakat i Kolchis som låg vid Svarta havets östra kust.
Berättelsen om hur skinnet hamnade där är som följer:
Athamas, en kung i Boeotien gifte sig med Nephele och fick två barn med henne: Phrixus (Frixos) och Helle. Han gifte sig sedermera med Ino, som på vissa styvmödrars vis kom att hata barnen och så försökte hon arrangera så de skulle dödas. Men Nephele lyckades skicka en magisk flygkunnig get, med ett gyllene skinn till deras undsättning. Med barnen på ryggen flög geten sin väg. Helle ramlade dessväre av och drunknade i Hellespontens vatten (därav namnet Hellesponten, nu Dardanellerna).
Myter, sagor och berättelser
Källor och kommentarlitteratur
Apollonius Rhoidos: Argonautika (wiki)
Mytologi.nu
Herkules, (Herakles) var den störste av de grekiska heroerna; han dyrkades både som hjälte och gud. Han var född i Beothiska Tebe men förknippas mycket med Pelopennessos (Tiryn) och i historisk tid var han väldigt omtyckt i Aten. Eftersom han var så populär antas han ha fått ta över berättelser och myter som ursprungligen gällt andra figurer i den grekiska folkliga traditionen. Likaså kom visuella represenationer som egentligen gällde andra att med tiden sägas
föreställa Herkules.
Hjältarna i grekisk föreställningsvärld utförde stora bragder, förvisso ofta med gudomlig hjälp. Ibland i opposition mot någon av dem, gudarna alltså. En mycket tidig hjälte är Herakles (i jämförelse med Odjysseus). Herakles är måhända den äldste av alla grekiska hjältar. Kanske är han den störste, och kanske har han likheter med den babyloniske Gilgamesh. Han är stark och modig och uträttar ett antal STORVERK. Han var populär i hela Grekland men förknippas alltså mest med platser kring Aten. Ett försök att spåra myternas och sagornas ursprung i norden har bl a resulterat i en roman av Malena Lagerhorn (baserat på Felice Vincis teorier).
Herkuleshistorien
När Zeus blev förälskad i Alkmena (Alkmea) bestämde han sig för att avla en blivande superhjälte med henne. För att genomföra detta ordnade han älskogsnätter som blev tre i en rad. För att inte oroa Alkmena förvandlade han sig till hennes man Amphitryon. Så blev Herkules till. Nästa natt låg Alkmeas man med henne och så blev det att Alkmena födde tvillingar, Herkules, son till Zeus och Ifikles son till Amphitryon.
Euripides
Herakles / Översättning Tord Baeckström. - 18 s.
= Sid. 330-347 i:
De grekiska tragedierna : Aiskylos, Sofolkles, Euripides / I översättning av Tord Baeckström, Björn Collinder, Hjalmar Söderberg, Emil Zilliacus. - Stockholm : Vertigo, 2005. - 498 s. - (Överträdelsens klassiker ; 10)Carpenter, Thomas H.Herakles. - 17 s. : ill.
= Sid. 117-134 i:
Carpenter, Thomas H.
Art and myth in Ancient Greece : a handbook. - London : Thames and Hudson, 1991 (1998). - 256 p. ill.
Lagerhorn, Malena
Herakles : en psykopats berättelse. - Stockholm : Hyperborea, 2016. - 185 s.
vilseledd.
Nu minns jag Anaktoria
som inte är här.
Hellre skulle jag se hennes ljuvliga
gång och ansiktets strålande klarhet
än lydiska stridsvagnar och soldater
till fots med vapen
UNDER 400-TALET BRODERAS BERÄTTELSERNA VERLIGEN UT
och då verkar Trojasagans olika element vara mer eller mindra självklara. Alltså även de som inte finns hos Homeros. Här sker emellertid en tilldiktning. Variantepisoder uppstår. Så t ex den lite märkliga uppgiften hos Herodotos som senare ligger till grund för dramat ”Helena” av Euripides, att Helena visst inte kom till Troja, utan det var bara en fantom. Själv väntade hon egentligen ut kriget i Egypten, dit Menelaos till slut kom för att föra henne hem!!
HERODOTUS 484-425 f kr Herodotos Historia ca 440 f kr.
Nämner Helena i Egypten. Talar om Ifigenia.
Lästes av dramatikerna:
Euripides 480-406
Sofokles 497-406
Apollodorus från Rhodos 300-talet. Argonautika.
Vad Homeros egentligen berättar i Iliaden
SKEPPSKATALOGEN Homeros berömda ”skeppskatalog” berättar att 29 flottkontingenter seglar ut från Aulis i Boiotien i norra Grekland. Av alla de 178 namn som Homeros nämner är inte ett enda påhittat säger Bettany Hughes, och så gott som alla platserna har fått rätt geografiskt läge. Och det är inte Homeros järnålder som skymtar här, snarare äkta Iliadisk bronsåldersgeografi.
Grekisk mytologi
Grekisk mytologi (Mytologi.nu)
Summaries of the Trojan Cycle
Epic cycle (Trojanska kriget)
Cypria
Kvinnan i Trojaberättelserna
Det hävdas ständigt som en kvalificerad killgissning att kvinnans position i det gamla grekiska samhället var svag och inskränkt. Vad den uppfattningen kommer ifrån kan man undra. Från något uttalande av Aristotelels kanske? Vi vet emellertid att vad gäller Sparta så var kvinnans ställning mycket stark och det speglar säkert en kultur som blomstrat före den indioeuropeiska invandringen, som karaktäriserats av ett matrilinjärt samhälle med jordbruk ägt av kvinnor och bosättningar dominerade av kvinnor.
Frånsett det, så torde en blind se att i litteraturen, epos, dramer, poesi så dominerar kvinnan och om hon inte dominerar Olympens gudaskara så inte är hon särskilt underrepresenterad där heller.
Orsaken till Trojanska kriget sägs ju vara Zeus önskan att människosläktet skulle decimeras, av någon anledning. Men som motor använder han en gudinna för att uppnå detta, nämligen Afrodite. Det var naturligt för henne att stå på trojanernas sida, bl a därför att det var hon som förlett Paris att röva bort Helena från Menelaos i Sparta, vilket ju blev den egentliga orsaken till kriget.
Medan Paris var herde, valdes han av gudarna att avgöra afem som skulle få skönhetspriset, Hera, Athena eller Afrodite. Hera lovade honom att bli kung i ett mäktigt rike om han valde henne. Athena lovade att han alltid skulle vara segerrik i strider, men Afrodite utlovade jordens skönaste kvinna, Helena. Men hon var ju redan gift med kung Menelaos i Sparta. Egentligen var allt Eris fel, tvedräktens gudinna. Se mer om henne nedan.
I själva verket var det en slump att Agamemnon och Menelaos kom att leda grekerna i striden mot Troja, då orsaken till detta var att Odysseus fått alla de greker som stod på kö för att fria till världens vackraste kvinna Helena, att svära på att stödja den man som Helena (själv) valt till sin äkta make. Det råkade bli Menelaos. Det var genom giftermål med en kvinna med makt som mannen erhöll sin position i samhället nämligen. Helena valde Menelaos och samtliga greker hade ju svurit på att hjälpa honom i tider av bekymmer. Alltså ställde man mangrant upp när striden mot Troja aviserades. Somliga försökte smita undan. T e x Odysseus själv. Andra uttryckte avsky och ånger inför uppgiften. Särskilt då Agamemnon som tvingats av gudinnan Artemis att offra sin egen och Klytaimnestras dotter Ifigenia för att hon inte skulle hålla kvar grekernas flotta i Aulis genom att ständigt ge dem ogynnsamma vindar.
Kvinnor med anknytning till berättelserna om Trojas fall.
1. Akajerna (Grekerna):
Helena, gift med Menelaos. Helena blir orsaken (även om förutbestämd av Zeus) till Trojanska kriget.
Hermione, dotter till Helena och Menelaos. Under Trojanska kriget lovar Menelaos bort henne till Akilles son, Neoptolemus.
Klytaimnestra, gift med Agamemon. Hade sonen Orestes samt döttrarna:
Ifigenia, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra.
Elektra, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra.
Chrysothemis, dotter till Agamemnon och Klytaimnestra. I motsats till syster Elektra tar hon inte hämnd på modern för att denna har en affär med Aegisthus eller mördar deras far. Hon förekommer i Sofokles ”Elektra”.
Hera, överguden Zeus maka. Hon står i en klass för sig. Hera är en av de mest inflytelserika och kraftfulla kvinnorna i den grekiska litteraturen. Hon märks ofta när åsikter bryts och krig utspelas. I Iliaden står hon på grekernas sida, framförallt då Paris retat henne genom hon inte blir vald till den skönaste när tävlingen med prisäpplet gick av stapeln. Hon är ”gudinnan med de snövita armarna" Iliaden 1:55.
Chryseis, Varför Chryses, som hörde hemma i Chryse, befann sig i Thebe när staden intogs (Iliaden 1:366) får vi inte veta. Thebe är ju en stad i Troas, sydost om berget Ida, där Eetion, Andromaches fader härskade.
Briseis, är en dödlig kvinna som inte gör så mycket väsen av sig i Iliaden. Hennes roll är som krigsbyte åt Akilles. Akilles vrede i Iliadens inledning bottnar i att Agamenon som blivit fråntagen sin slavinna, en flicka vid namn Chryseis, istället tvingar till sig Akilles dito Briseis. Senare försöker Agamemnon använda sig av Brieis och fler dyrbarheter därtill för att köpa Akilles lust att fortsätta striden mot trojanerna. Men han bryr sig inte längre. Iliaden 1:184
Thetis, Achillevs mor, nämnd som ”sin mor” Iliaden 1:350
2. Trojanerna.
Kassandra, dotter till kung Priamos och Hekabe. Apollon gav henne siargåva om hon föll för hans kärlek. Hon berövades samma förmåga då hon nekade. Hon förutsade emellertid att Paris skulle bli orsaken till trojanska kriget och varnade för trähästen. Kassandra blev Agamemnons krigsbyte och fördes till Mykene som slavinna. Där mördades hon tillsammanss med Agamemnon av Klytaimnestra.
Hekabe, (Hecuba) gift med Priamos.
Andromake, gift med Hektor, Priamos son. De har sonen Skamandrios, ofdtstd kallas Astyanax, ”Stadens herre”.
Penthesileia, Amazon som stred på Trojas sida amot grekerna.
Gudaskaran i Iliaden och Trojasagan:
Afrodite, kärlekens gudinna. (Mor till Aeneas, fadern är Anchises; mor till Eros. Afrodite blev ju Zeus verktyg i kriget. Det var hon som lovat den trojanske prinsen Paris jordens skönaste kvinna (Helena) till maka.
Artemis, jaktens gudinna. Apollons tvillingsyster.
Athena, (Pallas Athena) stridens och hantverkets gudinna. Står i likhet med Hera och Poseidon på grekernas sida. Iliaden 1:195
Thetis, havsnymf, mor till Akilles. Gifte med Peleus. (Därav Peliden Akilles)
Eos, morgonrodnadens gudinna, i Iliaden kallad ”den rosenfingrade”.
Eos son med Tithonoms är Memnon, kung över ethiopierna som stupade
för Akilles i tojanska kriget. Iliaden 1:477.
Eris, tvedräktens eller osämjans gudinna. Eris blev aldrig bjuden till Thetis och Peleus bröllop. Som hämnd kastade hon in ett äppole bland gästerna med påskriften ”Till den skönaste”. Detta ledde i sinom tid att Paris fick avgöra tvisten. Därmed kan ju lugnt sägas att ytterligare en kvinna var ansvarig för det Trojanska kriget.
Leto, gudinna, mor till Apollon (tillsammans med Zeus). Iliaden1:9
Muserna, hos Homeros anropas en eller flera muser utan namn och sägs vara Zeus döttrar. Iliaden 1:1 ”Vreden gudinna…” (= Anonym sångmö)- Musernas ledare är emellertid Apollon.
Ett antal dramer med titlar och/eller handling om grekiska kvinnor:
Aischylos: De skyddssökande. (Om Danaos och hans femtio döttrar)
: Orestien = Trilogin Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna
Euripides:
Se även:
Farron, S: They portrayal of women in the Iliad.
”Manliga” gudar och hjältar i Iliaden
« Kvinnan i Trojaberättelserna Trojanska kriget Berättelser om Helena »
För kvinnliga gudar och hjältar se:
GUDAR OCH HJÄLTAR I ILIADEN
Hänvisningar "Iliaden x:x” betyder när de första gången nämns i Iliaden. Kapitel och rad.
Achillevs, peliden (= av Peleus släkt, son till Peleus, hans mor är Thetis), benämns också som övriga greker ”achaien” och hans folk myrmidonerna (som kom från hans hemstad Fthia) Han kallas också Aiakiden efter sin farfar Iliaden. 1:1
Agamemnon var i grekisk mytologi son till kung Atreus och drottning Aërope av Mykene och hade en bror som hette Menelaos. Han var gift med prinsessan Klytaimnestra av Spartaoch de hade tre barn, Orestes, Elektra och Ifigenia.
(Atreus son Iliaden 1:7) Iliaden 1:24.
Aias (Ajax) Télamons son och kung på Salamis. Han var Achillevs kusin, eftersom Télamon och Pelevs båda var söner till Aiakos. Iliaden 1:138
Akajer En av de grekiska folkstammarna, men hos Homeros betecknar det greker i största allmänhet. Homeros använder på samma sätt orden Argiver och Danaer. Iliaden 1:2, 1:17.
Apollon, ljuset och konsternas gud. Son till Zeus och Leto. Iliaden 1:9, 1:14.
Också benämnd Foibos, ljusets gud. Iliaden 1:21. Hans tvililngsyster är jaktgudinnan Artemis.
Argiver, se Akajer. Egentligen invånare i landskapet Argolis.
Aargos, Argolis
Atreus, Atreus son = Agamemnon, men förstås också Menelaos. (Atriderna) Iliaden 1:6
Briareios, I den ursprungliga sagan är han en av hekatoncheirerna, hundrahänta med femtio huvuden, söner till Gaia och Ouranos. Men somliga vill tyda ”Aigaion” som ”Son till Agaios” ett epitet till Poseidon och Briareos skulle då vara ett slags havsvidunder. Iliaden 1:403.
Chalcas se Kalchas
Chryses, Apollonpräst i Troja. Far till Chryseis, som blivit Agamemnons krigsbyte. Bror till Briseus (fadern till Brisis, som blivit Achillevs krigsbyte) Iliaden 1:11.
Danaer, se Akajer. Egentligen undersåtar till Danaos, kung i Argos.
Dryas, se Peirithoos.
Eos, den rosenfingrade.
Eurybates, Agamemnons andre härold. Iliaden 1:321.
Exadios, Peirithoos
Foibos, se Apollon.
Hektor, den främste bland Trojaner. Son till Trojas kung Priamos. Iliaden 1:243
Idomeneus, från Kreta. Ledde styrkor frå Kreta i kriget. Iliaden 1:145.
Kainevs, se Peirithoos.
Kalchas, siaren, bland fågelskådare ypperst. Thestors son. Iliaden 1:68.
Kronion, = Zeus, (son till Kronos) Iliaden 1:128
Menelaos, son till kung Atreus och drottning Aërope av Mykene. Gift med Helena, vilket ju orsakade kriget är Paris enleverade henne. Iliaden 1:159
Menoitios son, = Patroklos, Achillevs bäste vän och vapenbroder. Iliaden 1:306.
Myrmidoner, Achillevs kämpar från Fthia. Iliaden 1:180
Nestor. Pylos store talare Iliaden 1:248
Odysseus, kung över Ithaka. Iliaden 1:138.
Okeanos, en av titanerna, son till Ouranos och Gaia. Han personifierar den väldiga världsströmmen som omsluter och begränsar jorden. Iliaden 1:423.
Patroklos, Achillevs bäste vän och vapenbroder. Iliaden 1:337
Peirithoos . Kung över lapitherna i Thessalien. Dryas, Kainevs, Exadios och Polyfemos var alla laphitiska hövdingar som deltog i striden mot de berusade kentaurerna vid Peirithoos och Hippodameias bröllop. Iliaden 1:263-65
Polyfemos, (Inte cyklopen!) se Peirithoos.
Priamos, Trojas kung. Far till Hektor. Iliaden, 1:255.
Sminthevs, ett tillnamn till Apollon med okänd etymologi. Iliaden 1:39.
Sonen till Leto och Zeus Iliaden 1:9 = Apollon.
Talthybios, Agamemnons härold. Hans som hämtade Briseis åt Agamemnon. Iliaden 1:320
Theseus, förmodligen ett posthomeriskt tillägg. Iliaden 1:265.
Troer = Trojaner
Zeus, gudarnas högste, Olympens härskare. Iliaden 1:9 (Aigisbäraren Iliaden 1:222).
PERSONIFIERADE FÖRETEELSER
Hades, dödens gud. Samma namn har förstås dödsriket. Iliaden 1:3
Morfeus
Personfikation av drömmen, drömmarnas och sömnens gud, son till Hypnos. Iliaden 2:16 ”Drömmen bröt hastigt upp när han hört Kroníons (Zeus) befallning….”
Okeanos, en av titanerna, son till Ouranos och Gaia. Han personifierar den väldiga världsströmmen som omsluter och begränsar jorden. Iliaden 1:423.
Berättelser om Helena
« ”Manliga” gudar och hjältar i Iliaden Trojanska kriget Homeros »
HELENA VAR DROTTNING AV SPARTA
Iliadens Helena var ju faktiskt drottning av Sparta. Hennes man Menelaus var då egentligen ”bara” prinsgemål. Arvet av kung gick alltså på kvinnolinjen här i Sparta, ja kvinnans roll i Sparta tycks vara helt annorlunda än i t ex Athen. Allt detta tyder på reminicenser av en matrilinjär tidigare bronsålderskultur, där kvinnors ägande av jorden och jordbruket, och där kvinnans släkt dominerade bosättningarna hade givit dem makt. När de invandrande mer patriarkala herdarna indoeuropeerna vandrade in i Grekland förändrades detta med tiden.
Matrilinjära samhällen är inte detsamma som matriarkat. (Rena matriarkat har naturligtvis aldrig existerat. Det är beklämmande att höra och läsa historiker och arkeologers killgissningar i ämnet, när analoga samhällen finns att studera. T ex Irokes och Algonkinindierna i Nodamerika). Matrilinjära samhällen, där släktskapet räknas på moderssidan, som man kan iaktta dem bland historiska folk är mer detsamma som att kvinnans släkt har större inflytande på familjelivet och så också på samhällslivet än än i mer renodlat patriarkala samhällen. Detta har vanligtvis med ekonomiska faktorer att göra. T ex att kvinnan äger bostaden och åkrarna. Med matrilinjär släkträkning kombineras vanligen matrilokallitet, d v s vid giftermål flyttar mannen till kvinnan, därmed till kvinnans storfamilj, där t ex hennes bröder snarast härskade, utom förstås där matronorna skötte hemmet och hemmets väl och ve, inklusive det viktiga jordbruket. Hos irokesindianerna var inflytelserika kvinnor tillika de som tillsatte och avsatte diverse hövdingar.
I ett långhus där kvinnans släkt huserade blev maken snarast en trevlig besökare och en fortplantare. Hans inflytande utövade han i det egna långhuset, bland sina släktingar på morssidan, där det till och från syntes de ingifta männen. Att indianska män låg och latade sig när kvinnorna slet med jordbruket är en vanligt vulgäruppfattning. I själva verket såg kvinnorna noga till att de inte lade sig i. Framförallt var jordbruket förknippat med kvinnans frukbarhet och därmed var hus hem och åkerbruk exklusivt kvinnan och hennes släkt. Och hennes position i äktenskapet blev förstås stark. Var hennes man dum, slängde hennes bröder bara ut honom. Om kvinnan nu behövde hjälp förstås. Som politiker och språkrör var emellertid männen de som syntes och hördes och naturligtvis som krigare och jägare. Det var deras domäner även om som ovan sagts kvinnor hade makt att avsätta ledare. Förmodligen är det i ett sådant perspektiv vi skall se orsaken till kvinnorna i Spartas makt och frihet.
DET SOM BERÄTTAS OM HELENA I HOMEROS ILIAD ÄR INTE MYCKET….
Vi får söka oss till andra källor än själva Iliaden för att förstå bakgrundshistorierna som ligger till grund för förståelsen av den kronologiskt korta berättelsen kallad Iliaden. Av krigets tio år handlar den ju bara om den sista korta tiden. För åhörare av recitationer och bardsång av Homeros texter var emellertid sammanhangen och bakgrundshistorien självklar. Ty Helena nämns bara 17 gånger i Iliaden, men hälften av gångerna påpekas att hon liknade en skatt eller dyrbar ägodel. (Hughes s 108)
HUR MAN BLEV GREKISK KUNG (inte bara i Sparta).
Vi kan börja med att spinna vidare på vad som sagts ovan. En av de viktiga figurerna i det Trojanska kriget och Iliaden är ju Menelaos. Hans betraktas som kung av Sparta. Men i likhet med andra ”kungar” så blev han det genom en drottnings val av partner. Vi kan gå till dramatikern Euripides för att se exempel på detta. I dramat ”Ifigenia i Aulis” säger Agamemnon följande: (rad 49 ff)
”Tre flickor födde Leda, Thestios dotter:
Foibe och Klytaimestra, hon som blev min hustru;
och så Helena. Allt vad Hellas hade av rika ynglingar var ute efter henne.
De hotade varann tll livet, var och en
beredd att mörda resten för att vinna flickan.
Tyndareos, hennes far, var halvt ifrån sina sinnen:
tilll vem skulle han ge sin dotter för att säkrast
dra fördel av det här? Då fick han en idé.
Han kalla samman friarna och lät dem svära
en helig ed och sen bekärfta den med offer
som hälldes över elden: de förband sig alla
att samfällt ställa upp för den som fick Helena."
Nå, nu låter det ju som om Helenas far lockade in dottern i ett tvångsäktenskap.
Men så illa var det inte. Euripides fortsätter: (med för fortsättningen riktigt viktiga rader)
"Skulle nån niding röva abort henne från hemmet
och kränka makens ensamrätt till hennes säng,
då skulle alllihop dra ut i krig och skövla
med vapen skurkens stad, hellensk eller barbarisk:"
och så kommer det:
"Så snärjde guben slugt varenda friare,
och när de alla hade bundits vid sin ed
lät han sin dotter välja den ibland dem
som Afrodites vindar förde henne mot.
Hon valde - om han aldrig hade vunnit henne! - hon valde Menelaos."
Det var allså p g a Helenas eget val som Menelaos och kanske även Agamemnon blir bland de huvudagerande i händelserna kring Trojas förstörelse. Märk att Helena valde den yngre av sönerna i Atreushuset (släkten).
Euripides kan ju inte låta bli att låta Agamemnon fortsätta berätta om vad som hände när Paris dök upp:
"Sen kom frygiern,
den där som sägs ha dömt emellan tre gudinnor:
till Sparta kom han, prunkande och purpurskrudad,
helt skimrande av guld, lyx, rik barbarisk prakt.
Hon tände hans begär, han hennes, och så tog han
Helena ed sig hem till oxhusen på på Ida
när hennes man var bortrest. Rasande av åtrå
for Menelaos som en galning runt i Hellas
och påminde om eden alla hade svurit
inför Tyndareos, att bistå den som kränkts.”
…
"Som bror till Menelaos blev jag vald
till högste ledare för hären. Å, om ändå
nån annan hade fått den posten, inte jag.”
(Översättning Göran O Eriksson och Jan Stolpe)
Detta att kvinnan fritt väljer make går igen i många historier och inte alls bara från Sparta. Mest berömd är ju hur Odysseus hustru, som man tror är änka, förväntas välja en make bland alla friare som försöker göra sig märkvärdiga.
Här våldförs inte på kvinnor / blivande hustrur. Här ägs ingen makt av män, utan man gifter sig till den.
I övrigt kan ju anföras att eftersom Helena var drottning av Sparta, så var ju ovanligt nog otrohet snudd på tillåtet.
Paul Cartledge funderar kring kvinnans särställning i Sparta. Han tangerar vad vi sagt om egendom ovan: ”För det första”, säger han, ”hade de (kvinnorna) rätt att själva äga och förvalta egendom…. Arvtagerskor - det vill säga döttrar utan bröder som var legitima barn till deras egen far - kallades i Sparta patrouchoi, som betykder ”innehavare av fädernesarvt”….. Sådana arvtagerskor var starkt eftertraktade av ogift spartanska amän, för de kunde gifta sig med vilken man som helst, inte bara med den näraste manlige släktingen på faderns sida.”
(Sid 184 i: Cartledge, Paul: Sparta. - 2012). Han fortsätter (s 185). ”…alla hustrur till spartiater slapp slitet med hushållssysslorna, eftersom dessa sköttes av heloter.” (slavar) ”Spartiaternas fruar behövde inte laga mat, sy kläder eller sköta andra hushållgöromål, eftersom helotiska kvinnor tog hand om allt sådant. Det är möjigt att de inte ens ammade sina barn… spartanska kvinnor ägde jord och annan egendom, att de tycktes ha frihet att ha sexuellt umgänge med andra. män än sina makar.
Bettany Hughes bekräftar: (sid 106 i: Hughes, Bettany: Sköna Helena. - 2006.)
”Vi hör gång på gång i litteraturen och myterna att kvinnor är kungamakare, att rätten till kungamaktaen inte går från far till son utan från mor till dotter. Männen måste vinna kronan genom att vinna en hustru. Helenas halvsyster Klytaimestra gör sin älskare Aigisthos till kung medan hennes make Agamemnon är i Troja och krigar. Pelops…blir kung av Elis genom gifte med Hipoodameia. Oidipus kröns till kung av Thebe när han äktar drottning Jokaste. Också den trogna Penelope, som Odysseus lämnar hemma, tycks ha rätt att välja ve som skall bli hennes nästa kung. Och Menelaos blir kung av Sparta när han tar Helena till hustru.”
Bettany Hughes påpekar att Helenas halvbröder aldrig är tänkta att bli kungar (Kastor och Polydeukes. Vi hör av Pausanius säger hon som tänker på uppgifter i Odysséen 4:10-12 att ingen av Menelaos söner, inte ensa hans ”älsklingsson” blir kung av Sparta. I stället är deet barnen till Helenas dotter Hermione som ärvr tronen. Och det är först när Orestes äktdar Hermione som han i sin tur blir den nye härskaren över Sparta och dess områden. (sid 107).
Med andra ord så bestod det tidiga Grekland av stadsstater (egentligen släkter, närmast storfamiljer) som leddes av en ingift man och där ”kunga-” (läs:) släktledarmakten ärvdes av den kvinnliga släkten. Bettany Hughes myser: ”Eftersom männen inte hade någn successionsrätt kunde man undvika käbbel mellan söner om arvet”. Vi ser det framför oss: Menelaos från Atreussläkten i Sparta har en bror Agamemnon i Mykene. Adrastos från Sikyons hus håller kontakt med sin svärson Diomedes i Argos o s v.
HELENA OCH THESEUS
Two Athenians, Theseus and Pirithous, thought that since they were sons of gods, they should have divine wives; they thus pledged to help each other abduct two daughters of Zeus. Theseus chose Helen, and Pirithous vowed to marry Persephone, the wife of Hades. Theseus took Helen and left her with his mother Aethra or his associate Aphidnus at Aphidnae or Athens. Theseus and Pirithous then traveled to the underworld, the domain of Hades, to kidnap Persephone. Hades pretended to offer them hospitality and set a feast, but, as soon as the pair sat down, snakes coiled around their feet and held them there. Helen's abduction caused an invasion of Athens by Castor and Pollux, who captured Aethra in revenge, and returned their sister to Sparta.[27] In Goethe's "Faust," Centaur Chiron is said to have aided the Dioscuri brothers in returning Helen home.
In most accounts of this event, Helen was quite young; Hellanicus of Lesbos said she was seven years old and Diodorus makes her ten years old.[28] On the other hand, Stesichorus said that Iphigenia was the daughter of Theseus and Helen, which obviously implies that Helen was of childbearing age.[29] In most sources, Iphigenia is the daughter of Agamemnon and Clytemnestra, but Duris of Samos and other writers followed Stesichorus' account.[30]
Ovid's Heroides give us an idea of how ancient and, in particular, Roman authors imagined Helen in her youth: she is presented as a young princess wrestling naked in the palaestra, alluding to a part of girls' physical education in classical (not Mycenaean) Sparta. Sextus Propertius imagines Helen as a girl who practices arms and hunts with her brothers:[31]
Iphigenia, the daughter of *Agamemnon and *Clytemnestra (or, according to the less common version, of *Theseus and *Helen (cf. e.g. Duris, FGrH 76 F 92; Stesichorus fr. 191 Davies, PMGF; Nicander in Ant. Lib. 27)). *Artemis demanded her sacrifice as the price for sending a fair wind to the Greeks waiting at *Aulis to sail for Troy. In some versions (cf. Cypria, argumentum Bernabé, PEG p. 41; Kinkel, EGF p. 19) Artemis was angry because Agamemnon had killed a deer—and boasted that he was a better hunter than Artemis. In another version he had killed a sacred goat kept in Artemis' grove and made the same boast (Cypria fr. 23 Bernabé, PEG; cf. Soph. El.566–9). In a less common version it is the non-fulfilment of a vow that caused Artemis' wrath; in *Apollodorus(6) (Epit. 3. 21) it was caused both by Agamemnon's boasting and by the fact that *Atreus had not sacrificed the golden lamb to her, though he had vowed to sacrifice to her the most beautiful animal in his flocks (Epit.Less
Källor:
Euripides: Helena
Euripides: Ifigenia i Aulis
Herodotos
Homeros
Svenska Akademien Homeros
Lagerlöfs Homeros
Iliaden
Lagerlöfs Homeros
Odyssen / Med förord av Jesper Svenbro
Det trojanska kriget : Litt
Vinci, FeliceSkandinaviskt ursprung för Homeros dikter : utspelade sig Iliadens och Odysséens äventyr i Östersjön och Nordatlanten? : Iliaden och Odysséen och hur en myt vandrar : en omtolkning av ett 2.500 år gammalt epos / Felice Vinci ; översättning: Lennart Kankaanranta. - Henenäset : Lumio, 2009. - 368 s.
Orig:s titel: Omero nel Baltico
Iordanoglou, DimitriosIliaden - en cover / Dimitrios Iordanoglou. - Stockholm : Ruin, 2010. - 174 s.
Hjälteeposen
Myter, sagor och berättelser Tebanska sagokretsen »
Det gyllene skinnet - Jason och argonauterna
Det gyllene skinnet - Jason och argonauternaHistorien om Det gyllene skinnet, Jason och argonauterna.
Aeson, far till Jason skulle ha ärvt kungadömet Iolcus, men makten var också något hans halvbror Pelias strävade efter. Pelias hade blivit varnad för en man med bara en sandal, och när Jason (som varit på hemlig ort under barn och ungdom, men utbildad av den vise Chiron) dök upp vid hovet med en fot bar så anade Pelias oråd. För att bli av med den okände, men kanske farlige ynglingen, så skickade Pelias Jason på uppdrag att hämta det gyllene skinnet.
Det gyllene skinnet fanns väl bevakat i Kolchis som låg vid Svarta havets östra kust.
Berättelsen om hur skinnet hamnade där är som följer:
Athamas, en kung i Boeotien gifte sig med Nephele och fick två barn med henne: Phrixus (Frixos) och Helle. Han gifte sig sedermera med Ino, som på vissa styvmödrars vis kom att hata barnen och så försökte hon arrangera så de skulle dödas. Men Nephele lyckades skicka en magisk flygkunnig get, med ett gyllene skinn till deras undsättning. Med barnen på ryggen flög geten sin väg. Helle ramlade dessväre av och drunknade i Hellespontens vatten (därav namnet Hellesponten, nu Dardanellerna).
Myter, sagor och berättelser
Källor och kommentarlitteratur
Apollonius Rhoidos: Argonautika (wiki)
Mytologi.nu
Herkules, (Herakles) var den störste av de grekiska heroerna; han dyrkades både som hjälte och gud. Han var född i Beothiska Tebe men förknippas mycket med Pelopennessos (Tiryn) och i historisk tid var han väldigt omtyckt i Aten. Eftersom han var så populär antas han ha fått ta över berättelser och myter som ursprungligen gällt andra figurer i den grekiska folkliga traditionen. Likaså kom visuella represenationer som egentligen gällde andra att med tiden sägas
föreställa Herkules.
Hjältarna i grekisk föreställningsvärld utförde stora bragder, förvisso ofta med gudomlig hjälp. Ibland i opposition mot någon av dem, gudarna alltså. En mycket tidig hjälte är Herakles (i jämförelse med Odjysseus). Herakles är måhända den äldste av alla grekiska hjältar. Kanske är han den störste, och kanske har han likheter med den babyloniske Gilgamesh. Han är stark och modig och uträttar ett antal STORVERK. Han var populär i hela Grekland men förknippas alltså mest med platser kring Aten. Ett försök att spåra myternas och sagornas ursprung i norden har bl a resulterat i en roman av Malena Lagerhorn (baserat på Felice Vincis teorier).
Herkuleshistorien
När Zeus blev förälskad i Alkmena (Alkmea) bestämde han sig för att avla en blivande superhjälte med henne. För att genomföra detta ordnade han älskogsnätter som blev tre i en rad. För att inte oroa Alkmena förvandlade han sig till hennes man Amphitryon. Så blev Herkules till. Nästa natt låg Alkmeas man med henne och så blev det att Alkmena födde tvillingar, Herkules, son till Zeus och Ifikles son till Amphitryon.
Euripides
Herakles / Översättning Tord Baeckström. - 18 s.
= Sid. 330-347 i:
De grekiska tragedierna : Aiskylos, Sofolkles, Euripides / I översättning av Tord Baeckström, Björn Collinder, Hjalmar Söderberg, Emil Zilliacus. - Stockholm : Vertigo, 2005. - 498 s. - (Överträdelsens klassiker ; 10)Carpenter, Thomas H.Herakles. - 17 s. : ill.
= Sid. 117-134 i:
Carpenter, Thomas H.
Art and myth in Ancient Greece : a handbook. - London : Thames and Hudson, 1991 (1998). - 256 p. ill.
Lagerhorn, Malena
Herakles : en psykopats berättelse. - Stockholm : Hyperborea, 2016. - 185 s.
Efter hellenismen mot medeltiden i modern skönlitteratur
Författarens namn
France, Anatole
Thais / Anatole France ; Översättning av Carl Olof Nyman ; Illustrationer av Bertil Bull Hedlund. - Stockholm : Sällskapet Bokvännerna, [1951]. - 193 s. : ill. - (Bokvännens bibliotek ; 30)
Orig:s titel: Thaïs. 1890.
Första svenska utg 1891 / övers H A Ring. Om Thais i Wiki:
A Study of the Thaïs Legend with Focus on the Novel by Anatole France / by S D Engle.
Omslag
Viktor Rydberg : Den siste athenaren
Utg. 1892, 1930, 1948, 2015.
